Aftonbladet – 1 juli 1851, sida 3

pip. .med 2 del, spirit. vini. Af detta behandlingssätt har T. på det mest förvånande sätt fått närsynta på kort tid så mycket förbättrade till sin syn, att de kunnat lägga af sina concav-glas. (Efter Bore, ur Finskt notisblad för L. och Ph.) — Från Quebec skrifves den 10 Maj: En ung man från St. Denis-en-Bas, vid namn Hyacinthe Jean, hade sistlidne höst, inemot den 15 November, lemnat sitt hem för att igenom skogarna ledsaga tre personer, som ämnade sig till ett skeppsvarf vid floden S:t Jeans stränder. Sedan de hunnit så längt att ingen vägvisare mer behöfdes, lemnade ban sina kamrater för att begifva sig hem igen. Har sade att han ämnade jaga på ätervägen. Sedan dess hade man aldrig hört nägot ifrån hoocm, och alla efterspaningar om ynglingen hade varif fruktlösa. Dä jagtens och skogsvandringarnes ärstid var förbi, hade en vilde, som fått konskap om ynglingens för svinnande, ädelmodigt erjudit sig hjelpa den fattige Jeans familj att få rätt på hans kropp, så framt har icke låg i nägon sjö eller flod. Med den ovanlig: instinkt som är hans stam egen, fullgjorde skogarna son samvetsgrannt hvad han lofvat. På grund af undersökningar tror man sig kunn: antaga, att Hyacinthe Jean gätt vilse i skogen, at hans ringa förråd af lifsmedel och ammunition tagi slut, hvarefter han utvalt sig en plats för att dö Han hade gjort sig en säng af granris invid ett stor träd som fanns nedhuggit. Så fann man honom ät minstone liggande. Vid hufvud, fötter och båda si dorna hade han satt qranqvistar, som sedan nedböj des af snön öfver hans kropp, hvilken sålunda be täcktes liksom af ett grafhvalf. Hans ena hand läg på bröstet, den andra var ut sträckt utefter sidan; hans mössa läg bredvid hufvu det och hans blickar voro riktade mot himmelen liksom till bön. Hans bössa jemte nägra andra sake lägo vid en stubbe nära dödsbädden. Den olycklige tyckes hafva tillbragt någon tid på samma ställe, ty han hade afhuggit en icke obetydlig hop bränsle; men man tror icke att han lyckats få upp eld, åtminstone syntes deraf intet spår. Han skulle säledes hafva dött af köld och hunger, ensam i denna stora ödemark.