Aftonbladet – 8 juli 1851, sida 2

onligen, med sitt jernband om pannan; der: örekomma namnen Orawais och Lappo... I Äfven det svenska hjertat klappar vid såana minnen; äfven den svenska handen klapar lifligt bifall åt de scener, som anspeia på enna sorgligt ärofulla historia, historien om! nska kriget. Herr Berndtsons skådespel kan , os oss paräkna en vacker framgång. IC Som dramatisk komposition sätta vi icke tycket högt — handlingen, intrigen är mera nad än genomtänkt och situationerna ofta, ragmentariska och omotiverade; så lyder det , tereotypa omdömet ex officio öfver hvart och tt af våra original-skådespel, och äfven öfer det förevarande. Det har emellertid gjort ! ss godt i själen att känna denna flägt affoterländsk anda, som nu blåst hit från Auras trand, liksom det varit oss en glädje att höra len finske krigaren ålägga sig som en pligtj tt frukta Gud och veta hutv, och en esteisk njutning att bevittna yttringarna af en nsk flickas mod och sjelfuppoffring. Det parti vi här sednast antydt uppbäres! å ett älskvärdt sätt af mamsell Sjöberg. Mamell Nordgren debuterar som älskarinnan i jesen; hon har en vacker organ. Herr Ahnan, en förut härstädes fördelaktigt känd skålespelare, utför styckets bofroll — en don uan, mea som icke sjunger utan vrålar; artiet ligger icke för hr A:s röst. Vi tala igurligt; i sjelfva verket har pjesen några nusiknumror, bland hvilka en romans, sjunsen af mill Sjöberg, vid gärdagsrepresentaionen vann särdeles bifall. Hr Stjernström ade en för hans talang alltför obetydlig roll, nen han var i alla fall aftonens hjelte; han välkomnades vid pjesens början och inropades efter dess slut. LS — Den förut omnämnda middagen för skalden Runeberg, som nu gästar vår hufvudstad, hölls i Trädgärdsföreningens lokal i söndags, då samlingen skedde klockan fem, en ovanligt sen tid, men hvilket härrörde deraf att dagen var bönedag och att hr Runebergs korta vistande härstädes ej lärer medgifvit nägot uppskof. Sedan en annan tidning, Bore, i dag redan vidrört något, som tillhör interiören af denna tillställning, torde äfven kunna nämnas i Aftonbladet hvad vi erfarit från en och annan bland de vid tillfället närvarande, att middagen lärer lyckats ganska väl hvad maten och dryckesvarorna beträffar, men att deremot många bland den ej serdeles talrika samlingen funnit det hela hafva en viss anstrykning af tråkighet, oaktadt den ljuspunkt som låg i nöjet att göra bekantskap med den illustra gä sten. Orsaken härtill förmodas vara att sjelf. va arrangementet var något besynnerligt förspändt ifrån början; nemligen så, att sedan teckning å en lista först hufvudsakligen skett inom högvördiga presteståndet, hvars kansli den ene af tillställarne tillhör, och en annan lista blifvit öfverlemnad åt hr Carlen, så hade vissa episkopala och ultrakonservativa samveten blifvit högligen oroliga deröfver, att den sistnämnde bland andra anmodat ett par publicister (herrar Hjerta och Dalman) att del. taga i en middag af öfvervägande klerikal natur, eller öfverhufvud deraf att några publicister, hvilka de högvördige anse vara detsamma som publikaner och syndare, skulle komma med. Detta måste nu förebyggas: hvarföre, såsom det säges, efter en håller konklav eller engerer Rath 1 ett af det högvördiga ståndets sidorum, det hette att tillställningen utgick ifrån dem som tecknat sig på den första listan, hvilka således egde beslutande eller valrätt angående sällskapet, och att den anmodan som skett till hr Carlen, at taga en serskild lista, egt rum utan de förstnämndas vetskap m. m. Det värsta var, at för att slippa herrarna Hjerta och Dalman, lärer ett interdikt äfven blifvit uttaladt mot Hellbergs, sjelfva Posttidningsredaktörens, del tagande i middagen, ehuru han var så oskyl. dig till alltsammans, som det barn, hvilke födes i natt. Följden af den karakter som hela tillställningen härigenom fick, var emellertid, att äfven hr Carlen strök ut sitt namn. likasom några andra som fingo nys om hvad som passerat, samt att den sängqvartett. hvaraf middagen skulle illustreras, uteblef Emellertid fingo de närvarande i allt fall der lyckan att höra hr erbebiskopen föreslå skå len för Rnneberg och dervid hålla tal. a — Bildningseirkeln gjorde i söndags sin första lust resa under sommaren. Tre ängfartyg, Tegner, Linn och Wikingen, medförde så mänga passagerare, son de kunde mottaga. Kl. 6 på morgonen afgingo far tygen till Gripsholm, dit de ankommo omkring kl 10. Ett svärt regn hindrade att bese annat än slot tets inre märkvärdigheter. Från Gripsholm besökte på eftermiddagen Näsby, der sedan väderleken blif vit gynsammare, och chören med säng uppvaktat stäl a ar Lo TA lang ARA