Aftonbladet – 22 juli 1851, sida 1

Korrespondens-artikel. Berlin den 15 Juli. Jag vill minnas mig i något föregående bre: hafva antydt att vi gingo ett fullständigt kavaljersregemente till mötes, i den brittiska stilen under Carl II:s tid, och att novemberministerens fullständiga aflägsnande vore en gifven följd häraf. Nu mera har kriget uppenbart utbrustit emellan den närvarande ministerens betänksamma del och den stormiga reaktionen, för hvilken tillbakaskridandet icke går raskt och kraftfullt nog. Troligen kommer ännu en förlikning de begge partierna emellan att upprepas och en försoning att tills vidare äga rum, då tvisten i sjelfva verke icke gäller någon olikhet i grundsatser, utan blott medlen och vägarne att åt de öfverensstimmande grundsatserna skaffa framgång oci tillämpning. I Preussen utgår de maktägandes sträfvan nu på återställelsen af den gaml: ståndsmonarkien, och ganska öppet på de fullständiga öfvergifvandet af den genomskjutn och bräckliga grundlagen af den 31 Januar 1850. Häruti är hela reaktionspartiet, eller som det sällsamt nog kallar sig, det konser vativa partiet, utan delning emgt. Demokra tien åter har för sin del ingenting emot at här göres rent hus, och till och med somlig: bland de konstitutionelle; inse att deras un. dergräfda konstbyggnad omöjligen kan st upprätt längre. Det afgjorda junkerpartiet for drar dock återupplifvandet af de gamla krets dagarne och provinciallandtdagarne, utan vi dare omständigheter och såsom sin oeftergif liga rättighet, jemte det fordna statsrådet återställelse; endast på sådana vilkor, påst junkrarne, kan den önskade -brytningen me revolutionena förverkligas. Ministerpresidenten Mantenffel, justitiemini stern Simons och handelsministern von de Heydt vilja deremot endast tills vidare åter. ställa de gamla ständerna, förutseende att kam. rarnes majoritet skalli sin ängslan och under dånighet bevilja allt hvad regeringen åstundar