Aftonbladet – 1 juli 1851, sida 2

ländningen de tider, då det ej egde nog skepp att försvara sig möd; säsom till Lybeckafne före och unler Gustaf Wasas tid. — Tobias Lind och Svartling ville nedsätta summan till hvad i den kongl. propositionen blifvit yrkadt. — Håkan Pettersson frän Blekinge hade hört yttras, att Sverige icke mäktar underhålla en linieflotta, men trodde att det har lika ondt om medel till nedhuggning af densamma. Han önskade att landet mätte anstränga sina krafter till bibehällande af hvad det eger; mer hade ej heller uitskottöt tillstyrkt; — Östman fruktade att man alltför mycket fästat sig vid grefve von Platens personlighet och ansäg det ännu vara lika svärt att fatta ett afgörande beslut. Likväl skulle det i utländningens ögon synas löjligt, om man här toge sig för att bugga ned hvad man knappast ännu huonit uppbygga. Man bör heldre följa sina fienders sätt att, sävidt man kan, förse sig med vapen och vara beredd på alla möjligheter: Han yrkade likväl äterremiss på 3:e punkten; den 2:a kunde bifallas, ty ängfartyg till bogseringar kunna säkert i krigstid få hyras af enskilde. — Sahlström ansåg det häftiga försvaret för stora flottan härleda sig frän missförständet om ett ord: Grefve von Platen hade talt om att förändran linieskeppen, men sedan man hört ordet hedhugga;, tycktes flere ledamöter anse det betyda förstöra. Han påminde derföre, att nedhugga vore ett sätt att minska skeppets storlek och styrka; slopa vore annars termen för ett fartygs förstöring. Han fortfor i yrkandet om äterremiss, ty saknaden af den man, som förstod bäde att hushälla oeh organisera borde varna till försigtighet, helst man ej vet om han äterkommer till sin post. — Nils Jeppsson och Carl Ersson yrkade äterremiss och nedsättning i anslaget. — Matts Persson tyckte att ett blindt antagande af den kongl. propositionens fordringar, endast på grund af det biträde man hoppades tå af ett par andra stånd, vore ett däligt sätt; ty vill man en sak, så mäste man ock ge ut medlen dertill: Flottans belägenhet är ömklig och man har i länga tider endast haft krukor,, som icke egt insigt eller förmäga att utreda och tydliggöra dess tillstånd och behof. — Rutberg slutade debatten med det yttrande, att Matts Persson förgäfves sökt bevisa att Kongl. Maj:t begärt för litet; man borde alltså ej skrida derutöfver. — Första och andra punkterna blefvo hörefter bifallna; den tredje äterremitterades. Vidare förekom och behandlades, äfven på e. m., statsutskottets utlätande J4 163, om anslag till föremäl, tillhörande civildepartementets handläggning. Af i detta betänkande tillstyrkta punkter biföllos: anslag till hamnbyggnaderne i Wisby, Cimbritshamn och Engelholm; till en kanal mellan Filipstad och Sjöändan (med 59 röster emot 25); till hamnen i Linköping; till en kanal vid Tjufholmssund nära Luleå; till Öregrunds hamn; till en kanalled från Mälaren till Storsjön i Södermanland; till en jernbro vid Nybro i Östergöthland och till sänkning af sjön Mäckeln i Kronobergs län, äfvensom anslagen till vägars anläggning och förbättring, samt till vattenaftappninga för odlingar, det sednare genom votering med 51 röster emot 27 och hvarvid mänga ledamöter som önskat summans förhöjning reserverade sig. Bland de af utskottet afstyrkta punkter återremitterades: frägorne om anslåg till eh kanal genom Kalfvesund i Bohus län; till hamnbyggnaderna i Calmar och Grenna. Frågan om bidrag till muddring af Stängän mellan Roxen och Linköping var af utskottet afstyrkt. Svartling kämpade för återremiss, men punkten godkändes genom votering med 69 röster emot 12. Statsutskottets utlåtande JM 164, om dels län dels anslag till jernväg mellan Örebro och Nora, mötte motständ af Rutberg, under äberopande af Matts Pers. sons reservation och af Henrik Andersson, som ehurt bosatt på orten doch afstyrkte anslag för prejudika tets skull. Aterremitterades. Af samma utskotts utlåtande JM 165, om anslag till föremål under finansdepartementet, återremittera des efter nägon diskussion frågan om anslag till Tra nebergs bro; af utlätandet JM 166, rörande ecklesia stikdepartementet, äterremitterades det tillstyrkta an slaget till ett kemiskt laboratorium i Upsala. Öfrige delar biföllos. Vidare föredrogos och biföllos : bevillningsutskottet: betänkanden JM 12, 13; bankoutskottets 4 46—50; lagutskottets M 27, 28; statsutskottets MF 170, 172, 196, samt statsoch ekonomiutskottens 4 11. Da.