Aftonbladet – 26 juni 1851, sida 2

labresare vid namn Luidgi. Han hade presenterat sig för konungen såsom ett sändebud ifrån araben Othello, hvilken, efter hvad vi förut nämnt, hade blifvit kastad i Neapels fängelser, tillika med de personer, till hvilka de depescher han innehaft varit acresserade. Dessa bref, skrifna af polisministen i Neapel, anvisade Joachim hamnen i staden Salerno såsom det för landstigningen mest passande ställe; ty konung Ferdinand hade på denna punkt församlat tretusen mam österrikiska trupper, emedan han ej vågade förlita sig på de neapolitanska soldaterna, hvilka af Murat hade bevarat ett rikt och ktysande minne. Det var således till Salernoviken som den lilla flottan styrde kosan; men, då den kom i sigte af ön Capri, öfverfölls den af en häftig storm, hvilken dref den ända till Paola, en liten hamn, som låg tio mil ifrån Cosenza. Fartygen tillbragte följaktligen natten emellan den 3 och 6 Oktober i ett slags vik, som ej förtjenar namn af redd. För att undanrödja alla misstankar hos kustvakterna och de sicilianska scorridori ), gaf konungen befallning att man skulle utsläcka alla eldar och attlofvera af och an, tills det blef dager; men omkring kl. 1 på morgonen kom ifrån land en så häftig blåst, att flottan blef tillbmkadrifven ut i öppna hafvet, hvarföre också det skepp, som hade konungen ombord, i daggryningen den Ö:te var alldeles ensamt. På morgonen förenade det sig åter med kapten Cicconis feluck, och kl. 4 på eftermiddagen ankrade de begge fartygen i åsynen af Santo-Lucido. På aftonen gaf konungen order åt bataljonschefen Ottoviani att begifva sig i land, för att inhemta underrättelser. Luidgi tillbjjöd sig att följa honom, Murat antog tillbudet. Ottoviani och hans ledsagare rodde alltså i land, me) Små lätta krigsfartyg.