Aftonbladet – 1 juli 1851, sida 2

igheten at: utaf räntegifvarne uppbära forsellön, då ösen med penningar eger rum, hällas skadeslösa på let sätt, att de af statsverket ärligen erhålla ersätts ing till samma belopp, hvartill forsellönen fir närs arande författningsenligt tillgodonjutes; ec) att alla räntegifvares nuvarande rättiget att ippsäga räntorna och tionden till leverering innatura nä; så snart den i mom. litt. a omförmälda föränlring träder i verkställighet, inskränkes endast till spanmål och till de år, då ärets märkegäng är lägre in det för lösen af spanmålen Vestämda möedelpris; med skyldighet likväl för räntegifvarne att, vid spans måls leverering in natura, erlägga skilnaden emellan spanmälens värde efter ärets markegäng och det höre medelpriset; d) att i de fall, då, i afseende ä den kronan icke behällna spanmäl, räntegifvare ästuinda begagna sig wf förenämnde uppsägningsrättighet, men räntetagaen icke vill spanmälen emottaga, densamma, jemtå vad som enligt förestående mom. bör i kontant eräggas, mä, lika med kronans behällna spanmäl, efer behörig uppsägning, få aflamnas till kronans uppvördsmän, för att till statsverket ingå; emot det att lösen för spanmålen, efter medelpriset, af stattsverket till vederbörande räntetagare utbetalas; böranide den räntegifvarne tillhörande forslingsskyldighet af tiondespanmål jeniväl i afseende ä afradseller räntespanmål dem äligga. Som statsverket, i händelse af Rikets Stänlerg bifall till hvad utskottet sålunda tillstyrkt, skule komma att för forsellönens godtgörande vidkänna en till omkring 60,000 rdr förslagsvis beräknad ärlig utgift; men denna ersättning, under de första ären efter förindringens vidtagande och innan alla:löntagare på lensamma inhgätt, på längt när icke kan konmmma att uppgå till berörde summa, lärer pögot särskildt anslag ä stat för detta ändamäl icke för närvarande.behöfva anvisas, utan. har utskottet, i likhet med hva Kongl. Maj:t i berörde hänseende föreslaget; tillstyrkt Rikets Ständer att lemna fullmäktige i riksgäldskontoret föreskrift att vid de ärliga liqviderna 2mellan statsoch riksgäldsverken godtgöra statskontret det belopp, som, enligt den afslutade rikshufvulboken, blifvit af sistnämnde verk i ersättning för irägavarande forseHön förskottsvis utgifvet. C. Angäende grunderna för markegångspriens bestämmande tillstyrkes att bifalla de af Kong. Maj:t yttrade åsigter, dels att nägon ändring utinfarkegångsdeputerades genom 75 S regeringsforren bestämda sammansättning vid detta tillfälle icke borde ifrägakömma, dels att vid hvad för närvararde angäende tiden för deputerades sammantfäde finnes fös reskrifvet, fortfarande borde förblifvä; och föreslås vidare, att Rikets Ständer mätte för deras del bes sluta, att för städerna skola, i öfverensstämmelse med torgprisen under Oktober, November, December, Januari, Februari och Mars mänader, efter hvarje mänads slut upprättas priskuranter å fullgoda oc! afradsgilda varor af de persedelslag, som i markerångstaxorna upptagas, hvilka priskuranter genast derfter till konungens befallningshafvande insändas. För landet upprättas priskuranter ä enahania slags persedlar af särskilda nämnder, fögderivis. Dessa hämnder utgöras dels af sockneombud, ärligen valde vid allmän sockenstämma, en för hvarje socken, bland ortens räntegifvare, skiftesvis af det antal socknar oeh efter den ordning dem emellan, som konungens befallningshafvande efter vederbörandes hörande bestäms mer, med iakttagande dock att antalet inom hvarje fögderi icke må vara ringare än fyra och icke öfverstiga ätta, — dels af ett motsvarande antal ledamöter, som konungens befallningshafvande, likaledes för året, förordnar bland andra inom fögderiet bosatte, för sakkunskap och oväld kände män, helst räntetatagare. Erforderligt antal suppleanter må ienahanda ordning utses, att, vid inträffande förfall för rdinarie ledamöter, i marksgångsnämnderna deras sälle intaga. Dessa nämnder sammanträda med kronofogden, på dennes kallelse, ä närmaste tingsställe, 