Aftonbladet – 19 juli 1851, sida 2

för Skandinaviens Naturforskare. En helig bok har verldars Gud För våra blickar lagt: I blomsterdrägt, i stjerneskrud, Vi se dess bilders prakt. Der möta ständigt nya blad, Dem Tiden vecklar ut. Af mensko-ögat ingen rad Är läsen än till slut. Till oss en ande talar der: I tingen bo dess ord. Vi lyssne, hvad den höge lär I himmel och på jord. Af Skaparns varde verlden ger Ett stundligt äterljud. Och hvarje stoftkorn forskarn ter Ett vittnesbörd om Gud. Natur! — ditt lif, af Skaparn tändt, Hur rikt, hur underbart! — Så okändt på en gång och kändt; Så gömdt och dock så klart! — Dä fram du ses i tiden gå I stilla majestät, Hur skönt din lag att iyda få Och följa dina fjät! Som öfver Skandiens Kaf och land En stjerna ej går ner Så är ett himmelskt ljus det band, Som oss förening ger. I kärlek till det sanha här Som bröder mötas vi: I den — hvad öden lifvet bär — Vi ock förenta bli.