Aftonbladet – 25 juni 1851, sida 2

dit Nizza deremot skall göras till frihamn. il Den Danska tidningen Fedrelandet, innehålller från Rom följande bref, af hvars innehåll en del redan meddelades i lördagens AftonI blad: ) Rom den 23 Maj. Jag vill försöka att gifva Jeder der hemma ett begrepp om det ömkliga tillstånd, som råder härstädes. För ungefär 114 dagar sedan kom man öfverens att icke röka tobak, hvarpå regeringen har monopolium. Rökningen upphörde ock verkligen. Saken hölls så strängt, att en person, som en jafton gick och rökte, fick ett dolkstygn. Detta frivilliga rökförbud kan nu i och för sig sjelt vara temligen barnsligt, men regeringen har i alla fall tagit sig saken mycket nära, och utfärdat en skyddsproklamation för rökare. Samtidigt utkom en annan som anbefalde utleverering af alla vapen inom få dagar och förbjöd käppar af en viss tjocklek. Under de sednaste dagarne har man talat om en öfverenskommelse att gå klädd i de simplaste tyg af inhemsk tillverkning, äfvensom att upphöra med lotterispel, Detta rykte har gjort regeringen ännu mera fanatisk; arresteringar och husvisitationer hafva begynt i så stor mängd som kan vara möjligt med den disponibla personalen. Denna fanatism har också träffat en af våra landsmän. I söndags, den 18 Maj kl. 12, gick målaren Wilhelm Kyhn genom Corso för att begifva sig till ett spisqvarter och stannade uner vägen på ett ställe, hvarest han såg ett halft tjog personer samlade omkring en vagn; Fo dessa var nemligen en, som såg mycket blek ut; de andra kände på hans armar och det föll Kyhn in, att han möjligen blifvit öfverkörd af den nu stannade vagnen. I samma ögonblick som han stannar, vänder en man sig om och säger något som Kyhn icke kunde fatta, hvarför han svarar med frågan: Villni mig något?. Den okände mannen frågar nu åter om han var fremling och hvarifrån han var; Kyhn begrep nu att han befann sig bland polisbetjenter. Innan han hunnit gifva något svar, ropade en af hopen: Grip honom!. Genast framträdde två karlar, togo honom under hvardera armen och drogo i väg med honom; på hans frågor hvad detta skulle betyda, lemnades det svar, att han skulle till polisens På detta sätt måste han således passera det af mycket folk besökta Corso och fördes till ett mindre poliskontor, hvarest några underordnade uppsyningsmän efterfrågade hans namn, fädernesland, boning och bevis om vederbörligt tillstånd att vistas på stället, hvilket bevis han icke bar på sig, utan hade lemnat hemma i sitt logis. Då han här uppehållit sig ungefär en timmas tid och förgäfves anhållit dels att blifva ställd inför någon högre tjensteman, dels att erhålla papper och penna för att skrifva till vår konsul, blef han åter annammad af polisbetjenterna och tillika med ett par andra sedermera gripna personer! släpad åstad, såsom han trodde för att för-! höras. Han insåg likväl snart sitt misstag, då han med sina ledsagare befann sig utanför en dörr med påskrift: spolishäktes. De kommo in, gallerdörren till ett fängelse öppnades och tillslöts åter. Han befann sigj bland en hop menniskor, omkring 20 till antalet, af hvilka ungefär hälften voro bor, are, men återstoden lazaroner. Af dessa sednare! voro flera arresterade för tjufnad och en bekajad med en afskyvärd, smittsam sjukdom. Sjelfva rummet var mycket simpelt, breda bänkar med halmsäckar, fulla med loppor, utgjorde tillika med stinkande urinkar hela! möblemanget. Efter att hafva tillbragt en högst obehag-; lig natt, fick han följande morgon fatt på en; insmugglad blyertsbit och ett stycke papper, samt skref nu en biljett till vår konsul Brava; men kunde icke få den afsänd. Konsuln hade! emellertid fått kunskap om hans fängsling, ty! en svensk arkitekt Törnqvist hade blifvit gri-, pen på aftonen och detta hade några dansk.ar, sett och straxt anmält för konsuln. Dennej hade derefter gått till placekommendanten, hvarest han äfven hade erhållit kännedom om Kyhns fängslande, — Derifrån hade han gått till. polisministern, som han emellertid icke EE EEE SEN SEE