Aftonbladet – 28 juni 1851, sida 2

Det var först då, konungen märkte att den båt, som landsatt honom, hade farit tillbaka. De trenne fartyg, af hvilka hans flotta bestod, hade, i stället att qvardröja, för att skydda hans landstigning, åter begifvit sig ut i hafvet och aflägsnade sig nu med fulla segel. Maltesaren Barbara bortförde icke allenast Murats förmögenhet; han beröfvade honom äfven hans hopp, hans enda utsigt till frelsning; man kunde knappt tro på ett sådant förräderi. Också ansåg konungen denna afsegling sårom blott en manöver, och då han varseblef en fiskarbåt, som låg uppdragen på stranden på några utbredda nät, ropade han till sina begge följeslagare: sBåten i hafvet!s Med förtviflans hela kraft, med dödsångstens hela ansträngning började nu alla tre att skjuta på båten, för att få den flott. Ingen hade vågat sig öfver klippan, för att förfölja dem; deras fiender, som voro nödsakade att taga en omväg, lemnade dem alltså några ögonblicks frihet. Men snart hördes ropen: (Georges Pellegrino, Trenta Capelli, och Pizzos hela efolkning syntes framrycka på omkring Ihundrafemtio stegs afstånd från det ställe, der Murat, Franceschetti och Campana gjorde alla möjliga ansträngningar för att få båten att :glida på sanden. Dessa rop åtföljdes ögonblickligt af en allmän gevärssalva. Campana föll: en kula hade genomborrat hans bröst. ) Emellertid var nu båten flott: general FranI ceschetti hoppade uti den; Murat ville föija I honom, men han hade ej märkt, att sporrarne på hans ridstöflar hakat fast i en maska af ett bland näten. Båten, som gaf vika föl !påtryckningen, halkade undan hans händer, och konungen föll med fötterna på stranden och ansigtet i hafvet. Innan han hann att resa sig upp, hade allt folket rusat på honom: ; inom ett ögonblick hade man afryckt honom hans epåletter, hans fana och hans rock, och ? man skulle troligtvis slitit honom sjelf i stycken, om icke Georges Pellegrino och Trent: , Capelli tagit hans lif under sitt beskydd, och ? i det de hvar på sin sida fattade hans arm försvarade de honora nu i sin ordning eme lpöbeln. Såsom fänge gick han nu öfver sam