Aftonbladet – 28 juni 1851, sida 3

Dock hemställer jag härvid vördsamt, i afseende på denna återremiss, att proposition först mätte göras vå återremiss, utan något tillägg, enär flere me mig troligen önska en sådan enkel återremiss; hvaremot, såsom kontraproposition, torde kunna framställas frågan om äterremiss, med det af hr Wern föreslagna tillägg. (Forts.) — mp . (Insändt). Skall också Sveriges hufvudstad en gång få eti hyggligt kurhospital för vansinnige? Af tidningarna har man förnummit, attstatsutskottet, på anmodan af hr grefven och öfverstäthällaren, nyligen gjort ett besök på Danviks dårhus, för att med egna ögon öfvertyga sig om dess tillstånd. För den som känner denna inrättnings otillräcklighet för Stockholms kommuner, dess brister och dess olämplighet (att ej säga något mera skärande) för sinnessjukes värd, och tillika är bekant med de längtlyckligare resultater, hvilka å väl organiserade dylika an stalter vunnits i afseende på vansinniges äterställande, mäste det vara i hög grad fägnande att erfara, ati denna ömmande angelägenhet, hittills blott förgäfve: beifrad af enskildte, ändtligen lyckats tilldraga sig uppmärksamhet af dem, hvilka till följe af sin ställning kunna och säledes också böra häruti ästadkomma nödiga reformer. När en man, på den höga samhällsställning, som hr grefven och öfverstäthållaren intager, och med hr grefvens varma nit och kända förmåga att verka för allmänt nyttiga och ädla syften, ätagit sig saken, och, såsom man af denna företeelse bör hoppas, lyckats intressera statsutskottet: hrr ledamöter för det förslag till en ny anstalt fö Stockholms sinnessjuke, hvilket hr grefven till Kongl. Maj:t ingifvit, och som ätföljt Kongl. Maj:ts nådiga proposition till rikets ständer angäende hospitalsangelägenheterna, så synes man ega mer än blott anledning att förvänta, det detta förslag skall på ettändamäålsenligt och värdigt sätt komma att realiseras, ock denna angelägenhet således ändtligen vinna det afseende, som den, i bredd med fängelseangelägenheterna och andra välgörenhetsanstalter, väl förtjenar. Väl lärer en större summa penningar äskas för utförandet af nämnde förslag. Men då man konsidererar ämnets vigt, och att en sädan anstalt i närheten af hufvudstaden äfven kommer större delen af landet mer eller mindre till godo, och att den i väsendtlig mån bör kunna genom betalande patienter underhålla gig sjelf, så vill det synas mödan väl värdt att göra den dertill nödiga uppoffring, som i alla fall icke kan anses stor för ett helt rike, helst vinsten deraf inbärgas under all framtid. Och när man tillika tager i öfver: zande, att hr grefven och öfverstäthållarens förslag framstaler 2:ne alternativer för sakens genomförande, nemi. antinzen beriljandet af ett större anslag på en gång, 2 ck af ett län, hvilket inom loppet af vissa i ke ma att amorteras, så ville man gerna t att, om än det första alternativet ande ic kan beviljas, det andra doek, säsom föga eller inte betungande, icke bör kunna röna nägra grundade kast eller nägot oöfvervinnerligt hinder hos dem, som inse behofvet och nödvändigheten af en anstalt, der vansinnige kunna enligt sannt filantropiska och medisinska erfarenheter, äterställas till förnuftets bruk, samt nyttige och aktningsvärda medlemmar äterskänsas till fäderneslandet. Insändaren, som varit i tillfälle inhemta nägon kännedom i saken och sjelf sett de flesta berömda d-lika anstalter i Europa, tror sig vid detta tillfälle böra, för att om möjligt dermed understödja den soda saken, vederlägga ett inkast, som han hört göras mot ifrågavarande förslag, nemligen att man snarare bordt söka en lokal inom staden, än den föreslagna vid egendomen Skuggan vid Wärtan, och att det derföre vore bättre förlägga det nya hospitalet ä Kungsholmen, der flera andra sjukhus och den mediecinska undervisningen redan finnes. Detta kan synas plausibelt för dem, som ieke inse och känna de väsendtligaste fordringar, hvilka vid anläggandet ai dylika inrättningar böra afses. Men då man af andra länders, genom mänga försök och stora uppoffringar vunna erfarenhet kommit till kunskap derom, att dylika anstalter, för deras förkofran, trefnad, ordning och beständ skull, framförallt böra på lämpligt afständ aflägsnas från städers, synnerligen större städers grannskap, så inser man lätt, att hr grefven och öfverstäthällaren, med kännedom af denna den första och mest vitala fordran, med afsigt och visligen valt framför andra denna isolerade och sköna plats, hvars like i naturförmäner man torde finna svärt att någonstädes uppvisa. Fördelen af hospitalets beläganhet på Kungsholmen skulle vara, att kommunikationen blefve lättare oeh att unga läkare der snarare skulle söka förvärfva sig insigter i vansinniges behandling. Men man mäste besinna, att vid anläggandet af dylika anstalter de sjukes fördelar i första rummet böra afses, oeh den vigtigaste bland dessa är, att inrättningen förlägges till en skön, från stadens buller och besvärande besök fredad landtegendom, der naturen fritt och i sin fullhet kan njutas, der utrymme finnes för större gärdar och omvexlande promenader, samt tillfälle till arbeten med jordbruk, trädgårdsskötsel m. m. som endast landet kan erbjuda. Oberäknadt den åberopade erfarenheten från andra länder, vågar ins. försäkra, hvad han sjelf ofta hört från fleres mun, att alla vära första läkare skola lemna ettodeladt bifall till samma äsigt. Då det kanske vore olämpligt ait här ingå i utveckling af närmare detaljer och då det anförda visserligen är nog för den som vill tänka sig in i saken, slutar ins. med den varmaste önskan för framgång ät hr grefvens och öfverstäthållarens sköna förslag, så öfvertygad han är, att det, väl utfördt, skall sprida rik välsignelse öfver den olyckligaste och af andras vårdande hand kanske mest förtjenta klassen bland samhällets hjelpbehöfvande, oeh komma att lända riket till oberäkneligt gagn och heder. Tinnlvcring