Aftonbladet – 9 juli 1851, sida 2

Trettonde brefvet. Den 15 Maj, 2:ne timmar sedan jag mottagit ert. Hör! hör! Icke efter två, icke efter tre dagar, utan genast måste jag svara er. Min Gud! hvilken dåraktig tanke bemäktigar sig mitt sinne, mitt hjerta, min själ! Om den hvilken jag älskar, icke vore död! Om ni vore den jag älskar, kallar och söker; den, som hvarje natt ännu visar sig för mig! Ni är född d. 1:sta Maj; så var äfven han! Ni är lång och mörklagd, har blå ögon, blek hy och hög panna, allt detta öfverensstämmer äfven i afseende på honom! Påminn er de ord ni i ett föregående bref sagt mig, och som lefvande qvarstå i mitt minne. Ni har nedstigit från de serskildta trappstegen af mensklig storhet; ni har icke ryst vid åsynen af bilan, som rundtomkring er afslog hufvuden, och har i fallet förlorat snart sagt ett konungarike. Jag vet icke om allt detta kan tillämpas gå er, men allt detta, min Gud! min Gud! är ju hvad som inträffar på honom. Ni har i ert rum porträttet af. en konung, som ni omfattar med vördnad och kärlek; detta porträtt är Henrik IV:s, och han var samma konungs son. Om ni icke är Antoine de Bourbon, grefve af Moret, fallen, som man sagt, i slaget vid