Aftonbladet – 19 juli 1851, sida 2

för Nordens Qvinnor. Bland naturens alla under Skönast, störst, det helas krona, Qvinnan i förklaring stär. Öknar blifva Edens lunder Der hon ses bland Gratier throna, Blommor dofta i dess spär, Herrligt är att stå i glansen Af en ära; som berusar, Vida spord frän land till land. Skönare ändå är kransen, Som oss skänkes, oss förtjusar, Virad af den huldas hand. När ur underjordens dalar Höja sig de onda ären, Smyga qvalen i värt bröst; Hvem är då, som oss hugsvalar, Hvem är då, som läker sären, Bringar lugn och hopp och tröst? Det är hon, den englalika, Hon, hvars väna, varma hjerta Utaf kärlek allt förmår. Det är hon, den hugnadsrika, Stor i fröjd, mer stor i smärta, Skön i löje, skön i tär. Hell den himmel, som till jordea Sände qvinnan att förjaga Sorg och mörker ur vär verld. Lefve qvinnorna i norden! Mätte de med huldhet taga Våra hjertans hyllningsgärd.