2:ne gänger för hvarje skatteår, nemligen i början af Januari och vid slutet af Mars. Vid förra tillfället uppgöras priskuranter för de tre sista månaderna af det förflutna och vid det sednare för de tre första månaderna af det löpande kalenderäret. Efter hvarje sådan förrättnings slut insändas priskuranterna till konungens befallningshafvand: af kronofogden, hvilken det derjemte äligger att mmärka, huruvida han i nägot fall anser andra prise än de uppgifna hafva varit i orten gällande, äfversom att särskildt utsätta de vid marknader och andra afsättningsställen ä landet gängbara pris. Öfver förutnämnde priskuranter upprättar landskontoret sammandrag med utsatt medelpris för hela länet eller hvarje markegängsdistrikt, då mer än ett sädant inom länet förekommer; börande nämde sammandrag i en särskild anmärkningskolumn i korthet upptaga de anmärkningar eller särskilda wpgifter, som af kronofogdarne blifvit insände. Detta sammandrag jemte öfriga ärendet rörande handlingar framläggas för de deputerade, som för äret bestämma länets markegång. Dessa deputerades åligganden äro: a) att efter noggrannt öfvervägande af kända förhällanden och med ledning af de priskuranter ä fullgoda eller afradsgilda varor, som för Oktober, November och December månader af det föregående, samt Januari, Februari och Mars månader af det löpande äret ifrån städerna och fögderierna inkommit, bestämma det ärspris, som skall ingä i berikningen af de sednaste tio årens medelpris, hvilket sednare derigenom erhälles, att nyssnämnde ärspris sammanlägges med de för nästförflutna nio ären på enahanda sätt bestämda pris, eller, för så vidt de ej hvunnit sälunda bestämmas, med markegångsprisen för samma är, hvarefter medeltalet af dessa sammanslagna tio ärens pris blifver det löpande ärets medelpris. Då vid bestämmandet af ofvannämnde i medelmarkegången ingående ärspris deputerade i något fall frånträda de på grund af priskuranterna uppgjorda medelpris, ega de att skälen dertill i protokollet anföra. b) Att, i likhet med hvad för närvarande eger rum, för äret bestämma den särskilda markegäng, efter hvilken ej mindre de af nuvarande indelningshafvare, som ej ingä på den föreslagna regleringen med medelpris samt deras ränteoch tiondegifvare komma att sig rätta, än äfven kronan skall emott:aga den spanmål, som blifver till leverering in natwra uppsagd, och hvilken markegäng jemväl kommer att ligga till grund för de liqvider enskilde emelllan, son: äro en följd af på ärlig markegäng träffade öfverenskommelser. Denna markegängssättning afser det löpande ärets skörd och grundar sig säledes pä de priser, till hvilka densamma och öfriga i taxan upptagna persedlar förmodas kunna försäljas, då deremot det ärspris, som enligt mom. a sättes för medelmarkegängens bestämmande, grundar sig på kända och bestämdt appgifna förhällanden. Före förrättningens början aflägga samtlige deputerade för markegängssättningen ed i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den vid pröfningsoch taxeringskommitteer brukliga. Beträffande ordningen och sättet för bestämmandet af den särskilda ärsmarkegången, äfvensom aangäende besvärs fullföljande i anledning af deputeraddes åtgärder, med afseende ä såväl den tioäriga meddelmarkegängen som årsmarkegängssättningen, böraa hittills gällande föreskrifter tjena till efterrättelse. Derefter föreslås, i anledning af enskilda rmotioner: 1:o Att Rikets Ständer mätte för deras del besluta, det ost-skatten i Härjeädalen skall, sedan beloppet för hvarje hemman blifvit efter behörig utredning bestämdt, förvandlas i penningar. 2:0 5 mom. I afseende å presternag bland ordinarie räntan upptagne och i jordeboken antecknade, så kallade utlagor, att samma grunder, som för räntors utgörande i allmänhet, blifvit här ofvran föreslagna, mätte komma att tillämpas. 5:0o Att den uti Färentuna härad af Stcockholms län, på grund af ätnjutande roteringsfrihet; vutgäende så kallade drängespan, utgörande 2 tunnor spanmäl hvaria halt homman hemställer utskottet mätta