Aftonbladet – 16 juli 1851, sida 2

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Religionsatalet emot tidningen Demokratien. Det är bekant, att underrätts utslag i tryckfrihetsmål icke gå i verkställighet förr, än de varit underställda Hofrättens pröfning. Sålunda är Rådhusrättens utslag, hvarigenom porträttritaren Petterson blifvit dömd att förvisas ur landet, för de frågor han i en artikel i tidningen Demokratien framställt 1 afseende på rätta förståndet af berättelsen om Christi himmelsfärd, nu jemvil understäldt Kgl. Svea Hofrätts pröfning, der Petterson också klagat öfver det honom ådömda ansvaret. Uti detta mål förekonmer den omständigheten, som ej kan förbises, att den 8 i tryckfrihetslagen, enligt hvilken juryn förklarat skriften brottslig, nemligen såsom innefattande, efter dess dom, förnekelse af den rena evangeliska läran, i afseende på ansvaret bestämdt hänvisar till 1 kapitlet 4 S:n missgerningsbalken, hvilken handlar om ,inländsk eller främmande man,, som utsprider villfarande lärosats., hvilket väl ocksti måste anses utgöra den förbrytelse, som Peterson begått genom den åtalade tidningsartileln; och vidare, att nyssnämmde 8 lika besämdt och uttryckligt stadgar såsom ansvar för en sådan förbrytelse, att, den som utsprider sådan lärosats, och efter varning dermed ej afstår, varde pck den förvist riketv. Här har lagen således I så oförtydbara ordalag som möjligt bjudit, att den som finnes skyldig till ifrågavarande förbrvtelse, först skall varnas, och först om han derefter ej afstår, förvisas riket. Af denna anledning har ock den ene af rättens ledamöter ansett Petterson endast kunna dömas till varning, men de båda andr hafva hoppat förbi den första graden och senast tillämpat den andra, på den grund attutspridandet skett i tryckt skrift, hvarom deck ingenting serskildt stadgas i tryckfrihetslagen, och grundlagarna skola, som man vet, efter sin ordalydelse tillämpas. . En hvar lärer nogsamt inse, att det prejudikat, som kommer att lemnas i denna fråga, är af stor vigt, emedan det handlar om ingenting mindre än en ny tolkning af, eller rättare om suppleerande af ett tillägg till 1 kap. 4 :n missgerningsbalken. Af denna anledning hafva vi-ansett det vara skäl att följa detta mål till slut med närmare uppmärksamhet, och sålunda äfven offentliggöra den preliminärt till landsförvisning dömde och i fängelse insatte tidningsutgifvarens besvär, af hvilka vi förskaffat oss del, så lydande: Till Kongl. Svea Hof-Röt! Innan kgl. hofrätten går att handlägga det af stadsfiskalen hr de Berg anstälda och af Sockholms rädstufvurätt afdömda åtal emot mig i anedning af en utaf mig författad och i tidningen Demokratiens N:o 8 (20) den 17 sistl. Maj införd artikel, anhäller jag att få begagna den rätt, som lagen tillerkänner äfven den fattige och i de juridiska formerna obevandrade, nemligen att tala i sin egen sak. Jag har visserligen ej hopp att derigenom i någson män kunna inverka på en domstols öfvertygelise, men ten oerhörda snabbhet, hvarmed likaväl cden allmänna åklagaren sonmr rädsturätten voro måne om att expediera ett mäl, som rörde en medborgares, lät vara utan skydd stående, dyrbaraste egendomar friheten och fåderneslandet, gör det till en skyldigheet att här afgifva ån något utförligare förklaring än den som kunde medhinnas på den knappa tid, scom förut blifvit mig beviljad af sistnämnde rätt; jag gör det ej blott, emedan en af mina domare i råddhusrätten hr B. G. Ström, funnit det vara mot lag stridande att