Aftonbladet – 2 juli 1851, sida 3

om trädande executor testamenti, samt ansett honom ni nastan säsom sin son: att Almqvist under denna ti deltagit uti ryttmästarens aftärer och erhållit känn er-Idom om alla hans angelägenheter samt haft fritt til k-Iträde till ryttmästarens alla handlingar och förvaring: 0-rum, och säledes jemväl handhafvit samtlige ryttmi enstaren tillhörige fordringsdokumenter, hvilka legat för n-l varade i ett konvolut i den uti sängkammaren stå ;S. I ende chiffonier, hvilken ingen annan än ryttmästare sjelf och Almqvist på sednare åren öppnat och till slutit: att uti förenämnde konvolut, hvarest alla rytt mästaren tillhörige skuldförbindelser förvarats, jem väl legat ett särskildt konvolut, deruti de af Alm qvist utfärdade förutnämnde åtta skuldebrefven vari inlagda: att emedan ryttmästaren på sednare äre icke haft nägon bokföring öfver sina utlänta pennin gar, ryttmästaren i medlet eller slutet af hvarje må nad framtagit och granskat sina länedokumenter fö att utröna, hvilka af desamma under mänadens lopj till betalning förfölle, eller borde omsättas, vid hvilk: tillfällen Almqvist ofta honom biträdt, enär ryttmä staren, i anseende till sin svaga syn, hade svärt at läsa: att Almqvist jemväl vid andra tillfällen utu chiftonieren framtagit och genomsett ryttmästaren: fordringsdokumenter, utan att ryttmästaren gifvit ak pä, om han derefter inlagt alla eller nägon del dera ä deras förvaringsställe: att ryttmästaren omkring der 13 sistlidne Maj, vid ett tillfälle då han varit ensam i sina rum, framtagit och genomgätt sina handlinga: och dervid funnit alla sina skuldförbindelser förva. rade uti förenämnde konvolut, men att då ryttmästaren thorsdags förmiddagen den 29 uti nämnde må. nad, eller Christi Himmelsfärdsdag, i Almqvists frånvaro, uti chiffonieren framtagit och ån;o genomset skuldebrefven, hade han till sin förundran funnit, att samtlige de af Almqvist utfärdade ätta skuldsedlarne saknats, hvaremot alla öfriga legat inlagde i konvolutet. Vidare förmälde ryttmästaren von Scheven, att guldarbetaren Lilja, hvilken är boende 3:ne trappor upp i samma hus som ryttmästaren, någon dag under sistl. Mars svänad, infunnit sig hos ryttmästaren, och under tillkännagifvande, att hos Lilja vore boende en ung fattig flicka vid namn Paulina Amanda Brandt, som ämnade söka inträde vid kongl. teatern, hemställt om icke flickan Brandt någon tid hyresfritt kunde få innebo hos ryttmästarens piga Hedda Häger, som vid tillfället var sjuklig, emot det att flicIkan Brandt biträdde med förefallande göromäl, och Jför ryttmästaren läste tidningarne, hvarmed Hedda ; Häger, i anseende till sin sjukdom mäst upphöra; Jatt ryttmästaren, som i följd af olyckliga förhällanIden, lefde skiljd från sin egen familj, med afseende ä flickan Brandts medellösa belägenhet och sedan (Lilja upplyst att hon vore faderoch moderlös samt städse under den tid hon vistats hos makarne Lilja, luppfört sig ärligt, anständigt och villigt, dagen derJefter tillåtit henne att inflytta till pigan Häger, dock Jhade Brandt fätt sin sofplats i en soffa uti ryttmästarens yttre rum; att Amanda Brandt sedermera Tvistats uti ryttmästarens hus till den 30 sistl. Maj, dä hon derifrän afflyttat: att flickan Brandt varit tyst, Istilla och anständig och städse visat ett fogligt sinnelag samt icke gifvit ryttmästaren anledning till klander eller missnöje. Ryttmästaren anförde ytterligare, att, då han saknade de af Almqvist uthändigade skuldförbindelsernz han blifvit förvänad, emedan han icke kunde fatta hvem han för tillgreppet deraf borde misstänka, helst ryttmästaren hade fullt förtroende för bäde Almqvist och pigan Häger, om hvilken sistnämndes trohet han un der de tvänne är, hon varit i hans tjenst, gjort sig fullt förvissad; att ryttmästaren, som under sistlidne Maj månad, icke vid