Aftonbladet – 21 juli 1851, sida 3

rSvarCt, SdUaUt MVESpPpetilBSD ran nu uppgjorda statsreglering, komma stats erket till d0.r Häraf synes att frågan om förändring i anslaget för männa beväringsmanskapets vapenöfningar ännu är gjord. Vid anmärkningen mot befrielsen från bevillning , fullmaktslösen, m. m. för armåens befäl, har ut--i ytten helt och hället förbisett att förslaget, i enligni t med tabellen 30, godtgjort statsverket för nämnde: comster med 31,000 rdr bko. Utskotten pästå att befälets löner vid indelta regesnterna skulle blifva mindre genom förslaget, än der nuvarande förhällanden. Detta innefattar i Imänhet ett stort misstag. Förslaget upptager nem sen ärliga behällna inkomsten till ex. vid infanteet, för en kapten till 782 rdr 24 sk.; för en kapnlöjtnant (förste löjtnant) till 460 rdr; för en unrlöjtnant till 260 rdr. Enligt närvarande förhälnden (bil. Ä. till 1833 års lönereglering) har er pten, sedan ackordsräntan afdragits, men alla aäna afdrag, säsom bevillning m. fl. äterstä, endast en hållning af 620 rdr; en förste löjtnant af 302 och , underlöjtnant af 182 rdr. De af utskotten päpekade stora förmåner, som n indelta officern för närvarande skulle hafva af tt boställe, stä i strid med hvad utskotten, säsom g redan anmärkt, sjelfve på ett annat ställe anfört. isserligen har jag pästätt, att befälets boställen gifval. sin helhet större afkastning än uppskattningen; men an bör derföre icke förglömma: att mänga boställen nnas som icke afkasta mer än uppskattningen, sädes att lönen icke utgär till högre belopp än efter il. litt. Ä. i 1833 års lönereglering; att endast öferstar, majorer och kompanichefer innehafva bostälen, men alla öfriga officerare äro utan; att flertalet oställsinnehafvare för närvarande icke sjelfva bebo ina boställen, utan utarrendera desamma, hvarigeom den påstådda fördelen af bostad och vedbrands j heller ifrägakommer. Aflöning medelst boställen illskyndar visserligen ett antal individer större löneörmåner än enligt förslaget, men ett annat antal, kulle enligt samma förslag erhålla vida bättre, ockåo lessutom likformigare utfallande aflöningsvilkor ävj: ör närvarande är fallet. Att alla sker lika rätt, ocbln utt lika tjenstgöring kommer att medföra lika aflöing, är nägot som af lagstiftaren icke bör äsidosättas. Utskotten säga att 2800 rår i nettobehällning för n öfverste icke är tillräckligt. Enligt förslaget har ikväl en öfverste, t. ex. vid infanteriet, i nettobehällning minst 3160 rdr, ehuru sjelfva lönen visserlien icke uppgär till mer än 2800 rdr. (se tab. 17). Enligt 1833 års lönereglering, bil. litt. Ä, har en sfverste efter afdrag af ackordsränta, och furagecingskostnad, icke i behållning mer än 2760 rdr, nvarifrån dock än ytterligare bevillning bör afgå. Efter fråga är om aflöningen, torde det vara på sitt ställe att vidröra det orimliga missförhållandet i iflöningen de olika officersgraderne emellan, som för närvarande hos oss äger rum, men som utskotten i sin ifver att tillbörligen skugga mitt förslag, helt och hållit förbigått, ehuru nämnde missförhällande i förslaget blifvit afhulpet. Detta förbigäende tyckes mig så mycket mindre bort äga rum, som tab. 37, i förevarande hänseende lemnar en fullständig ledning för omdömet. Följande torde än ytterligare upplysa förhällandet. I Frankrike äger t. ex. vid infanteriet en sfyerste i ärlig lön 5000 franes och en underlöjtnant 1200 francs, säledes öfversten endast 4s gäng större aflöning än underlöjtnanten; i Förenta Staterna äger öfversten 900 dollars och underlöjtnanten 300 dollars, så:edes den förre endast 3 gånger mera än den sednare. I Sverige åter utgör lönebehällningen enligt hvad redan uppgifvits 2760 rdr för en öfverste och blott 182 rdr för en underlöjtnant, således äger den ce förre nära 15 gänger mera än den sednare. Dessutom finnes det öfverstar, hvars lön uppgår ända till 6000 rdr, säledes 37 gänger mer än underlöjtnantslönen. När nu härtill kommer att den tillökning i lön som hos oss erhålles vid befordran till löjtnant, är högst obetydlig och att qvarstäendet i de två subalterngraderne är cirka 15 år, så frågas om icke detta förhållande är så orimligt, så klandervärdt, att det ensamt för s:g sje ft utgör en tillräcklig