Aftonbladet – 18 juli 1851, sida 2

Biksdagen Flera i Riksstånden. RIDD. och ADELN. Aftonens plenum upptogs helt och hållet af Bevillningsutskottets utlätande N: 14, i anledning af de olika beslut de resp. riksständen fattat rörande tullbevillningsutlätandet N:o 5. Af de i detta utlåtande förekommande inbjudningar, att biträda andra ständs beslut rörande införselstullen, antogs följande, rörande: broderduk och mönster, fransk sprit, kautschuk och ghtta percha, cider, filar, flintor, färger och färglädor, glasvaror, guld och silfver, hattar; 1:a mom. hattformar, pergamentskinn, häroch tagelarbeten, kimrök, kopparstik, hampolja, speldosor, strängar och tafvelramar. Rörande de öfriga artiklarne dels afslogos de gjorda inbjudningarne, med vidhällande af höglofl. ständets förut fattade beslut och med gillande af de derom framställda förslag till voteringspropositioner inom förstärkta utskottet, -dels biföllos eller lades till handlingarne de hemställanden utskottet i öfrigt gjort. Under diskussionen arbetade hr Printzensköld, grefve Mörner, C. G. och frih. Cederström, R. på förkastande af alla de inbjudningar, enligt hvilka tulltaxan skulle komma att i nägon mån nedsättas, hvaremot grefve Gyldenstolpk och hr Rosenblad ihärdigt talade i motsatt syftning. PRESTESTÅNDET diskuterade först lagutskottets förslag till författning angående förlikningsmän. Prosten Melander, medlem af utskottet, hade ätskilligt att anmärka mot förslaget. Biskop Holmström fann iden vacker men outförbar; all slags lagstiftning vore tväng, men att förlikas borde vara en frivillig handling. Prosten Klintberg ansäg förlikningskommitteerna snarare skola framkalla än afböja tvister; den processlystna skulle derigenom få ett tillfälle att ytterligare öka sin motparts besvär. Genom den ifrägavarande inrättningen skulle kommunalbestyren, redan tillräckligt besvärliga, bli ändå flera. Prosten Arhenius föreslog, att det vid stämnings utfärdande skulle åligga stämningsmannen att till en början kalla parterna till inställelse vid vite, inför förlikningsnämnden. Lektor Wallman talade för afslag till betänkandet, men med vitsordande af förlikningskommitteers nytta. För bifall uppträdde doktor Säve, som sökte visa att utskottets förslag hvarken innehöll för mycket eller för litet för sitt ändamäl; det saknade ej heller god auktoritet, eftersom nägot liknande äterfunnes i lagberedningens förslag till första kapitlet rättegängsbalken. Minst skulle det anstå högvördiga ståndet att afslå ett betänkande af sädan syftning som detta. Doktor Sandberg hade sjelf en gäng väckt en motion i ämnet. Han trodde det ieke ha sig så farligt mod kommunalbestyrens ökande genom ifrågavarande uppdrag. Förlikningskommitteer skulle bildas af sig sjelfva, blott de finge nägot stöd af lagstiftningen, men detta hade de hittills saknat. När någon sädan begärt vederbörandes sanktion hade man hänvisat till Konung och riksens ständer, hvilka säledes nu borde göra för saken hvad på dem ankomme, och bifalla förslaget, om det än befunnes ofullkomligt. Det hade ju en skärseld att genomgå i högsta domstolen! Men genom afslag skulle ständet visa sig vara mindre benäget för en institution som äsyftade mildhet och försonlighet. Doktor Grafström höll före att stadfästelse af stadgarna för nuvarande förlikningskommitter och uppmaningar till nyas stiftande skulle vara tillfyllest och enda sättet att få dem till att motsvara sitt vackva ändamäl. Prosten Söderberg deremot ansäg af erfarenheten ädagalagdt att dylika kommittter kunna komma till ständ utan offentlig uppmaning. Prosten Almqvist sade sig icke vilja fördröja ögonblicket af ständets enhälliga bifall till ctt örslag, som det skulle vara inkonseqvent att afslå, då man förra riksdagen afslog ett afstyrkande betänkande i samma ämne. Om det skulle anses behöfligt för afnjelpande af förslagets bristfällighet ville hr prosten dock medgifva en äterremiss. Efter votering om kontrapropositionen, som med 25 röster mot 19 blef afslag, röstades öfver sjelfra b kandet; och afslogs detsamma med 31 röster mot 13. Doktorerna Sandberg och Säve samt prosten Hasselrot reserverade sig, den förstnämnde, emedan han ansäg ständets beslut uttrycka obenägenhet mot sjelfva ideen. Derefter företogs Statsoch Ekonomiutskottens betänkande öfver hr Stjernsvärds förslager till en förändrad organisation af landtförsvaret, och bifölls efter en animerad debatt, hvarunder angelägenheten af landtförsvarets reorganisation framhölls af doktorerna Sandberg och Säve samt prostarne Almqvist och Sctterblad, af hvilka den sistnämnde vägade nägra sarkasmer mot utskottsbetänkandet, som deremot försvarades af biskop Heurlin och lektor Wallman. Professor Lindgren gjorde ett utfall emot hr Petrå för tonen i hans reservation, emot hvilket doktor Sandberg i sin ordning reserverade sig. Slutligen förekom Bevillningsutskottets betänkande, i anledning af riksständens olika beslut angående tullbevillningen. Och antog Presteståndet i allmänhet de