Aftonbladet – 21 juli 1851, sida 1

PJag sager det utan omsvep: en blott partiell revision kan endast leda till illusioner. Aktning för öfverheten och ordning kan cendast återföras med tillhjelp af sådana grundsatser som öfverensstämma med landets seder och traditioner, men ej genom förlängande al ett provisoriskt tillstånd. vÅtt revidera författningen i dess helhef skulle således vara detsamma som att återgå till monarkien. Åtminstone kan jag icke finna annat. Frankrike vet hvad som fattas det och hvad det behöfver; och med orätt påstår mn, att det ännu icke är moget för monarkie.s Talaren öfvergick derefter till en kort adstorisk kritik öfver den republikanska författningen, utan att säga stort mer om nmonarkien och huru han ville hafva den, än att den fullkomligt skulle erkänna revolutionens s. k. eröfringar af 1789. Republiken sade han, med afseende på ett yttrande af Thiers, är icke så mycket den regeringsform, som minst söndrar oss, utan fastmer den form, som tillåter oss att blifva söndrade; republiken är just derföre endast ett trappsteg, som leder till Frankrikes undergång, — den verkliga orsaken som gifver det röda spöketn tiillvaro. Icke allenast mina vänner, utan äfven de liberala Bonapartisterna, sjelfva republikaner:na af ordningspartiet besvär Jag att votera toital grundlagsrevision för att gifva landet icke endast ett palliativ, utan ett verkligt räddningsmedel.n Sedan talaren ytterligare till bevis på Framkrikes förfall försökt taga till hjelp den statistiska beräkningen, att antalet af dess inwånare från år 1789 till år 1848 endast stigit från 30 till 33 millioner, under det att Prevssens stigit från 6 till 16, Englands från 14 till 29, Österrikes från 28 till 39, Rysslands från 33 till 70, utropade han slutligen: Frankrike är sjukt nog för att vara hotadåt, men har ännu lifskrafter nog för att kunna helas. Derföre säger jag till eder: sluten eder tillsammans, förenen eder och rädden Frankrike.n Härefter talade de Mornay, orleanist och ledamot af revisionsutskottet, mot den resolution, som utskottet föreslagit. Han förklarade sig för en anhängare af den konstitutionella monarkien, churu han upprigtigt hade gått in på republiken såsom ett experiment och såsom den regeringsform som erhållit samktion genom nationens yvilja. Han ville likväl endast hafva den sanna republiken och icke något mellantillstånd; han satte sig derföre emot revisionen, som enligt hans öfvertygelse endast önskades af regeringen i republikens presidents personliga intresse, och ej af den åt sg sjelf och i sin frihet lemnade nationen. General Cavaignac besteg derefter tribunen företrädesvis för att besvara Fallouxs tal. Han yttrade hufvudsakligen: Monarkierna hafva fallit derföre, att de i sig sjelf inneburo. fröet till sin undergång, nemligen det dynastiska intresset, som förr just utgjorde deras makt och styrka. Ty en sådan princip innefattade ett förnekande af nationalsuveräniteten; och 1789, 1830 ch 1548 var intet annat än lika många segnr, som nationalsuveriänitetens princip vunnit öfver det dynastiska intresset. — På grund af alla generationers oförytterliga rättigheter bestred han att ens nationalsuveräniteten kunde aterställa monarkien. Så snart j visen oss en monarkin, utropade han, som icke är en negation af nationalsuveränitetens eviga princip, såsom den legitima monarkien, eller samma princips abdikation, såsom Juli-monarkien, vilja vi undersöka saken. En nationalsuveränitet, som man endast erkänner ett år eller en timma, eller så lång tid som är tillräcklig för ett sjelfmord, är c) annat än en lögn. Så snart j erkännen nationalsuveräniteten såsom en princip, förklaren republiken för en rättighet. Under fortsättningen af sitt tal vände han sig til majoriteten och ministerbänken, och yttrade: För oss är grundlagen god, emedan den ir dålig för eder. Vi skola gå in på revisioren, så snart vi icke se några rovalistiska eler imperialistiska planer bakom den. Slutligen yttrade han den förhoppning att srundlagen endast skulle framgå mera stark och ansedd ur detta prof, och att de, som nu väftigast anfölle den, en dag skulle anse sig yckliga att lefva under dess skydd och hägn. Derefter uppsköts debatten till följande dag. Jen i allmänhet var ganska lugn. En telegrafdepesch från följande dagen lyler som T: Paris, tisdagen den 15 Juli, kl. 8 em. ;I lagstiftande församlingen fortsattes debaten om grundlagens revision. Cocquerel yrade en revision till republikens befästande, fven om detta skulle ske genom Louis Naoleons äterval till republikens president. ,Grövy uppträdde mot revisionen. Han anöll häftigt de tvångslagar, som blifvit utfärlade mot det republikanska partiet. Michel (de Bourges) ansåg republiken icke afva något att frukta af en diskussion: år 548 voro alla partier ense derom att en moarkisk restauration vore omöjlig under tin(ens nya ordning. Representanten Magnan har begärt sitt ntledigande. Proudhon har utgifvit en ny bok med titel: Revolutionens allmänna idö.n Fonderna hade stigit: fomprocents noterades en 135 Juli till 94,15, treprocents till 56 STORBRITANNIEN. I öfverhuset fick billen mot påfliga prelattlarne första läsningen den 7 Juli; den amra skulle sko 14 dagar sednare. — Andlira isningen af billen om bortskaffundet afkreairsmarknaden på Smithfield vid Londons City ick äfven igenom, utan motstånd; följaktlien kan denna nuisanee, midt i London ru era anses för undanröjd. Lordmayorn, Alderman Musgrave, har, säom man väntat, bifvit upphöjd till Baronet ill erkänsla för hans ädla gästfrihet vid drottingens emottagande i Guildhall, på den stora peen han gaf derstädes d. 9 Juli, och hvarTI OM ann has da Te