anledning för en rättvis förkastelsedom öfver vär närvarande militärorganisation, såsom innebärande frö till ekonomiskt obeständ och ty ätföljande bäde fysiskt Loch moraliskt förderf? Ehuru förslaget afhjelpt fö-11: 3 lrenämnde missförhällande har icke en gång denna lomständighet af utskotten erhållit nägot afseende. Enligt förslaget komme, vid infanteriet, öfversten, oberäknadt furagerings och remonteringsersättning att erhålla i ärlig lön 2800 rdr och underlöjtnanten, dål, rlhan endast tjenstgjorde 45 dagar af året, 260 rår;j; men då han tjenstgjorde hela äret, 486 rdr. Säledes i förra fallet nägot mindre än !,,:del, i sednare fallet !y,:del af den lön öfversten erhåller. Utskotten hafva klandrat det medgifvande som ene ligt förslaget lemnas icke tjenstgörande officerare, att, Mlefter gjord anmälan, uppehälla sig, hvarhelst de ästunda. Detta är likväl icke annat än hvad semesterförordningen d. 25 Maj 1798 3 4 redan innehåll-Her. Stadgandet gäller visserligen här ej längre tid än 3 månader Ärligen, men i verkligheten erhäller hvarje icke expeditionsförande officer af indelta armöen rättighet att emellan mötena vistas hvar han önskar. Denna fördel är i öfrigt i allo med billig Iheten öfverensstänsmande, ty då staten icke har räd ör eler icke vill aflöna sina tjenare, så att de utesluenltande på lönen kunna subsistera, bör hinder icke läg;e-l gas för individen, att genom egen omtanka anskaffa, lihvad för honom i lefnadskostnad erfordras, hvarföre al-I han äfven bör äga rättighet välja sin bostad emellan roI de tider staten påkallar hans tjenst. Aflöningssättet med ärlig lön, egentligen dispönibilitetsaflöning, och tjenstgöringspenningar under verklig tjenstgöring, föranleder äfven det medgifvande förslaget innehåller, nemligen att, då tjenstgöringspenningar icke erhållas, få, på derom gjord anmälan, vistas hvarest man Önskar. Utskottens ogillande af det föreslagna stadgandet, det hvar och en officer, till och med kapten, är Pligtig taga afsked då han blir berättigad till pension els iller vid 50 års älder, hade troligen icke ägt rum, om ver denna fråga, som vederbordts, behandlats i samman ro 2 I hang med de föreslagna befordringslagarne. Man star hade nemligen dä funnit, att svårligen nägon persor armed verklig skicklighet behöfde befara att vid 50 är värI ålder qvarstå i kaptensgraden, och att stadgandet en krig dast komme att drabba de mindre tjenstbara perso nas. I Der, hvilka nu till skada för säväl det allmänna, son aedI enskilda, avarstå alltför länge på innehafvande plat yIms I 5eTStadgandet stär i fullkomlig öfverensstämmels mi. j med den äsigt, att embetsmännen äro till för staten elta detta hindrar dock icke att förhöja åldern dä afgän I frän tjensten bör ske, men med detsamma närma ama ) man sig äfven den äåsigt, att staten är till för er allt I betsmännen. ernel Utskotten hafva klandrat att bären under fredsti xer. licke skall förses med särskildta prester, utan rel gionsoch själavärden i stället besörjas af församli garnes presterskap, som derföre uppbära en ersättnir hvilken nu, ehuru väl förtjent, icke erhålles oakta omsorgen ätminstone för indelta trupper (de hvar hären enligt förslaget egentligen komme att best tillhör detta presterskap. Det är säledes endast rä visa och billighet som legat till grund för förslag Någon besparing har härvid icke blifvit afsedd, : ersättningen till församlingarnes presterskap för te sionsoch själavärden i förslaget upptages till 17,5 rdr, i stället för de 8000 rår, hvartill aflöningen särskildta brigadpastorer skulle uppgå. Det högvi diga ständet torde härvid bästvara i tillfälle bedö ma hvilketdera sättet är att föredraga. Uti den rekapitulation af utskottens anmärkning: Isom utgör slutet af utlätandet N:o 18, förekomn bland annat, att den at mig föreslagna förändra corpsindelning rubbar och förvirrar den nuvarar fördelningen af de indelta regementerne, Der tillvitelse hvilar dock på en fullkomlig obekantsl med de närvarande förhällandena; ty i motsatt j -Iskulle utskotten funnit, att nägon större förvirr och planlöshet i såväl taktiskt som administratift h seende icke kan finnas, än den som närvarande cor Tan firator — Titskotten hade nemligen be ga tid arat, rig Ög Tr: