Aftonbladet – 2 juli 1851, sida 2

. maka, och att jag icke har någon enda vän, -som kan tillsluta mina ögon, I Lef väl, min Caroline; lefven väl, mina barn; emottagen min faderliga välsignelse, , mina öma tårar och mina siista kyssar. Lefven väl, lefven väl; iglömmen icke er olycklige far! Pizzo den 13 Oktober 1815. . Joachim Murat. Han afklippte sedan en hårlock och lade den i brefvet; i samma ögonblick inträdde general Nunziante; Murat gick emot hoaom och räckte honom sin hand. General, sade han, ni är far, ni är make, ni skall sjelf en dag erfara Jhvad det vill säga att skiljas vid hustru och barn. Svär mig, att detta bref skall blifva öfverlemnadt till dess egarinna., Vid mina epåletter! sadle generalen f), i det han aftorkade sina tårar. Välan, general, förlora icke modet ! sade Murat; ,vi äro soldater, vi veta hvad döden vill säga. Bevilja mig blott en nåd: jag får ju sjelf kommendera fyr, icke sannt? Generalen nickade till ett tecken, att denna sista ynnest skulle beviljas Murat; i detta ögonblick inträdde krigsfiskalen med konungens dom i handen. Murat gissade hvad det var fråga. om. Läs, min herre,, sade han kallt; jag hör er. Krigsfiskalen lydde. Murat hade ej missräknat sig; med undantag iaf blott en enda öst hade man enhälligt voterat för dödsstraff. Då läsningen var slut vämde sig konungen ill Nunziante. xGeneral, sade han, ,var öfvertygad;: att ag vet att skilja mellan verktyget, som träfar mig, och handen, som riktar detta verkyg8. Jag hade ej kunnat tro, att Ferdinand kulle låta skjuta ned mig som man skjuter n hund; han tvekar ej att begå denna skändghet. Godt, låt oss ej mera. tala derom. Detta bref har likväl aldrig frramkommit till madame Murat,