Aftonbladet – 1 juli 1851, sida 3

stemän, som af städernas borgerskap. Vi vilja dock tro, att okunnigheten haft största delen i dessa tillgöranden, hvilka vunnit framgång genom en ännu större okunnighet och efterlätenhet å allmogens sida. Tillämpar man det begrepp om öreskattens fördelning, som man här ofvan sökt äskådliggöra, så finner man af kronans skattelängder redan för är 1521, att Själevad och Nätra socknar utgjort grundskatt för det ifrågavarande fisket samt att denna skatt nägra år derefter under konung Gustaf den 1:stes regering, sannolikt i brist af mynt, förvandlats till afradsströmming, hvartill efter samma konungs förordnande, enligt det begrepp han hyste om kronans rätt till andel i allmänning, sedermera äfven kom, då icke heller han, i anseende till den respekt han hade för urminnes häfd, vägade taga ifrän allmogen dess fiskerätt eller deruti yrka delaktighet, en ökad skatt, den sä kallade bätströmmingen, som erlades af hvarje bät för rättighet att med skötar fiska i öppna hafvet, hvilket är ett annat fiske, än det som bedrifves med notar invid land eller vid öar och skär, och hvilken sednare skatt bestämdes olika, då kronan bestod salt eller icke. Dessa skatter finnas emellertid päförda Själevad och Nätra socknar ända till är 1603 för Trysunda fiske. Vid sistnämnde tid inkom, genom konung Carl den IX:des bref af den 29 November 1602, strömming och torr fisk i hemmansräntan, och strömming försvinner såsom särskild skatt för öar och skär samt fiske med skötar, och härvid förblef det för allmogen intill är 1700. Utgången af flera enskilda rättegängar på 1600-talet ädagalägga också, att flere personer, hvilka utan socknemännens lof och minne velat nedsätta sig i Trysunda på den grund, att det icke vore nägot skatteskär, det vill säga skär, belagdt med särskild skatt, blifvit derifrån dömde, af skäl, att bönderne för hemman och fisket gäfvo sin skatteströmming och Trysunda vore af Kongl. Maj:t socknemännen förundt genom nädigt bref, hvarmed, enär nägot annat donationsbref hvarken i riksarchivet eller kongl. kammarkollegii archiv icke kunnat äterfinnas, mäste menas ofvan åberopade bref at är 1602. Det torde invändas, att icke nägot bevis för socknars och byars fiskerätt är att hemta härutaf, då strömming och torrfisk ingå i hela Brovinsens hufvudränta, ehuru många och de flesta hemmansegare icke kunna utöfva nämnde rätt eller ock påyrka en sädan, men svaret härpå finner man, dels uti den tidens bemödande i allmänhet hos regeringeh, att för hvarje provins erhålla vissa artiklar i hufvudränta, som lättast vore att prestera för de skattdragande, — detta äfven med afseende ä penningevärdets föränderlighet — dels äfven deruti, att innebyggarne i Norrland, säsom en kustprovins, möjligen skulle kunna begagna sig af det en hvar tillätna fisket med skötar i öppna hafvet. Hvad deremot beträffar den omförmälte grundräntan å Trysunda, så är säkert att, då den försvann i räkenskaperna, den icke glömdes, utan ingick med det ökade antal sädesland eller seland, som päfördes Nätra och Själevads socknar samt från 1603 utgjorde normen för fördelningen af grundskatterne inom provinsen. Om denna rättegäng, derest den, säsom är att förmoda, fullföljes uti högsta domstolen af Kongl. Maj:t och kronans ombud, äfven der aflöper lyckosamt för Nätra och Själevads socknemän, blir dess utgäng ett välkommet prejudikat för hela Norrland, der på mänga ställen enahanda förhällanden äga rum, neml. att fisken, för statens räkning med lika liten rätt tagits i besittning. Denna usurpation har ocksä icke endast varit orättvis, utan i hög grad oklok af höga vederbörande; ty att beröfva en allmoge uti en at naturen sä vanlottad provins, som Norrland, en binäring, hvilken för den orten nästan kan kallas hufvudnäring, och hvilken sannolikt varit enda orsaken till det landskapets befolkande, förråder föga statsekonomisk klokhet. Ordspräket säger, att det som är gömdt är derföre icke glömdt och så är det med all undertryckt rätt och förtegad sanning. Traditionen ger alltid någon anledning för en kommande upplystare tid, att blotta och i dagen ställa en oförrätt och den tiden synes numera vara kommen för den norrländska allmogen, dä folkets högsta ombud rikets ständers justitieombudsman, hvad fiskerätten beträffar, äfven nitälskar för en rättvisare tydning af dithörande lagar, och erforderliga upplysningar erhållas från den lika myc ket för nit och skicklighet, som för redbarhet oeh oväld aktade chefen för kongl. kammarkollegii archivkontor, herr kamreraren Sandberg.