Aftonbladet – 23 juli 1851, sida 3

NnINSACaR CL lög Plena i Riksståndenr. för RIDDERSKAPET och ADELN. Expeditionsut-fö! ottets förslag till skrifvelse till Kongl. Maj:t angående nä slag till Strömsholms kanal, dervid ätskillige ledaplc öter fogat en reservation, föranledde en debatt melbe n friherre Klinkowström, hr Troil och hr Hjärne, Sä vilka ansägo orätt att en skrifvelse frän riksens stänslö r skulle ätföljas af någon reservation, ä ena sidan och iherre Cederström samt hr Printzensköld, hvilka reserrat sig, ä den andra. Utskottets förslag godkändes. I fråga om Ållmänna Besvärsoch Ekonomiutskotts utlåtande 4 121 biföllos alla utskottets framställingar utom de, som tillstyrka skjutslegans höjande I 20 sk. pr mil, hvilka afslogos. AM 122,som handr om ändring i föreskrifterna för erhållande af rätghet att anlägga handelsbod på landet, gaf anledng till en diskussion under hvilken friherre Stedingk sh hr Fåhreus satte sig emot den åt konungens beIningshafvande föreslagna utvidgade rättighet att fslå ansökningar om handelsrättighet. Friherre Ceerström, grefve Lagerbjelke, hr Printzensköld och r Rosensvärd talade deremot i reaktionär riktning, ynnerhet hr Printzensköld, som enligt friherre Steingks yttrande, talade som om han skulle anse landtandeln som en riktig landspläga och orsak till allt ndt i landet. Ständet biföll utskottets förslag med nägon ändring ordalagen, hvarigenom det helt och hället skulle fverlemnas åt landshöfdingarne att efter godtycke ifalla eller afslå ansökningarne. Emot beslutet annälde frih. Stedingk sin reservation. PRESTESTANDET. Diskussionen i sistl. onsdagsplenum öfver konstituionsutskottets memorial, angäende utländske mäns jefordran till befattningar vid universiteterna och undra vetenskapliga inrättningar, öppnades af biskop Tolmström, som, under äberopande af sin reservaion, uttryckte den önskan att blott andra alternatiret af utskottets förslag måtte bli hvilande. Doktor Gumirclius deremot gaf första alternativet företrädet. Han liknade förslaget vid en efterhängsen gäst, men som man ej höfligtvis kunde visa bort, huru gerna man tycktes vilja bli densamme qvitt. Han talade ym den väckelse, som kunde ges ät vetenskapen, konsten och slöjderna derigenom att någon skicklig ut änning inkallades då och dä; om en eller par sädana hvart tionde eller tjugonde är erhölle anställning härstädes, skulle religienen visst icke deraf lida nägot men. Skytteanska professionen hade länge och med fördel hällits besatt på det sättet. Det vere icke farligt att läta det ena som det andra alternativet hvila till nästa riksdag; troligen komme de då att förkastas bäda tvä, men det blefve på dåvarande ständers ansvar. Hr doktorn tillstyrkte antagande af dem bäda; ty om det ena antoges af detta ständ och det andra af ett annat, så skulle intetdera bli hvilande. Prof. Lindgren var just den som inom utskottet gifvit förslaget dess nuvarande utsträckning. Han försvarade det mot biskop Holmströms anmärkningar. Vetenskapens och konstens kosmopolitiska betydelse ansäg tal. öfverflödigt att här framhälla; han ville blott meddela sin öfvertygelse, det statskyrkan ej skulle komma att lida på förslagets antagande. Den vördade reservanten hade fästat sig dervid, att universitetslärare af fremmande tro icke skulle deltaga i vär akademiska ungdoms gudstjenst; men äfven under nuvarande omständigheter funnes detta deltagande på papperet blott. Biskop Hallström päyrkade det första alternativets antagande, för ständets egen skull! Prosten Ljungdahl deremot förmenade, att ständet just för sin egen skulll. vore pligtigt uttala sin opinion, i fall någon sädan I funnes, att så vigtiga platser, som universitetslärarnes, ej finge innehafvas af andra religionsbekännare. Lärarens utmärkthet skulle göra honom till en auktoritet äfven i andra frågor än dem som hörde til hans vetenskap. Hr prosten hade för öfrigt inom ut-I skottet varit af den äsigten, att man icke borde ä nyo framkomma med nägot förslag, som en gängl blifvit underkändt; men han hade stätt alldeles ensam med sin mening. Lektor Wallman mente, att det icke saknades anlag till utmärktheter inom Svenska