Aftonbladet – 5 juli 1851, sida 3

ster öppet, i hopp att hon vid daggryningen skulle återkomma; men dagenåkom och förflöt, utan att jag såg henne. Förskräckt af elden, hade hon utan tvifvel tagit till flykten. Dagen derpå vid sin återkomst har hon helt säkert blifvit förföljd af höken, mot hvilken hon hos er velat söka heskydd. Ni upptog henne, vårdade henne, och jag trodde henne förlorad, då jag på en gång fär höra en vinge slå mot min ruta. Jag öppnade mitt fönster; det var flyktingen, som medförde sin ursäkt, men hvarförutan hon ändå erhållit förlåtelse. Se der hela TIris historia. Ar detta allt ni ville veta? Har ni ingenting mer att fråga mig om? I sådant fall skall vår budbärerska återkomma utan bref. Jag skall förstå er mening, och ändå skrifva, Farväl, min bror; måtte, Gud beskydda er! Femte brefvet. Den 11 Maj vid daggryningen. Iris fr återkommen utan bref. Stackars liten! hon såg helt ledsen ut att så ha blifvit afsatt från sin rang af budbärerska; hon lyfte upp vingen liksom för att fråga hvad det skulle betyda. Det betyder, kära Iris, att du tillhör mig ensam, att den lilla ljuspunkten på vår himmel åter är förmörkad, att brodren var cn fremling, att vännen var en likgiltig. Detta, min Iris, skrifver jag för mig ensam. Denna min själs klagan, som sörjer sin enshghet, skall icke komma till bonom; jag siger dig ensam att jag lider, att jag gråter, att Jag är olycklig. Ack, ack, min Gud! förvillar din rättvisa sig icke någon gång, och de slag du ämnar de brottsliga, ifrån dem afstyrda af någon elak osynlig ande, träffa de ej ofta de oskyldiga? Sorgerna i detta lifvet, säger man, bereda c sällheten i det andra; men hvarföre sorger fö