Aftonbladet – 5 juli 1851, sida 3

trakta, såsom Carl Fredrik Lindholms generella ombud; 3:0 Att Adolf Lindholm, för att undgå medlens utbetalande, i dess svaromål gått ända derhän, att han bestridt äktheten af den för mig utfärdade fullmakt, ehuru jemte stämningen i målet blifvit tilll rädstufvurätten ingifven en af Notarius Publicus. här il. staden, Svante Jacob Callerholm, gjord öfversättning af den i Paris utfärdade och af kongl. svenska legationen attesterade fullmakten; samt 4:0 Att Adolf Lindholm, utom allt annat, i dess svaromål säger, såsom orden lyda: vore min broder stadd i armod: och nöd, åsyftades förthy genom det framställda anspråket tillhandahålla honom pekuniärt understöd, kunde anspråket sägas blott vara opåkalladt,. Förestående torde vara nog att gifva en sann ledning för omdömet om den sak, man varit så angelägen att på ett skenfagert sätt låta komma till allmänhetens kunskap. För min enskilda del har jag nu ej vidare att tillägga, än att man i sjelfva Turkiet icke skulle väga att framkomma med nägot sädant, som min vederpart under täckmanteln af den rätta evangeliska läran pästätt. Stockholm den 4 Juli 1851. Thure Cederström. RÄTTEGANGSoch POLISSAKER. Det förbud, som varit utfärdadt för Åbom: ska simskolans begagnande, innan verkställd reparation, har i dag, sedan det styrkts att reparationen skett, blifvit af öfverståthållarembetet återkalladt. — Vid eldsvådan i går på Finntorp, som lärer förorsakats af en gnista från boningshusets skorsten, nedbrände köksbyggnadens stall och vagnshus, ladugården samt vedbod och redskapshus; det mesta af hvad deri befanns blef likväl bergadt och byggnaderna voro assurerade; vid släckningen lyckades man rädda boningshuset, genom att vinden låg derifrån och att Nacka samt Sickla sprutor snart anlände. o— I Stockholms läns härvarande ecellfängelsebyggnad fortsattes i går ransakning med för stöld och dråp tilltalade förre korrektionisten Carlsson. Domhafvanden uppmanade den tilltalade att sanningsenligt uppgifva förloppet vid det tillfälle, då han föröfvat dräpet ä vermlänningen Nilsson (se Aftonbladet för den 14 Juni), och att erkänna huruvida han icke begätt dråpet, för att ätkomma de penningar, Nilsson innehade, hvilken afsigt syntes tydligen ädagalagd af den omständigheten, att Nilssons i närheten af hans lik päträffade stöflor, deri han plägade förvara penningar, varit uppsprättade ända ned till fotsulan. Carlsson vidhöll likväl sin förut afgifna berättelse, att han under ett uppkommet slagsmål dödat Nilsson genom halsdukens tillvridande och förnekade all kännedom om huru stöflorna blifvit uppsprättade. Emedan ätskilliga personer, som skulle höras, dels icke blifvit med kallelse anträffade och dels voro afsjukdom hindrade från inställelse, uppsköts målet till den 18 i denna månad. : — Det lyckades i gär några poliskonstaplar i Ladugärdslands-trakten att gripa den för allmänna säkerheten högst vädlige förre skoarbetaren Carl Lundqvist, som under förmenande af sjuklighet blifvit intagen å provisoriska sjukhuset, men derifrån rymt. Han anträffades på den uti huset 436 vid Skepparegatan ä Ladugärdslandet belägna krog (Gladalifvet kallad) och greps. sedan han förgäfves sökt att försvara sig med en knif, som han hade i handen. — Förestånderskan för den illa kända och allmänt bekanta krogen vid Träsktorget, sergeanten Zamors hustru, stod i gär äter inför polisens dombord, denna gäng tilltalad att, dä poliskonstapeln Mårtensson infunnit sig å krogen för att efterhöra en qvinsperson, som derstädes hängt sig, hade hustru Zamor i rusigt tillständ sprungit emot honom och först med en butelj ämnat slå honom i hufvudet och derefter sökt en yxa för att utdela slag med. Polismästaren förklarade, att den som uthyr krogrättigheterne ät Zamor, källarmästaren Eklund, skulle uppkallas för att en gäng få slut på Zamorska rörelsen. Kommissarierne Backlund och Kindbom upplrste, att sergeant Zamor vore känd för ett anständigt och fogligt uppförande, och att han, för att icke vara nttne till sin hustrus väldsamheter, nödgades hela dagarne vistas borta frän hemmet, ja till och med om nätterna. Zamor erkände sin hustrus begifvenhet på starka drycker, och att hon icke förtärde suptals, utan qvartertals.. Hvad nu omnämnde uppträde beträffade, så ansäg han Märtensson hafva varit den felaktige, emedan M. ständigt sökte komma ät hustrun, derföre att hon icke besvarat en henne af M. gjord kärleksförklaring. Mälet skulle uppskjutas för vittnensinkallande, som kunde öfvertyga hustru Zamor om att hafva varitrusig; men mannen inkom sedan hustrun bortgått och förklarade sig beredvillig erlägga de böter af G rdr 32 sk. bko, hvartill hustrun gjort sig förfallen. — I gär fortsattes i Poliskammaren förhöret med skomakarelärlingen Leonard August Bredelius och tapetserarelärlingen Oscar Wilhelm Engelhardt Rudolf Hörnström, tilltalade att sistl. måndags afton hafva med väld sökt inträda i Katholska kyrkan, och då de derifrån blifvit utkörde af kyrkovaktaren Dehm, kastat slantar och grus in genom fönstren, äfvensom sökt uppmana flere ä gatan samlade pojkar att deltaga i väldsbragden, Säsom vittnen hördes nu fyra i katholska skolan intagne gossar, äfaensom en piga hos snörmakaren Haglund, hvilka bekräftade angiflvelsens sanningsenlighet. De tilltalade erkände nu lunder ånger sin förseelse, och bad på hr polismästarens uppmaning kyrkvaktaren om förlätelse jemte löfte att framdeles icke läta locka sig till slika företag. Dehm yrkade icke nägot ansvar ä dem, så att saken I förföll; men han anmälde, att han nästan dagligen, då han går ut med gossarne i katholska skolan, vore utsatt för smädelser af kringstrykande pojkar; hvilket jgaf hr polismästaren anledning uppmana Dehm, att om sädant ytterligare egde rum, derom göra anmällan, då fredsstörarne skulle strängeligen straffas. — Natten till den 20 sistl. Juni gjordes en inbrottsstöld i öfra våningen till karaktershuset vid Fdshults säteri i Bdhults socken från hr kapten och riddaren Keij, hvarvid en ny dyrkoch brandfri kassakista af jern borttogs, som doek äterfunnits, sönderslagen ett stycke från gärden. Den innehöll en betydlig qvantitet arbetadt silfver. d d HDi Ja saA