Aftonbladet – 9 juli 1851, sida 3

sekreterare.p Ehuru vi anse mer än troligt att förestående kortfattade tillkännagifvande, genom de deri omnämnda resultater för lidande menniskors bästa skall vara mera vältaligt än alla betraktelser, anse vilikväl följande i en fransk journal redan är 1839 förekommande uppsats rörande bemälde välgörenhetsanstalt så vacker, sann och intressant, att vi göra oss ett särdeles nöje af att här ätergifva densamma. Alla de tankar, hvilkas verkliggörande kunna bidraga att omintetgöra antipatier mellan jordens folkslag, förtjena onekligen att omfattas med allmän välvilja och tacksamhet. De grundsatser, som splittra nationerna och föregifva att den ena är den andras naturliga fiende, äro falska och stridande mot förnuft och moral. Redan börja, så uttrycker sig en af nutidens ädlaste och ryktbaraste tänkare, folken få en aning om att de, längt ifrån att böra betrakta hvarandra med misstänksamma blickar, så som man på vissa häll lifligt önskar, för att derigenom så mycket lättare kunna splittra och säkrare beherrska massorna, hafva nationerna snarare alldeles gemensamma intressen, och det fattas endast en god vilja hos de styrande, ett ädelt och oegennyttigt sträfvande bland alla aktade och inflytelserika samhällsmedlemmar för att påskynda den tidpunkt, då Christi sköna spådom att det skulle blifva en hjord och en herde gär i fullbordan i alla riktningar. Se vi icke redan dagligen hurusom spekulationsandan och en liflig instinkt förmär förut helt och hället för hvarandra fremmande och ovänligt sinnade nationer att knyta närmare samband och i trots af diplomatikens motständ oeh hinder räcka hvarandra broderligt handen. Ännu några år och de skola ömsesidigt hjelpa hvarandra. Det som splittrade och söndrade skall murkna och förlora sin kraft; till och med afständen skola minskas. Vid horisonten af en ej så aflägsen framtid gryr redan morgonrodnaden af den tid, då humaniteten skall fatta väldet, då äfven de nu mest beundrade fälthertarm er os EES EERO benen