Aftonbladet – 28 juni 1851, sida 2

—Z1ZE — — gen och aflägsnade sig. Tio minuter derefter erhöll Murat en fullständig uniform; han iklädde sig den genast, begärde penna och bläck, skref till öfverbefälhafvaren för de österrikiska trupperna i Neapel, till engelska ambassadören och till sin gemål, för att underrätta dem om sin fångenskap i Pizzo. Då han slutat dessa depescher steg han mpp, gick en stund helt upprörd fram och tillbarka i rummet; men som han slutligen kände behof af att inandas frisk luft, öppnade han fönstret, Han hade utsigt åt sjelfva stranden, der han blifvit arresterad. Två karlar gräfde en grop i sanden nedanför den lilla runda fältskansen, Machinmessigt åsåg Murat deras förehafvande, Då de begge karlarne slutat sitt erbete, gingo de in uti ett närbeläget hns och mtkommo snart derifrån, bärande i sina armar ett lik. Konungen försökte draga sig till mimnes hvad som passerat, och det föreföll honom i sjelfva verket som om han midt under detta förfärliga uppträde hade sett någon stupa bredvid sig; men han visste ej nu hvem det var, Liket var alldeles naket; men på dess långa svarta hår och dess ungdomliga former igenkände konungen. Campana: det var den af hans adjutanter, som han mest älskat. Denna scen, sedd i skymningen ifrån ett fingelsefönster; denna tysta begrafning på denna strand upprörde Murat ännu häftigare, än hans egna olyckor förmått göra. Stora tårar framträngde ur hans ögon och runno sakta utför hans lejonansigte. I detta ögonblicks inträdde general Nunziante : och öfverraskade honom med sina slappt nedhängande armar och med ansigtet badande i tårar. Murat hörde ett buller, vände sig om, och då han såg den gamle soldatens förvåning, sade han: ;Ja, general, ja, jag gråter. Jag gråter öfver detta tjugufyraåriga barn, som dess familj hade anförtrott mig, och hvars död jag vållat; jag gråter öfver denna rika, lysande framtid, som nyss utslocknat i en okänd graf, på en övänlig jord, en fiendtlig strand. O, Campana! Campana! Om jag någonsin iåter uppIstiger på threnen, skall jag åt dig låta resa len kunglig gufvård in (Forts.)