något enda tillfälle lemnat sina rum, och då han af andra personer än Almqvist haft besök, tillslutit -dörren till sängkammaren och icke öppnat chiffoniern, hvarest skuldsedlarne legat förva-) rade, i betraktande deraf, och då inga andra perso-. ner än han sjelf, Almqvist, pigan Häger och A. Brandt): fått inträde uti sängkammaren, samt efter det rytt-: mästaren, vid noga eftersinnande, ihågkommit, att: han tilläfventyrs vid något tillfille lemnat chiffoniern öppen och sjelf uppehållit sig uti det yttre rummet, under det Amanda Brandt innevarit i sängkammaren, : börjat fatta nägon misstanka, att Amanda Brandt möjI ligen vore tjufven; att sedan ryttmästaren för Hedda Häger omtalat att nägot för honom förkommit, hvaröfver han vore ledsen, ryttmästaren sändt bud efter Almqvist, som på dagen sig infunnit, och efter detlr han fått kunskap om hvad som inträffat, deröfver vi1, sat förundran, och yttrat den förmodan att skuldebrefven vore till finnandes och endast blifvit förlagde; Id att Almqvist och ryttmästaren härefter noga eftersökt s skuldebrefven, men utan att finna dem; att då rytt-Iu mästaren under skuldebrefvens eftersökande för n Almqvist yppat sin misstanka mot Amanda Brandt, t Almqvist hvarken sökt öka eller minska densamma, lu utan endast yttrat det var besynnerligt ; att Alm-l1 qvist vid sitt aflägsnande lofvat återkomma på morsonen päföljande dag, eller den 30 Maj, men att då han icke sig infunnit, ryttmästaren gifvit honom bud, hvarefter han tillstädeskommit och varit närvarande vid ett förhör, som ryttmästaren anställde med Amanda Brandt, hvilken likväl enständigt förnekade tillgrepvet och förklarade sig icke vara saker till den förorytelse hvarföre ryttmästaren henne misstänkte: att så ilmqvist, som under förhöret med Amanda Brandt, Iy ndast varit en tyst ähörare, efter det flickan sig afägsnat och ryttmästaren, som då började blifva ängslisare, yttrat vi få väl lof fundera på huru detta kan jelpas,, afrådt von Scheven att offentliggöra saken, medan det skulle skada både honom sjelf och Almvist, samt förklarat, att han, i händelse skuldebrefen icke kunde återfinnas, vore villig utgifva nya reerser ä samma belopp; att då von Scheven häremot nvändt, att Almqvist i sådant fall, knnde få inlösafc äde de gamla och nya skuldsedlarna, samt sälundayi omma att betala sin skuld tvänne gänger, hadelw Imqvist svarat, att han om saken skulle rådgöra I wi red hr understäthällaren m, m. Ungberg och hr po-l hs smästaren Sträle och notarien Tempelman, samt sk ttrat: lita på mig, farbror, jag skall nog ställa allt I bl rätta — den som tagit sediarne kan ej få någotlie ör dem hos mig:, att dä Almqvist påföljde morgon qv ler den 31 Maj, kommit till von Scheven han sagt I de g vara varm och trött genom den mängd af göroål han på morgonen mäst uträtta, samt af sådan lp; ledning begärt en sup bränvin — en önskan, I sa. vilken Almqvist, som sällan smakat bränvin, al-llä rig förut till ryttmästaren framställt; att von de sheven, i anledning af Almqvists berörde beMm iran, hemtat ett glas från sängkammaren och pa ällt det ä ett bord, stäende i stora rummet emellan rkelugnen och dörren till sängkammaren, ä hvilket pa rd en flaska med omkring trenne jumfrar bränvin jag rut förvarats; att Almqvist derefter gått ned tilljstu rdet och ätminstone lätsat supa, ehuru von Sche-locI en, som icke fästat ringaste uppmärksamhet vid lsor Imqvists åtgörande, icke iakttagit huruvida Almqvist liah rkligen förtärt nägot bränvin; att Almqvist berättat, I nä, t han besökt säväl polismästaren Sträle .som notalju n Tempelman och med dem samtalat om förkomna aj uldsedlar, samt sä planerat saken, att han icke äfWej ntyrade att få inlös3 de förkomna skuldsedlarne i Par s e je Jag, Joachim Murat, dör såsom kristen, oende på den heliga katolska, apostoliska ge; h romerska kyrkan., na