Aftonbladet – 17 juli 1851, sida 2

ICD: 34, dat! Riksdagen. in, Anförande af hr Stiernsvärd, G. M., 16: tan Ridd. och Adelns plenum d. 16 Juli f. m.jss Ehuru majoritetens åsigter inom Ridd. och säl deln icke gitva mig något synnerligt hoppEu t erhålla återremiss i Statsoch Ekonomi-Vilj skottens behandling af mina förslag till för-0:2 ondt MN N ett idrad organisation af landtförsvaret, har jag st ke dessmindre, af skäl som skola anföras,!till sett mig böra påyrka densamma. Framti-dra en dömer nemligen icke sällan helt olikajlag ed samtiden; och är det af denna anledning g icke tvekat, att, om icke för annat, än som ett yttrande till protokollet anföra hvad en nnets vigt och frågans behöriga utredning! Mm kalla. Enligt min uppfattning hafva Statsful ch Ekonominutskotten vid innevarande riks-iv ag, på lika lösliga skäl som samma utskott id den föregående, icke allenast afstyrkt anslu gandet af mina afgifna organisationsförslag,!af tan äfven den sakkunniga pröfning af de-len amma, hvilken af tvenne stånds närvarandelde tskottsledamöter enhälligt yrkats. so Ett dylikt förfarande å den med endast 3:ne i öster öfverlägsna utskottsmajoritetens sida kanl cke tydas annorlunda, än såsom en allt an-lor at beherrskande önskan, att kunna under-fö rycka alla verkningar af mina förslag i för-!m ning med fruktan att häruti icke lyckas, så Ng ramt förslagens granskning blefve hänskjuten jod t såkkunnige män, hvilka inför såväl Konung til om Sfänder stode i helt annat än riksdags-kl nanna-ansvår för det utlåtande, som de full-fir tändigt och genomgripände komme att afI sifva. Något annat motiv än det här anförda 5 an jag nemligen icke antaga för det makt-5 ,egagnande, som ägt rum. Ty hade utskot-la ens majoritet haft full. tillförsigt till sin egenlti sakkunskap i ämnet och till sitt oväldiga be-lv sagnande deraf, då hade det icke varit något 1 :vifvel underkastadt, att den äskade granskningen utfallit i enahanda syftning som utskottets beslut, och derigenom hade ju allt uppdykande vid kommande riksdagar af de ifråsavarande förslagen varit förebygdt. Icke må väl Ridd. och Adeln samt de: Högvördige fö-3, regifva, såsom skäl hvarföre de motsatt sign den yrkade granskningen, den kostnad den-la; samma skulle ådraga statsverket? Förenämnde lfc tvenne riksstånd hafva nemligen vid så otaligalg tillfällen utan ringaste skrupler påyrkat och t beviljat anslag i strid med de tvenne öfrigals riksståndens åsigter, att blotta tanken på ettlx dylikt motiv för vägran till hvad sistnämndelr riksstånd påyrkat, innebär någonting så otro-1r ligt, att det icke kan eller bör tagas i beräkning. ; Efter denna inledning öfvergår jag till de ; svaromål, som utskottens utlåtande å min sidalf framkallar, och som jag är öfvertygad skola!x framställa frågan i en annan skepnad än denld utskotten iklädt densamma samt gifva minalr förslag de dagrar, som utskotten, genom sitt! uteslutande och högst opolitiska bemödandel, att endast skugga, betagit dem. Möjligen, jali troligen, kommer detta icke att förändra detl korsfäst., som det privilegierade fåtalet af: svenska nationens representanter tilläfventyrs redan inom sig uttalat öfver mina högst nö-l diga, af behofvet påkallade, vår nationella li sjelfständighet betryggande förslag till reformerande af vårt bristfälliga, allmän missbelå-l tenhet ägande och ötver höfvan kostbara landtförsvar. Men de böra dervid icke förglömma, att detta korsfäst endast ökar oefterrättlighetens debet hos vår närvarande ståndsinrättning, och att utom de tvenne privilegierade li stånden står den stora svenska allmänheten, och