Aftonbladet – 21 juli 1851, sida 2

2) att fattigvärdsafgiften måtte af jordegaren, om n dertill anser sig hafva befogenhet, erläggas, och ke, såsom nu sker, utkräfvas af brpare, statkarlar h inhyseshjon; 3) att presterskapet mätte åläggs att, utan särildt arfvode, säsom embetsskyldigreter verkställa de esterliga förrättningar, till hvilke de af de fattige mna påkallas; 4) att då laga skifte verkställes i byalag, förpantingsinnehafvare och torpare, som äro försedde med ontrakt, mätte befrias frän all flyttningskostnad, hvilen ensamt bör bestridas af hemmansegaren; 5) att socknemagasiner måtte inrättas, hvilka efter narkegängspris hälla de arbetande och fattige tillanda spanmål, såväl för kontant betalning, som mot iker borgen eller antaglig pant, samt 6) att den arbetande klassen mälttte erhälla rättiget att till riksdagarne välja representant. Vi hafva nägot utförligt redogjort för ofvannämnde etition, hvilken i ätskilliga deler kan synas mängen åde förhastad och enfaldig. Den utgör imellertid tt bevis, att sjelfva den fattiga befolkningen på lanjet börjat reflektera öfver sin stälhing. Att vid sälana väckelser hos massan mycket bäde i dess företällningsoch framställningssätt näste vara oredigt ch oklart, ligger i sakens natur, alldenstund den knappast har kunskap om nägot annat än sina försakelser. Att när dessa reflexioner, dessa jemnförelser vifva sig luft i ord och erhälla form af skrift, adress, petition, eller hvad man nu vill kalla dessa utgjutel: ser, med förnämt förakt afvisa eller förlöjliga desamma, vore dock hvarken rätt ellter klokt. Sålänge den s. k. hopen, eller delar af (densamma, blott på bönfallandets och laglighetens väg vänder sig till sina mera upplyste och lyckligare likar, är också af den eller dem ingenting att befara. Just derföre anse vi att det kan förtjena att i tid lyssna nägot till sädana röster som dem, hvilka här, om ocksä på ett enfaldigt sätt, gifvit sig tillkänna, och hafve derföre trott oss böra efterkomma den yttrade inskan att redogöra för den ofvannämnda petitionens imnehåll, helst den icke är den enda af samma slag, som under riksdagen inkommit. Flera dylika hafva blifvit adresserade dels till bondeständets talman, dels till andra ombud inom nämnde ständ, ehuru efter motionstidens slut ingenting med dem kunnat vidgöras. De hafva alla haft den förtjensten att vara affattade i ett moderat, Ilugnt, ofta bönfallande språk. Hvad som i synnerhet uti dem utgjort föremål för klagan har varit: längbrännerierna, de nedtryckta arsetslönerna och tillllämpningen af den nya beväringstadgan. Då dessa skrifter ingätt från flera olika, vilt skiljda provinser inom riket, kan man icke antaga att nägon öfverenskommelse om deras insändande blifvit på förhand träffad. Så mycket mer uppmärksamhet hafva de ock ådragit sig, ehuru de icke förr än nu blifvit ofI fentligen omförmälta. I RER