Aftonbladet – 27 juni 1851, sida 2

re, men stoppa dem i byxsäcken när det z ller. J skolen ännu uppgöra solutioner,,s nhända, men icke våga försöka någon., k Denna artikel är undertecknad af den ut-!! ärkte skriftställaren Lon Plee, för närvande hufvudredaktör af 1e Siecle. Sådana tranden måtte vara hårda nötter att bita på I Riksåagen. Gårdagens Plena i Riksstånden. l 1os RIDD. OCH ADELN fortsattes på e. m. med extra atsregleringen, och blefvo dervid nästan alla punkr af utskottets betänkanden bifallne. Bland de få! h i öfrigt mindre vigtiga punkter som äterremitteI des var frågan om en kanalanläggning mellan Fipstad och Sjöändans lastageplats. Det af utskottet rordade anslag 75,000 och län 150,000 rår till en rnvägsanläggning mellan Örebro och Nora, bifölls : ed den af grefve Lagerbjelke föreslagna förändring d litt. f) rörande betalningsvilkoren, att medlen ulle ställas till Kongl. Maj:ts disposition och enligt ans förordnande af riksgäldskontoret på vissa tider betalas. PRESTESTÅNDET. I frågan om ytterligare anag till cellfängelsers uppförande yttrade doktor andberg, att cellsystemets fördelaktiga resultater visrligen icke kunde förnekas; han ansäg dem dock ifvudsakligen bero af egenskaperna hos dem som jrestå ifrägavarande inrättningar. Ett par millioner ade cellfängelserna redan kostat, de folkrikare länen ade erhällit sådana; och det vore skäl, mente tala;n, att nu stanna vid beviljande af medel till fullordande af de fängelser, som för närvarande äro: nder byggnad. Doktor Broman instämde fullkomgt deruti, att administrationen, den civila och andga, vore hufvudsaken vid fängelseinrättningarne; han eklagade säledes att löneförhöjning ät fångpredikan: rna ej kunnat beviljas. Men sedan ändamälsenligeten af cellfängelsesystemet blifvit erkänd, skulle ppskof med dess genomförande välla olägenheter. den lyckliga financiella ställning landet befinner sig, ore den föregifna bristen på medel mera skenbar än erklig; och om sädana ej funnes, borde tillgångar eredas genom län. Talaren förordade statsskuldsystemet; Trollhättan och Nya slussen visade fördelen f tillgångars beredande på sådant sätt. Hr doktorn rodde visst icke att hans öfvertygelse skulle bli gälande — han ville dock uttala den; statsobligationsystemet mäste förr eller sednare omfattas! Biskop Tolmström (som förde ordet) bad att man ätminstone cke måtte fördjupa sig i nämnde system nu, efter letsamma icke vore diskussionens egentliga föremål. Joktor Säve inskränkte sig till förordande af hvad itskottet begärt. Med hänsyn till utskottets framtällning om det mindre afseende som vid fängelse;yggnaders uppförande borde göras på prydligheten in på nyttan, hade hr doktorn det förtroendet till en upplyst och vis regering, att densamma, utan utskotets fingervisning, skulle på ett ändamälsenligt sätt nvända medlen. Doktor Reuterdahl var ej för nåsondera af de meningar som här uttalat sig. Man unde ej stanna när man en gäng omfattat systemet. Den andra grundsatsen, att fullfölja detsamma, äfven senom län, vore kanske ännu betänkligare. Man inge väl se till, att mälet kunde vinnas med för hanlen varande medel. Andra vigtiga föremäl finge lock ej åsidosättas för detta; om det ej vore öfverlöd på tillgängar, mäste man stanna vid hvad utskottet begärt. Biskop Heurlin kom till samma slut; om något öfverskott uppkomme, ville han hellre ge let ät hospitalerna än ät fängelserna. För öfrigt yttrade hr biskopen sin glädje och tacksamhet för de deer om statsobligationssystemet, doktor Broman ut alat. Hr biskopen hade på utskottsafdeleingen rört något på den strängen, men man hade då sagt att hans ideer saknade fotfäste på jorden; man ville ej bygga luftslott! Doktor Gumelius tillstyrkte antagande af den summa som nu bjöds, eftersom denna just utgjorde hvad man kunde kosta på ifrågavarande föremål. Man hade ej torts bevilja mer på denna titel, för