Aftonbladet – 1 juli 1851, sida 2

Utskottsbetänkanden. I Statsutskottets utlåtande n:o 167, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition angående de uti ordi-; narie räntan ingående pertedlars omsättning och förenkling samt om förändring i nu gällande stadganden i afseende på indelta räntors och kronotiondes. utgörande och de ärliga markegängsprisens bestämmande, dels ock enskilda i samma ämnen väckta motioner, tillstyrkes: A. angäende grundräntornas förenkling, a) bifall till hvad Kongl. M:t, föreslagit, nemligen att alla de! åt embetsoch tjenstemän på lön indelta räntor och tiondeanslag, de allmänna verk och inrättningar, kyrkor; och fromma stiftelser tillhörande dylika indelningar och anslag, samt de, säsom ersättning för vissa hemman. och lägenheter ätföljande besvär anvisade ränteoch; tiondeanslag, jemte de vissa städer tillerkända anslag, af dylik beskaffenhet, hvilka icke komma att till statsverket indragas, må, likasom de kronan behällna, af räntegifvarne få lösas med penningar efter ett, hvarje är för de nästförflutna 10 ären bestämdt, me-! delpris, utan rättighet för räntetagarne att något af! dessa anslag till leverering in natura uppsäga; dock att för dem af nuvarande embetsoch tjenstemän, hvilka enligt fullmakter eller konstitutorialer äro i ätnjutande af så beskaftade löner, utan att särskildt förbehäll om förändring blifvit i fullmakten eller konstitutorialet gjordt, förändringen först vid deras afgäng frän embetet eller tjensten må träda i verkställighet, sä vida de icke sjelfve, deröfver hörde, förklara sig önska, att den derförinnan må försiggä; att räntetagarne för upphörandet af deras hittills ätnjutna optionsrätt till ränteoch tiondeanslagens utfordrande in natura och af rättigheten att utafräntegifvarne uppbära forsellön, då lösen med penningar eger rum, hällas skadeslösa på det sätt, att de af statsverket årligen erhälla ersättning för sistnämnde afgift till samma belopp, hvartill den för närvarande af dem tillgodonjutes; att alla räntegifvares nuvarande rättighet att uppsäga räntorna och tionden till leverering in natura mä, så snart den i mom. litt. A. omförmälda förändring träder i verkställighet, inskränkas endast till spanmäl och till de är, dä markegången är lägre än et till grund för persedelskatternas lösande bestämda ij medelpriset, med skyldighet likväl för räntegifvarne, att vid spanmälsleverering in natura erlägga skilnaden emellan spanmälens värde efter ärets markegäng och det högre medelpriset; att i de fall, dä, i afseende ä den kronan icke behållna spanmäl räntegifvare ästunda begägna sig af förenämnde uppsägningsrättighet, men räntetagaren icke vill spanmälen emottaga, densamma, jemte hvad som enligt förestäende moment bör i kontant erläggas, mä, lika med kronans behällna spanmäl, efter! behörig uppsägning få aflemnas till kronans uppbördsmän, för att till statsverket ingä, emot det att lösen för spanmälen, efter medelpriset, af statsverket till vederbörande räntetagare utbetalas; börande den räntegifvarne tillhörande forslingsskyldighet af tiondespanmäl jemväl i afseende ä afradseller räntespanmäl dem äligga., Hvarjemte utskottet föreslår Rikets Ständer, d) att hos Kongl. Maj:t anhälla, det föreskrifter mätte varda vederbörande meddelade, ledande dertill, att de för ändamälet erforderliga förberedande ätgärder må kunna så fortskyndas, att Rikets Ständer, vid början af deras nästa sammanträde kunna få emottaga den proposition för frägans slutliga afgörande, som Kongl. Maj:t förklarat sig vilja till dem afläta. Då det ofelbart skulle leda till enkelhet vid debiteringen och till lättad kontroll för de skattskyldige, om vid den blifvande ränteförenklingen alla bråktal af räntepersedlar för helt hemman ur jordeböckerna uteslötos, tillstyrker utskottet Rikets Ständer att för deras del besluta, c) att, sedan för hvarje efter ränteförenklingen qvarstående persedel minsta enheten blifvit bestämd, — och hvartill, i afseende på de af Kongl. M:t uppgifna, utskottet föreslär: för spanmäl en kappe, för smör, kött och fläsk ett skålpund, för hö, tackjern samt strömming och lax ett lispund, för kol en tunna och för ved ett mått (!, famn) -— hvad i persedeltal, efter helt hemman beräknadt, finnes upptaget till ringare belopp, än nyss angifna enheter, mätte efter samma grund, som för småpersedlarne finnes bestämd, förvandlas och tilläggas penningeräntan; börande jemväl denna sednare ränta för hvarje helt mantal jem-; nas till fullt skillingtal på det sätt, att till och med sex runstycken uteslutas, men högre runstyckstal beräknas till full skilling. För deras betryggande, som af fruktan för en blifvande myntförsämring hysa farhäga att förvanula en! lel af persedelräntan i penningar, föreslär utskottet,