Aftonbladet – 3 juli 1851, sida 2

itt att insc, att hypotheksföreningarne icke unna vara särdeles belåtne med ätt föryttra i beskaffade obligationer. Likaså är dettydgt att enskilde personer, som innehafva desse Sreningars på längre tid utgifna obligationer ch som köpt desamma under förutsättning tt åter föryttra dem, i händelse af behof, nligt kungörelsens innehåll icke kunna till kagäldskontoret sälja andra, än sådana obliationer, hvilka efter högst sex månader ärolppsägbare eller förfallne, och icke ens desse, m icke uppsägningen, tvärt emot obligationer es lydelse, får ske här i Stockholm äfven eme! an hypotheksföreningarnes qvartalssammanmster. Häraf är således uppenbart att riksräldskontoret icke understödjer eller uppmuntar obligationshandeln, utan i sjelfva verke ndast lemnar hypotheksföreningarne lån mo: vå kort uppsägningseller förfallotid utställd: everser (obligationer), för hvilka kontoret vic örfallotiden hos utgifvaren utkräfver betalning )et måste således vara endast ett tillfällig ;ch ganska kännbart penningebehof, som tvinsar hypotheksföreningarne att på sådane vilkor upptaga penningar, synnerligast då ränta. cke får understiga 4!, procent, en räntefot som för så säkra papper, som våra hypotheks;renings obligationer visst icke är låg, d itländningen, ehuru med någon kapitalrabatt. emnat föreningarne penningar till 4 procent not obligationer, ställde på 42 års utlottning Vid jemförelse emellan riksgäldskontoret: ceglemente och den utfärdade kungörelsen finner man ock, att de af Rikets Ständer medlelade föreskrifter icke blifvit noga följde itan att vilkoren för obligationsinköpen blif vit betydligt försvårade, enär reglementet (f 139) icke med ett enda ord emnämner hvarxen att räntan ej får understiga 4, procent. eller att obligationerne skola vara uppsagdt aller uppsägbare till betalning inom 6 måna der, och ännu mindre att uppsägningen skall ske i annan tid och ordning än obligationernc innehålla och föreningarnes reglementen föreskrifva. Vi ha trott oss desto heldre böre härpå fästa uppmärksamhet, som en rättelse härutinnan synes af behofvet högligen påkal:åd, och frågan är af den vigt att densamma. vida mer än mycket annat, torde vara förtjent att af Rikets nu församlade Stinder tagas i öfvervägande. Af den nedanstående handlingen finner läsaren att kommissariatet förordat bifall till de: i en hypothpksförenings vägnar ingifna ansökningen, men att hrr fullmäktige afslagi densamma. Utan att precist underkänna giltigheten af de hinder hrr fullmäktige åberovat, tro vi likväl, att det vore i flera afseenJen nyttigt, om reglementet nu, under stänlernas sammanvaro erhöll en förändring, som andanröjde dessa hinder; och det är i synnerhet i detta afseende som öfverläggningarn: i ämnet inom riksgäldskontoret, ehuru de upp taga något utrymme, synas förtjena uppmärksamhet, så lydande: Utdrag af protokollet, bället vid herrar fullmäktiges i riksgä!dskontoret sammankomst den 30 Maj 1851. 10. S. d. Föredrogs ett af kommissariatet den 28 innevarande månad afgifyet, så lydande memorial: Uti en till herrar fullmäktige ingifvea och till ommissariernes utlåtande remitterad skrift, har kans listen C. G, Cervin, säsom ombud för Smålands mec dere provinsers hypotheksförening, hemställt, huruvida cke herrar fullmäktige skulle finna för godt att til ett pris af 95 proeent inköpa nämnde hypotheksföre aings på tyska språket den 1 Deeember 18149 utfärjade 4 precents ebligationer till ett belopp af emkring trehundratusen mark Hamburger