Aftonbladet – 18 juli 1851, sida 3

kan omkring 3 inkommit uti Hummels cigarrbod vidltr Myntgatan, regementspastor Almqvist derstädes sigldi uppekällit, och sedan han hälsat på von Schewen somlvi köpt cigarrer, tillfrågat Könom om han icke ville gålsj och dricka ett glas vin, emedan Ålniqvist önskadelb tala vid honom enskildt och ntan vittnen; att sedan Almqvist och von Schewen utkommit ä gatan, denlo förre frågat hvart de skulle gä, då von Schewen före-li slagit källaren Norges Vapen, men efter det Almqvistl4 hemställt om det icke fanns nägon annan källarel2 närmare i gratnskapet, von Schewen infört honom äla Åhlströris källare tid Myntgatan; hvarest de ingättlå i ett inre rum; att ehuru Almqvist varit den somly bjudit, han likväl tillåtit Johan von Scheweti, på den-Iv nes derom gjorda framställning, att reqvirera !, bu-ja telj S:t Julien, hvilken de tillsammans förtärt, der-IwV under von Schewen uppå anmaning af Almqvist, änyole och fullständigt berättat hvad han sjelf af flickan Brandt hört uppgifvas och således jemtäl att Almqvist var misstänkt såväl för stölden af reverserna som förgiftningsförsöken, samt att ryttmästaren skulle innehafva läkarebetyg derom, att gift blifvit funnet i hafresoppå; att Almqvist öfver den meddelade under-lk rättelsen ieke heller denta gäng blifvit brydd eller förlägen, utan endast i likhet med föregäetide gängen yttrat det var besynnerligt; att efter det vinet blif-li vit förtärt och von Schewen derföre lemnat liqvid, både han och Almqvist begitvit sig från källaren och sedan de utkommit ä gatan genast ätskiljts, hvaref-In ter von Schewen hvarken sett eller träftat Almqvistn — samt att Johan vön Sehewen ieke eller vid sed-l naste tillfället emot Ålmqvist fattat någon misstanke, lk utan varit fullt öfrertygad att hela ryktet grundades på misstag, och att Almqvist endast af välvilja och ett christeligt sinne velat försona fader och son, och söka hindra att den försttämnde plundrades af falska vänner. Amanda Brandt vitsordade Johan von Sehewens berättelse i hvad henne angick; och befanns Carolina Kindblom hafva frän förhöret bortgätt. 7:o Hustru Lilja: att hon, som till alla delar vitsordade flickan Brandts och pigan Hägers berättelse i hvad de henne rörde, vid besök hös fyttmästaren von Schewen den 30 sistlidne Maj, af honom erhållit underrättelse att ett konvolut med handlingar för honom förkommit, och att han för tillgreppet deraf hyste misstankar emot Amanda Brandt, dock hade ryttmästaren vid detta tillfälle icke omtalat att de bortkomha håndlingarne utgjordes af skuldförbindelser, utfärdade af regementspastor Almqvist, utan hade hustru Lilja derom först fått kunskap genom Amanda Brandt, hvilken på aftonen samma dag infunnit sig hos makarne Lilja och då medhaft ett bref, som hon trodde skulle borttaga all trisstanka om hennes delaktighet i tillgreppet, och troligen visa att, som hon yttrat sig, presten hade handlingarne, hvaröfver flickan Brandt uttryckt sin synnerliga glädje; att så väl hustru Lilja som hennes man läst nämnde bref, hvilket, intaget i protokollet för den 14 dennes, nu förevisades hustru Lilja och af henne igenkändes; att flickart Brandt emellertid; på makarne Liljas uppmaning, uppskjutil ätt göriast för ryttmästaren von Schewen anmäla förhållandet, men, den 1 uti innevarande månad, änyo infunnit sig hos makarne Lilja och då tillkännagifvit, att hon ytterligare bekommit ett omslag; deruti varit förvaradt en privatbankssedel å 10 rdr rgs, hvilkeii Hon; tillika med omslaget, vi-sat hustru Lilja, som jemväl nu igefikätide samma i h protökollet för den 14 dennes omförmälda och för henne upptedda handling; att Hedda Häger om de af henne iakttagna tilldragelser för hustru Lilja afgifvit berättelser, till alla delar öfverensstämmandel med hvad Hedda Häger inför öfverstäthällareembetet d omtalat, och att Hedda Häger sålunda meddelat hustru Lilja upplysning igke allenast om hvad hon kände rörande skuldsedlarne och de misstatikar hon för tillh greppet deraf hyste emot regementspastor Almqvist,l! utan äfven förgiftningen af hafresopporna och brän-? vinet, samt om de omständigheter som dervid före-l kommit; att hustru Lilja, på sätt pigan Häger jemti väl förut berättat, varit närvarande då pigan