Aftonbladet – 2 juli 1851, sida 3

Jag, Joachim Murat, dör såsom kristen, troende på den heliga katolska, apostoliska och romerska kyrkan., j Och han tecknade sitt namn under denna skrift, Min far,, fortfor konungen, om ni har något mera att begära af mig, så skynda; ty om en halftimma är det för sent.. Slottsuret slog verkligen i detta ögonblick half fyra. Presten gjorde ett tecken, att han ej hade något att tillägga. Lemna mig då ensame, sade Murat, Den gamle gick ut. Murat gick några minuter med stora steg fram och tillbaka i rummet; derefter satte ban sig på sin säng och lät sitt hufvud nedsjunka i sina begge händer. Under den fjerdedels timma, han på detta sätt var fördjupad i sina tankar, erinrade han sig utan tvifvel hela sitt tillryggalagda lif, allt ifrån den ringa boning, hvarifrån han utgått, ända till palatset, hvaruti han sedermera inträdt; troligtvis företedde sig nu för hans blickar hela hans af äfventyr så uppfyllda bana, likt en gyllene dröm, en lysande osanning, en saga ur Tusen och en Natt. Likt en regnbåge, hade han lyst under ett oväder, och äfven som en sådan, förlorade sig början och slutet af hans tillvaro uti de moln, som utbredde sig öfver hans födelse och hans död, Slutligen uppvaknade han ur detta begrundande och upplyfte sin bleka, men lugna panna. Han närmade sig då till en spegel och ordnade sitt hår: hans sällsamma karakter lemnade honom icke. Såsom lödens brudgum, smyckade han sig för att mottaga henne, Klockan slog fyra. Murat öppnade sje!f dörren, General Nunziante väntade på honom. Tack, generalv, sade Murat, ni har hållit rt löfte; omfamna mig och aflägsna er sedan, m ni så önskar.s : Generalen föll gråtande i konungens armar. tan att kunna yttra ett enda ord. Välan, fatta mod, sade Murat, ni ser j: tt jag är lugnlo