banko; osh har sö xanden, jemte anförandet af åtskilliga omständighe:er, sem borde föranleda till anbudete antagande. applyst, attde till försäljning erbjudna obligationerne atgjorde en del af det år 1849 i Hamburg kentrahe-ade och redan till fullo indragna lån, deraf deck föreningen för egen räkning öfvertagit em del, på de: att ätminstene näget af ränterne skulle komma att stadna inem landet. Af de vid ansökningen fegade fermulärer till de ifrågavarande obligationerne inhemtas, att sedan Kgl. Maj:t, under den 13 November 1349, för hypotheksföreningen emellan jerdegare i Småland med flere provinser fastställt förnyadt nädigt reglemente, enligt avilket amorteringslän finge genom hypetheksföreninsens direktions försorg upptagas säväl insom utrites, med vilkor i sednare fallet, att föreningen vid bolagsstämma fattade serskildt beslut ej mindre derom, än om lånets maximibelopp, så ock ofter det hypotheksföreningens delägare vid ordinarie bolagsstämma den 8 September 1949 ät direktionen uppdragit att för föreningens räkming eeh under dess gemensamma ansvarighet antingen ineller utrikes upptaga ett amorteringslån af högst 5,000,000 mark Hamburger banko, har direktionen, under den 13 Nerember 1849, för hypotheksföreningens räkning med bankirhuset Salomon Heine i Hamburg afslutat ett sådant lån ä 5,000,9900 mark Hamburger banko med 4 procents ärlig ränta i öfverensstämmaelse med det, ander den 15 Ökteber 1849, derem upprättade kontrakt oeh derför utfärdat följande till inaehafvaren ställde obligationer, hvardera försedde reed 81 styeken halfärsräntekuponer, nemligen: I Fitt. Å. 500 Obligationer ä bko m:k 3666 H. bke Im:k 1,500,000; Litt. B. 1000 Obligationer å bke m:k 2000 H. bke Im:k 2,000,000; I Litt. C. 1000 Obligationer å bko m:k 1000 H. bke Im:k 1,000,000; I Litt. D. 1000 Obligationer ä bke m:k 596 H. bko Im:k 500,000; I 3500 Obligatiener ä tillhopa H. bko m:k 5,600,000. ) Enligt obligatienernes lydelse skall till deras inlöIsande användas !V, precent hvarje halfår, hvilket be Ilopp förökas genom räntorna ä de återbetalda ebligaltionerne, hvarigenom hela kapitalet på 40!,, år blir återbetaldt och bestämmas återbetalningarne genem utlottning i Hamburg. Räntan, hvilken förfaller den 11 Juni och den I December, äfvensom de utlottade obligatienerne, liqvideras genom herr Salomon Heine i Hamburg uti Hamburger mynt efter en viss bestämd I kurs; oeh äro i öfrigt åtskillige föreskrifter meddelade lom sättetför , obligationernes utlottande m. m., allt på sätt ofvranberörde formulärer, hvaraf en öfversättning bifogas, närmare utvisa. Efter denna framställning rörande de till salu erbjudna ebligationernes beskaffenhet, få kommissarilerne nu öfvergå till frågan, huruvida eeh under hvilka I vilkor det gjorda anbudet böraf riksgäldskortoret an-ltagas eller icke. Enligt 139 af riksgäldskentorets .lreglemente skola riksgäldskontorets kontanta tillgånIgar, intilldess desamma behöfra för kontoret äliggande utbetalningar användas, så vidt med det allmännas säkerhet osh fördel öfverensstämmer, göras för riksgäldskontoret fruktbärande oeh hällas allmänna rörelsen tillhanda medelst uppköp af räntebärande obligationer, utgifne af ätskillige i uppräknade hypotheksföreningar m. fl., bland hvilka äfven Småländska föreningen uttryekligen emnämaes, Vid förevarande frågas afgörande terde alltså förnämligast böra öfrervägas: 1:o Huruvida inköpet öfrerersstämmer med det allmännas säkerhet; AH. lumnsvida inköret öfrversesatämmer med det allFT Rere ee och HH ee