Aftonbladet – 5 juli 1851, sida 2

mer tillräcklig för henne; hon ilar med näbben och vingarne icke mot gallret af sin bur. ty hon har aldrig haft någon sådan, utan mo mina fönsterrutor; hon vill icke mer tillhör mig ensam, hon vill tillhöra oss båda. Nå. väl! tvärtemot mångas mening tycker jag at man fördubblar värdet af hvad man eger då man delar det. Vi skola då hädanefter hafva tvenne Iris; som ni finner hade jag förut kallat henne så, utan tvifvel under aning om ati hon en dag skulle blifva vår budbärerska, e1 Iis, som för till er mina bref, min Iris, som för till mig edra; ty ni skall väl, som jag hoppas, hafva den godheten att säga mig hvilken tjenst ni gjort henne, och huru hor fallit i edra händer. Det förvånar er kanske att jag så genast och utan att känna er fatta förtroende till er; men ni är god emedan ni återgifvit mig min dufva, och dessutom ha ni återskickat henne med ett bref; som bevir sar att han eller hon som skrifvit det, är er person med utmärkelse och snille; men alla höga själar äro systrar, alla öfverlägsna snilJen äro bröder; anse mig då som en bror eller syster, som ni behagar, ty jag har beho af att åt någon gifva detta namn af bror eller syster, hvilket jag förut aldrig gifvit åt någon. Vackra Iris, ätervänd dit hvarifrån du kommer, säg honom eller henne som återsändt dig till mig, att jag återskickar dig, och tillägg att det skulle vara mig kärare om det vore till henne än till honom. Hasta då bort, Iris, och kom ihåg att jag väntar dig! Tredje brefvet. Samma dag på aftonen. Min syster! Ni förebrår ju hvarken Iris eller mig? Jag var icke i mitt rum då er budbörerska anlände, men fönstret var öppet för att insläppa den friska aftonluften, Iris kom in, och lik