att tillgångarna skulle räcka till äfven åt de andra. Men hvarföre man skulle ingå till K. M. med en skrifvelse derom, att rikets ständer vore förvissade, det vid nya fängelsers uppförande mera afseende skulle fästas på varaktigheten och säkerheten än prydligheten, kunde tal. ej inse. Äfven professor Grafström uttalade sig emot utskottets hemställan i detta afseende. Biskop Jeurlin försvarade den; inom utsk. hade förekommit mänga anmärknin gar emot hushällningen vid fängelsebyggnadernas upp förande. Dessa kunde vara prydliga som fängelser men behöfde ej vara prydliga som palatser. Dokto Sandberg tillstyrkte skrifvelsen såsom en motvigt til den lofvärda ärelystnaden hos en konstnär, som vil göra sitt arbete så imposant som möjligt. Prostarnt Lundblad och Ljungdahl hördes instämma i yttran dena om skrifvelsens lämplighet. Doktor Reuterdah ogillade ej den grundsats, som skrifvelsen skulle ut tala, men förklarade sig emot ständernas inblandning i nägot, som endast och allenast ankomme på rege ringen. Man kunde ej hysa tvifvel om att regerin. gen erkände grundsatsen; skrifvelsen vore säledes öf verflödig. Skulle den innefatta ett godkännande a de anmärkningar som här och der blifvit gjorda, in nehölle den också något för mycket: dessa anmärk ningar vore nemligen icke till riktigheten erkända Biskop Fahlerantz och doktor Björling instämde. Pro sten Berlin uppträdde också emot skrifvelsen. Han liksom ett par föregående talare ä samma sida, had fattat utskottets hemställan så, som meningen vari att fängelserna skulle se otrefliga ut; men han vill betrakta dem som monumenter af vär byggnadskonst Doktor A. Nordström mente att fängelserna i sitt yt tre väl måtte ha en prägel af att vara hvad de äro eländets boningar ; och doktor Annerstedt anmärkte att de icke borde vara monumenter af vår bygg nadskonst, mer än vära kyrkor. Så vore dock för hällandet på sina ställen; fängelser funnes med trap por som i kungliga slott. Doktor Björkman trodde e att mycket afseende skulle fästas på den föreslagn skrifvelsen; men till någon betänksamhet mätte de väl skola leda. Doktor Säve fann den hvarken rik tigt passande eller ändamälsenlig. Som förut ä nämndt bifölls skrifvelsen vid votering, genom de aflagda sedeln. Vid föredragningen af utskottets hemställan om ar Islag till Carlsborgs fästnings fullbordande yttrade pr sten Lundblad att det skulle vara intressant att f veta på hvad skäl utskottet icke beviljat så mycke som Kongl. Maj:t äskat; hvarpå biskop Heurlin svö rade, att han ej ville anföra mer än ett enda skäl men hvilket vid föregäende riksdagar brukat göra si gällande: brist på tillgångar. Doktor Abr. Nordströi faun herr Bildts reservation tänkvärd, och bisko Heurlin försäkrade att det vore emot hans äsigt a tala emot anslag, i synnerhet när sparsamheten, sor här, är misshushällning; för närvarande kunde doc icke mer än som skett ansläs för ifrågavarande före mäl; men si, om doktor Bromans finansplan ging igenom, då ville jag vara med! yttrade hr biskope humoristiskt. Doktor Sandberg anmärkte det impro duktiva ändamål, för hvilket anslaget skulle utgå och framhöll det vacklande system, enligt hvilke fästningar än uppbyggas, än rifvas ner; än skall ma ha centralfästningar, än skola de uppföras i perifc rien — och deras enda gagn vore, efter talaren tanka, det tillfälle till sysselsättning de beredde personer, som annars ej skulle ha något att görs Biskop Heurlin gjorde vid den förre talarens yttrand om centralfästningar det inkastet, att om ordet Cer tral utbytes emot depot, så finge saken ett annö utseende: — Utskottets hemställan i förevarande punl bifölls. I frågan om linieskeppens förändring till fregatte uppträdde prosten Iolmberg med hemställan, det u skottets afstyrkande mätte få en annan redaktion, : ex. den, att utskottet ansäge det nägot anslag ti sou mavaranda ändamäl jala mätta kamma i fråg:s