Aftonbladet – 18 juli 1851, sida 2

, HH AV den rör både de fysiska och moraliska verkningarne af hr Bosgi motions antagande, mätte hänskjutas till naturforskarne ; hrr Wern och Murån, af hvilka den sednare fann det underligt, att de som mest tala om lugnets bibehällande i landet, nu föreslå en förändring, som skulle väcka oro hos den arbetande klassen; hr Wing:, som önskade att till naturforskaremötet sända d: maktegande, för att af frenologerna få förvärfsorgmerna, hvilka ligga nära en annan organ, undersöka; hr Björck, som ansäg att svenska industrien skule lida, om de föreslagna förändringarne antoges. Vid omröstning blef remiss beviljad. Sist förekom Statsoch FEkonomiutskottets betänkande M 18, afstyrkande hr Stjernsvärds förslag till organisation af landtförsvaret. Uti tvenne länga och sakrika anfjiranden motiverade hr Petrå sina uti reservationen uttryckta äsigter beträffande svenska försvarsverkets brister och behöfligheten af en reform deri. Isamma syftning yttrade sig hrr Falhem, Wern, Berg, Hesselgren och Grää, alja Nstyrkarde att skrifvelse i frågan till Konungen mätte an Hr Lagergren ensam sökte öfvertyga ståndet om virt försvarsverks förträftlighet, hvarföre ock i sanning Nn , ringa vältalighet behöfde anlitas. Vi hafva reda nämn. Utgången af diskussionen och äterkomma till en fullstäna, redogörelse derför. 2 N Petre, det talmanI gärdagspleeum hemställde hr . någon kongl. nen mätte mealela ständet huruvida .87 a proposition vidwe vore att förvänta. Härpa lemnade talmannen den upplysning, att man kan hvarken veta om nägon kommer eller ej. Derefter föreslogs Ce punkt under 4de hufvudtiteln, rörande vissa besparingar och hvars behandling blifvit uppskjuten tills hr Stjernsvärds motion om förändrad organisation af landtförsvaret blifvit afgjord. Hr Lagergren ansäg den endast innehälla resultatet af ett förkastadt system, hvadan dervid ingenting vore att göra; hr Petre deremot betraktade den såsom fristående, utan afseende på h? Stjernsvärds förslag i öfrigt. Ståndet beslöt, på vice talmannens hemställan, att låta det bero vid utskottets menig. För öfrigt upptogs tiden med att bifalla, låta bero vid, lägga till handlingarne och rätta tryckfel uti; Statsutskottets utlätanden N:ris 218—220; utom 1:2 punkten af sistnämnde utlåtande, rörandg skrifvelse till Konungen om 54 !, tunnor spanmäl, soni ined 25 röster mot 20 afslogs. I fråga om tackjern, ville hr Halling höja skatten, men härpå ville hrr Wedberg, Berger, Sundler, Norin, Bergman, Sundin, Lagergren och Indebetou ej ingå, enär jernet förut är tillräckligt beskattadt och konjunkturerna ej äro sä fördelaktiga som förr. Vid den af hr Halling begärda omröstningen befanns hans mening hyllas af 4 emot 44. Utom nägra anmärkningar af hr Wern vid JM 219, sysselsatte sig ständet en längre tid med de 54!; Itunnorne spanmäl till Lycksele skola. Talarne voro följande: hrr Wern, Norin, Lagergren, Grää, Ekholm, Ekenmam, Indebetou, Halling, Brinck, Almgren, och slutliigen hr Petre, som föreslog att talmannen måtte tillkännagifva att plenum fortfar tilli morgon bittidaa, hvarefter ifrågavarande punkt, pä grund af sitt ooutredda skick m. m., afslogs. Hos BONDIESTANDET förekom äfven statsoch ekonomiutskottens betänkande angående föreslagen I omorganisation af landtförsvaret, och öfverläggningen I derom blef, säsom man kunnat förmoda, bäde längvarig och varm. Svartling från Östergötland började med att begära uppläsning af hr Petrås reservation, hvarefter han, beklagande det oblida öde frågan rönt säväl inom utskottet som hos ridd. och adeln, och för egen del betygande att ärendeti hans tanke äger en vigt som ej kan nog varmt behjertas, utbad sig och erhöll tillständ att uppläsa hela den vidlyftiga vederläggning som motionären dagen förut andragit på riddarhuset. Han upptog detta anförande säsom sitt eget och yrkade återremiss af betänkandet, hvarvid talmannen hemställde om ej Svartling ville nöja sig med att endlast äberopa hr Stiernsvärds anförande, då detsamma ii alla fall komme att tryckas bland adelns protokolller. Anders Erikssson frän Elfsborgs län