nationen sjelf; men de saknade nödig uppmuntran. Vinsten af den nu föreslagna förändringen vid akademiska befordringar blefve ej stor, men olägenheten deraf kunde bli så mycket större. Han delade farhågan för lärostolarnes upplätande ät dem som ej bekände landets religion; en sädan lärare kunde göra mycket ondt — kunde, utan att ens sjelf rätt veta det, undergräfva statskyrkans bestånd. Presteståndets ställning säsom värdare af landets religiösa institutioner fordrade att man här afsloge den föreslagna förändringen. Doktor Reuterdahl sade sig vara tolerant in praxi. Han ville tolerera vetenskapsmän at fremmande tro som gäster; men att gifva dem fasta och sköte här, deremot hade han sina betänkligheter. Doktor Annerstedt talade om sambandet mellan vetenskapligheten och den religiösa åsigten, och om det skadliga inflytande i religionen villfarande lärare skulle utöfva på ungdomens fromma tro, Proster Hasselrot instämde af egen erfarenhet. Professor Carlsson yttrade sig, i enlighet med sina förut uttalade äsigter, för bifall till förslaget. Doktor Säve trodde, att andra alternativet af utskottets förslag skulle kunna antagas, ehuru äfven det hade sina bri ster. Doktor Sandberg framhöll inkonseqvensen al strängheten mot läsare och pietister, motliberalismer i förslaget att sätta judar och katoliker på lärostolarne. Han påpekade faran af läkarebefattningen: öfverlätande ät katoliker, dä det vore bekant att dessa gjorde sina mesta proselyter vid sjuksängen; muha: medanska trosbekännare vore i så fall mindre vädliga. Hr doktorn förklarade sig för andra alternativet af utskottets förslag. Biskop Holmström upplyste, att det blott var universitetslärarne hans betänkligheter gällde; han bestridde annars icke det gagn man kunde ha af vetenskapsmän, slöjdidkare och konstnärer äfven af fremmande tro — och föreslog säsom gemensam tanka antagande af utskottets andra alternativ med nägon förändring. Professor Lindgren fick åter ordet och erinrade bland annat derom, att en i sin vetenskap utmärkt man blott lefyer för den. Professor Agardh förklarade att i händelse han blefve representant vid nästa riksdag skulle han lägga sitt nej emot bäda de förslag utskottet framställt. Prosten Almqvist hade nägra anmärkningar, äsyftande äterIremiss, på det utskottet mätte få tillfälle att mers tydligt få uttrycka sin tanka. Lektor Söderberg säg icke någon skada för föreläsningarne i t. ex. grekiske leller romerska litteraturen kunna uppkomma af der Ireligion en lärare i dessa ämnen Pekände sig till; Schlegels affall till katolicismen hade ej minskat värIdet af hans estetik. Biskop Heurlin trodde visserligen, att det för närvarande icke hade nägon fara att utmärkta utlänningar skulle komma in; men man visste icke hvad som framdeles skulle kunna hända. Fordom hade lärda utlänningars inkallande varit nödlvändigare än nu, då man genom böcker kan tillgodogöra sig vetenskapens resultater i alla länder. Hen biskopen ville dock göra den koncession, att vetenskapsmän af fremmande tro skulle få hälla föreläsningar — han ville medgifva inkallandet af en ut jlländsk lärare i sanskrit, en lärd jude mätte gerns hälla föreläsningar i österländska spräken; men ordiTnarie professorer borde de ej få bli. Deras användande vid teknologiska institutet och slöjdskolornc hade han ingenting emot. Doktor Stenhammar, som instämde med hrr Reuterdahl och Annerstedt, ansäg för sin pligt att afslå utskottets första alternativ; hvar 1ldet andra angick, öfverlemnade han ät ständet sjel att döma deröfver. Lektor Wallman framställde be tänkligheter vid elementarläroverkens upplåtande ä personer, hvilkas infiytande på universitetsungdome? man fruktade. — Öfverläggningens resultat blef, sä som förut är nämndt, antagande af utskottets andr alternativ, att hvila till grundlagsenlig behandling vi nästa riksdag. I thorsdagens plenum, då Statsoch Ekonomi-ui skottens betänkande, i anledning af herr Stjernsvärd förslager till landtförsvarets reorganisation, förekom hördes vid uppläsningen af öfverskriften på betän kandet flera röster ropa proposition; men nägra andr Ihowärde ardet. Öfver hvilketdera förslaget vilia het t