Häger slagit bort en del af den förgiftade hafresoppan, och gjort försöket med ljuset samt i allo instämde uti pib gan Hägers derom gjorda beskrifning; samt att hustru Lilja likaledes äsett, då den sednast förgiftade hafresoppan, uppä mannen Liljas inrådan, tf Hedda Häger blitvit slagen uti skälen, hvarest lemuingarnej, efter den första funnits qvar, oeh uti hvilken då endast den tjocka massan setat qvar i botten och päl: kanterna; De två skälar, lväruti hafresoppan varit förvarad, l, företeddes och igenkändes af hustivi Lilja: ; nn -— WO 2 M -— AA mm OLA 3 0 SÖ 3 PV VU mn 4 pot rr pa — Förliden tisdag afslöts ett vid rådstufvurättens 5 afdelning anhängigt mäl emellan kommissionären L. Jacobsson å ena sidan, samt f. d. vice notarien Franz Sjöberg och f. d. tullinspektoren Nellson, ä den andra. Detta mäl, betraktadt i sammanhang med det, som förevarit ä rudstufviurättehs 2:dra afdelning angäende Sjöbergs försättande i konkurstillständ; företer ätskilliga rätt pikanta omständigheter. I sin stämningsansökning hade Jacobsson anfört, att vid hos Sjöberg anstäldt utmätningsförsök på grund af ett öfverstäthållareembetets kanslis utslag, hvarigenom Sjöberg blifvit älagd att vid utmätningstvång gälda en Jacobsson tillhörig fordran 500 rdr bko med ränta oeh lagsökningskostnadsersättning, detlå befunnits, att Sjöberg, för att undanstieka sina till-!l gångar, genom köpeafhandling afhändt sig äll sin ät-l1 komliga egendom till Nellson, af hvilken anledning Jacobsson med stöd af kongl. förordningen den 20 Nov. 1845 yrkat, att Sjöberg och Nellson jemte köpevittnena mätte förpligtas att med ed betyga köpe afhandlingens giltighet, hvad anginge sä väl säljarens och köparens egenhändiga underskrifter, som oek den valuta, söm skulle blifvit lemnad för de i samma afhandling upptecknade effekter: livarjemte yrkats, att derest, det skulle visa sig, att så icke varit betingadt och uppgjordt, som nämnde kongl. förordning stadgar, köpeafhandlingen mätte förklaras ogiltig och de i densamma upptagne effekter gå i mät för Jacobssons hos Sjöberg ägande fordran. Då mälet första gängen, d. 3 Juni, förevar, inställde sig hvarken Sjöberg eller Nellson hvarföre detsamma uppsköts till d. 17 Sept. Nämde dag, då mälet äter förekom, äberopade Sjöberg rädstufvur. 2 afdelnings beslut. af den 12 Juni, hvarigenom han blifvit, såsom hans egna ord föllo, försatti konkurstillständ. Som detta beslut likväl icke vunnit laga kraft, uppsköts måletl! ytterligare, och sedan Sjöberg och Nelson ett par rät-l tegängsdagar uteblifvit, företogs detsamma äter sistlidne tisdag, dä det anmäldes, att Jacobsson icke län-! gre vore innehafvare af den skuldsedel, på hvilken hans fordran grundade sig, emedan Sjöberg sistlidne mändag inför rädstufvurättens 2:dra afdelning derför erlagt penningar, hvilka voro hos öfverstäthällareembetet deponerade; oeh hade nämnde afdelning nyss-! nämnde dag upphäft verkan af sitt beslut, hvarigenom Sjöberg förklarats skyldig att sin egendom till! borgenärerne atträda. Jacobsson fortfor ändock i sitt yrkande, att Sjöberg och Nellson mätte äläggas med ed styrka köpeafhandlingens riktighet, enär Jacobsson ännu innehade ätskilliga lappar af Sjöberg, men för den händelse sådant afsloges, yrkade Jacobsson i allt fall ersätt! ning för rättegångskostnaderne, säsom skäl för hvilket pästäende Jacobsson anförde, att han vid den tid, stämningen begärdes, haft full befogenhet till sin väckta talan, och inlemnade Jacobsson för sådant ändamäl en kostnadsräkning ä 24 rdr 30 sk. bko. Sjöberg och Nelson bestredo säväl skyldigheten att gå den fordrade eden, som ock kärandens anspräk på rättegängskostnadsersättning; fordrande de i stället ersättning för sina hafde kostnader. I Rädstufvurätten meddelade härefter det beslut, att dä Jacobsson icke längre vore innehafrare af den ifrågavarande skuldsedeln, han icke ägde någon vidare rätt till talan i mälet, men som han vid den tid, stimningen begärdes, varit fullt befogad till käromälet, så älades Sjöberg och Nelson att gemensamt ersätta Jacobssons kostnader med skäligen ansedde 5 rår 16 sk. bko. Säsom serdeles märkvärdigt må nämnas, att sedan Sjöberg, dä utmätningen söktes, företett endast dubblettexemplaret af köpeafhandlingen, han den 12! ——