inskränkte sig till yrkande omn äterremiss på grund af hr Petresreservation, undter önskan att utskottet mätte föreslå underdänig skrifvelse med begäran om noggrarn och d fullständig pröfning af hr Stiernsvärds förslager. — I Likaså Tobias Lind och Henrik Andersson, hvilken Isednare, ehuri han ej kunde bedöma om förslaget I vore i dess hehet antagligt, likväl visste att missnöjet i landet är så stort öfver landsförsvarets lyx och kostsamhet, at en återremiss till utskottet vore af högsta nöden. Sahlström yttrade: Sävida man inser och vill erkänna att landets försvarsverk ärihög grad felaktigt och kostsamt, så mäste man ock medgifva att genomgripande reformer behöfvas för dess upphjelpande. Det förslag som nu är under ompröfning har inom utskottet blifvit förkastadt med blott tre rösters pluralitet, hvilket bevisar att större delen af dess ledal möter varit geromträngda af öfvertygelsen om behofI vet af en refom. Försvarsverket tar redan under I freden alla krfter i anspråk och utgifterna derför hinna snart ingen gräns. Han trodde derföre att den nu framlagda planen vore den enda hvarefter krigsmakten bo:de organiseras, och denna plan hade rönt ett så godt försvar att den ej så med ens borde förkastas. Personalen blifver väl något större än nu och utgifterna för beväringsmötena något dyrare, men man vinner en landtstorm fullt skicklig till annat än paradering, — i skjutfärdighet, som skall göra den förtjent af namnet: landets värn. Hr Petresreservation hade sanningsenligt och utan förbehäll ådagalagt krigsadministraionens besynnerliga, kanske däliga beskaffenhet, ochtal. för sin del päyrkade derföre aflätande af und. srifvelse rörande pröfning af hr Stiernsvärds fosterlänlska förslag. Aatts Perssor fann äfven en fullständig ombildning nödvändig, ty e mänga ändringar man med nuvarande system tändigt föreslär i afseende på krigsmakten, fordra alltid nya uppoffringar, nya anslag, och på någon littnad är aldrig att tänka på den nu beträdda banan, tills slutligen intet finnes qvar att försvara. Det är sorgligt att nu som alltid skäda de två första ståndens härdnackade motständ mot hvarje reform till lättnad i folkets bördor, och det ser ut som om man :så ville ordna försvaret att det ej i främsta rummet afsäge landets värn, utan kanske heldre blefve em knektmassa tjenlig att beskydda dem, som genom sina handlingar förverkat allt skydd. Om statsutskottets kalkylatörer få hällas säsom hittills, skall emedlertic hvarje förslag till ändring i denna väg förkastas, nen då säväl krigsmaktens sammansättning som o dess förvaltning fordrar en regeneration, yrkade lan äterremiss å hela betänkandet. Talmannen tcg nu ordet och fästade uppmärksamheten på det missnöje hvilken man inom ständet ofta nämnt säsom herrskande i landsorterne i afseende på beväringsmötenas tunga och mistningen afrättigheten att välja vapen. Han kände äfven detta missnöje, men trodde att det än mer skulle ökas om man beginge den motsägelsen att begära en skrifvelse, hvars hufvudsyfte just blefve utsträckning af beväringsöfningarna. Han tviflade på att bondeständet skulle vilja ätaga sig wtsträcktare skyldigheter i denna del, och han önskade att de som yrkat äterremiss mätte ärmare bestämma hvad de ville, ty icke vore det väl beväringsmötenas utsträckning och inskränkning i valfriheten. Strindlund ville ha betänkandet afgjordt del för del. I 1:a momentet, yttrade han, framställes att hvar och en mä vara underkastad ständig krigstjenst från 21 till 27 är, och vidare mot förhöjd aflöning till 30 är o.s.v. Han trodde för egen del att få vilja stå under militärdespotismen till 30 är, utom det att näringsfång och yrken under tiden skulle förstöras och familjernas beständ sättas på spel. Hvarken ständet eller kommittenterne borde ingå på sädant; han ville väga att hans egna kommittenter enhälligt skulle förkasta ett dylikt förslag, om de ock hördes man för man. På ständets bord läge dessutom en uppsatt underd. skrifvelse om äterförande af beväringsinrättningen till hvad den var är 1812, och om man nu illade det Stiernsvärd: förslaget, hvad skulle Kgl.