ibland den armåen, med ett sakkunnigt och fosterländskt sinnadt befäl, som äfven, om det icke i alla sina detaljer gillar minal förslag, hvilket jag icke heller sjelf kan våga begära, likväl måste lika mycket gilla större delen deraf, som ogilla det närvarande tillståndet, såväl hvad systemet som det förfelade ändamålet beträffar. : Hvad förslaget M 1 först angär, så synes utskotpphändigt hafva behandlat frågan om beeten at de beriktiganden, som jag är 1848 framstälde emot dåvarande Statsoch Ekonomiutskottens utlåtande öfver nämnde förslag (se Ridd. och A:s protokoll vid 1847 och 48 ärs riksdag 6:e band. påg. 242—264.) Dessa beriktiganden hade dock förjtjenat: antingen. att vederläggas eller ock att, med jledning äf bättre upplysningar, utredas; helst vid föriliden riksdag utskotten sjelfva medgifvit, att de af dem framställda anmärkningar voro af mindre vigt och kunna vid tillämpningen lätt undanrödjas, men attdet hufvudsakligen var den omständigheten, att förslaget Ihvilade på förutsättningen af indelningsverkets upphäf!vande, som gjorde att utskotten ansågo all tanka derpå borde lemnas åsido (se de anförda protokollerne pag. I Utskottens äsigt att man genom indelningsverkets ;-upphäfvande endast skulle utbyta en del afroteringsbördän mot den ökade personliga tjenstepligten, kan ej gerna delas, dä detta förhällande redan till stor jdel inträdt genom den nuvarande beväringsskyldigheiten, som äfven är ovilkorlig. Det medgifves gerna, att den utsträckta beväringsV pligten; enligt förslaget JM 1, mästel medföra en större dagsverksförlust; men man bör dervid icke förbise, latt ett stort nationelt ändamäl vinnes, som närvarande beväringsorganisation icke uppfyller; hvarföre ock ut-skotten vid föregående riksdag sjelfve erkändt, att ? beväringsmanskapet, enligt forslaget M 1, både genom A sin numerära öfverlägsenhet och sin fullkomligare öfning skulle få ett stort företräde framför närvaraude beväringsinrättning (se ofvanberörde protokoll pag. 245.) Hvad angår anmärkningen,. att rustoch rotehäljlare icke skulle äga nägon af lag och billighet påI ri kallad rätt att njuta lindring i de utskylder eller den afgäld, som staten äger af dem uppbära, sä måste , en sådan sats verkligen förväna (ehuru den visserli!gen ofta användes), då man erinrar sig att hela det , militära indelningsverket hvilar pä löftet, att ingen 5 personlig utskrifning skulle ifrägakomma (se Kongl. 2 Maj:ts konfirmationer ä det ständiga knektehället under loppet af 1680-talet, alltid förekommande i 1), ; äfvensom väl ingen kan förneka att genom folkets är 1812 ätagna beväringsskyldighet, kostnaderna för indelta ryttaren och soldaten betydligt förökats, i olik ;het med öfrige ordinarie utlagor; oeh dessutom reUkryteringen ansenligt försvärats genom afskaffandet af försvarslöse personers dömande till krigstjenst o.s.v. ål Allt detta har jag endast i förbigående ansett mig t böra upptaga, då det visat sig att opinionen icke synes vara stämd för den allmänna nationalbeväpning loch vapenöfning som förslaget M 1 afser, ehuru den otvifvelaktigt vore den ändamälsenligaste för vära förhållanden och den, till hvilken vi förr eller sednare måste komma. Jag säger måste: ty förr eller ) : FA vu ,. e sednare — om ej förr efter nägot stort nationelt militäriskt missöde — mäste vi komma till visshet der1 af, att vära indelta trupper, ehuru bestående af a gamla soldater, likväl icke utgöras af desse gamle, Isom genom marschoväna, skjutfärdighet och i allo jtjenstbarhet öfvefällt äro. och förtjena att vara så rr 2 Iraq 1 i taA JAlarRr hÄA PIDET ENE SES TT