Aftonbladet – 12 juli 1851, sida 2

I Villeneuve-le-Comtat, i Payra i SainteLamette, sökte vi skaffa oss närmare underrättelser; man hade icke blott ingenting sett man var i dessa tre byar till och med okunning om att striden egt rum, Vi fortsatte icke dess mindre vår väg ända fram till Mazerea, Der måste underrättelserna vara bestämda; portarne voro bevakade, och de som bevakade dem tillhörde Montmorencys armå; de hade således icke något skäl att dölja grefvens af Moret närvaro ibland sig. Vi kommo fram till portarne; de hade icke sett någon vagn, och visste icke att grefven af Moret var sårad; vi voro de första som meddelade dem tidningen om slaget vid Oastelnaudary, Vi fingo snart bevis på att hvad man svarat oss var sannt, ty i detta ögonblick sågs en i sporrstreck kommande officer öch som å monsieurs vägnar underrättade, att Montmosency var fången och hr de Rieuy sårad; att allt var förloradt, och att hvar och en måste tänka på sin egen räddning. Från detta ögonblick sysselsatte man sig icke mer med oss; man svarade ej en gång på våra frågor, Jag hade helt och hållet förorat spåren efter er. Vi började våra efterspaningar på måfå; omkring skådeplatsen för händelserna uppdrogo vi en vidsträckt cirkel, iksom jägrarna göra omkring villbrådets spår. Vi besökte Betscech, Cahusac, Faujaux, Alsonnet, Conques, Peyrac; på intet af alla lessa ställen erhölo vi den ringaste underrätelse om hvart ni tagit vägen; er vagn hade ;mellan Fondeille och klostret försvunnit som ett irrbloss, I Peyrac fann jag intendenten för vårt hus Valencia. Min far hade låtit underrätta horom om sitt beslut att tillbringa två eller tre månader i sloitet. klan hade efterspanat mig och bad mig nu återvända. Jag hade under tre veckor jag sökt er, förorat allt hopp att återfinna er, och återvände lerföre till slottet. Min far anlände dagen derpå. Han fann nig döende.