Aftonbladet – 21 juli 1851, sida 3

snter äro ä roten så hopblandade med andra, attSo! kunna sägas riktigt inflätade bland desse (se ilsin näland, Westergöthland, Södermanland, Uplanå, lar estmanland, o. s. v.); att vid somlige regementerick det kronan söm bekostar och besörjer beväpning,jat klädnad, utredning m. in., då deremot vid andraj vi! tta sker af rusthållarne. Alla dessa, stor missHus-hvo llning medförande oformligheter äro dock genom hv rslaget afhulpne.. Alla corpser blifva i det närmar! br se lika stora; hvarje corps olika soldatnummer kom-öp a att förläggas tillsammans och utgöra ett distrikt 18 r sig, således icke hopblandas med soldatnummer h Ilhörande andra corpser; slutligen kommer all be-lle ipning, beklädnad och utredning att besörjas af kroan mot en måttlig, en gång för alla bestämd, afift af rusthällare. Ett förhällande, lika fördelakför det allmänna, som de enskildta. Förslaget) nh ar således i förevarande hänseenden en sä bestämdlU ördel framför närvarande förhållande, att det endastin ärföre borde vinna framgäng. Att en del eorpser, h nligt förslaget, komma ätt förläggas inom flera län, an icke hjelpas och är i öfrigt icke annat än hvadlc om redan nu eger rum. i Hvad den öfriga rekapitulationen af utskottens annärkningar angär, så finner jag obehöfligt att den ill besvarande ytterligare upptaga, då jag redan ilt let föregående på sina behöriga ställen anfört hvadln detta fall varit af nöden, för att komma till den I! lutsats, att behandlingen af min motion icke kan an-l! es tillfredsställande eller genomförd med den omsorg, som i anseende till ämnets omätliga vigt varit)! ff nöden. Af denna anledning förnyar jag min an-I: hällan om äterremiss af betänkandet; en anhällan, som jag är öfvertygad att hvar och en, säväl inoml som utom detta hus, icke skall finna obefogad, så framt han betraktar saken med oväld och omtanka ör det allmänna bästa. Då likväl riksdagen nu är långt framskriden och jag fruktar att den äterstäende ciksdagstiden icke medgifver frågans tillbörliga utredning, inskränker jag mitt yrkande till hvad hr Petre, ati sin, af minoritetens fertal biträdda, reservation föreslagit, nemligen: att utskotten mätte tillstyrka Rikets Ständer, vatt medelst underdänig skrifvelse underställa Kongl. Maj:t de af mig afgifna förslag till förändrad organisation af landtförsvaret och i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta desamma granskas af sakkunniga män, samt vid nästföljande vriksdag till Rikets Ständer i näder öfverlemna ej mindre kommitterades deröfver afgifvande underdäniga utlätande, än ock Kongl. Maj:ts nädiga sproposition om landtförsvarets ordnande på ett meå landets behof och tillgångar öfverensstämmande psätt. Sedan jag nu slutat frågans formella behandling, 4terstär mig endast nägra ord, mera rörande mig sjelf, men som likväl ega sammanhang med det förevarande ärendet. Efter hvad man berättat mig från trovärdigt häll, har under förlidne riksdag, under behandlingen inom de sammansatta utskotten at Förslaget N:o 1 blifvit mig tillvitadf, att nämnde förslag utgjorde ett Ryskt foster. Sedermera förvandlades förslaget till Preussiskt ursprung. Slutligen ville man icke bestrida att förslaget väl var inhemskt, men man insinuerade derjemte att jag ieke vore den sannskyldige författaren dertill, utan endast, säsom man säger, plöjt med andras kalfvar. Vid innevarande riksdag åter har blifvit påstådt inom de sammansatta utskotten, att förslaget hade Fransyskt ursprung och att det förut värit synligt i en fransk tidskrift. Alla dessa versioner, den ena likasom den Tandra, tillhöra dock osanningarnes gebit och vittna om lika mycket småsinne och smädelselust. Lika öppoet, som jag nu bar yttrat mig, skulle jag äfven Å aafra tillkännagifvit motsatsen, om denna för sig haft någon grund — ty en god sak blir det icke dess min-lire, ehvad ursprung den än mä hafva. Det enda Iman skulle kunna sagt, ätminstone hvad den sista -Åversionen eller det franska ursprunget angår, hade tl varit, att jag dragit mera fördel af min med egna Å medel bestridda vistelse i utlandet, än mänga andr: -lavilka fått Ne den bekostad af staten. Nu äro doel varken det I:a eller 2:a förslaget af annat än Svensk i Jursprung och har mig och ingen annan till författare -ÅDet 1:a var redan färdigt till riksdagen 1840, ehun , licke sä till alla sina detaljer utarbetadt, som det se lermera blef. Min afsigt var att vid samma riksda; Xlafiemna detsamma, ehuru jag, på framställning a ilan aktningsvärd militär, tillhörande detta hus, afsto r I från att göra det under dåvarande Konungens rege ilringstid. De förhoppningar throntalet vid 1844 är bl riksdag ingaf, förmådde mig att äfven vid den riks r-I dagen innehälla med förslaget; men vid 1847 är g)riksdag ansåg jag äter ingenting hindra dess fram ;l läggande. Detta skedde äfven, och att jag framlad jr det utan ringaste beräkning af enskild fördel, bevisa rI bäst deraf, att jag öfverlemnade förslaget till Stär n derna och icke till Regeringen. Hade jag förfar tt tvärtom, så hade förslaget tilläfventyrs från vissa hä :e I blifvit med mindre obenägenhet emottaget, än nuv: or vit fallet. Men jag trodde att den reform jag föl fäktade, och hvilken jag gjort till min lefnadsup gift, bäst skulle vinna rotfäste och framgäng om fö stå slaget komme att utgå från Ständerne. Möjlige ch misstog jag mig häruti. Icke dess mindre eger js mn I den lefvande öfvertygelsen att ett ändamälsenligt smig päyrkadt ordnande af landtförsvaret icke me illlkan förfalla. Jag har för ernäendet af detta m tsI gjort allt, hvad den enskilde medborgaren förmö iloch har genom de omständigheter, som härmed ej it, l sammanhang, till sista skärfven betalt min skuld t uett framför allt annat älskadt fosterland. Jag h kel för närvarande icke mer att gifva. Men skulle att I åskdigra moln, som jag med djup smärta ser san dsig på vär politiska horisont, icke skingras, utan, en ramin varmaste önskan, urladda sig, då skall min å; tilll och min ringa förmäga alltid stä fäderneslandet sa skt frihetens, sjelfständighetens och lagarnes upprätth fö-llare till buds. na