Aftonbladet – 23 juni 1851, sida 3

ankar. Han fortfor icke dessmindre att ro not fartyget. Då hr Marouin såg honom vlägsna sig, lemnade han sin bror qvar på susten, och sedan han ännu en gång helsat vå konungen, som besvarade hans helsning, återvände han hem för att lugna sin hustru och för att taga sig några timmars hvila, hvaraf han var i stort behof. Två timmar derefter uppväcktes han af en husvisitation; hans boning blef nu äfven i sin ordning inkräktad af gensdarmerna. Man sökte öfverallt konungen, utan att finna minsta spår af honom. I det ögonblick, efterspaningarne som bäst pågingo, inträdde hans bror; Marouin såg småleende på honom, ty han trodde konungen vara räddad: men afuttrycket i den nykomnes ansigte märkte han att någon ny olycka inträffat. Också närmade han sig sin bror vid första ögonblicks ro, som besökarne lemnade honom. Nåvälv, sade han, konungen är ombord, hoppas jag ?. Konungen är blott femtio steg härifrån, dold i ett kyffe.n vHvarföre har han återkommit ? Fiskaren föregaf stormigt väder, och han vägrade att föra honom till briggen. Den eländige! Gensdarmerne inträdde åter. Hela natten förflöt under fruktlösa efterspaningar inne i huset och deromkring. Flere gånger : passerade de, som sökte konungen, på nägra stegs afstånd ifrån honom, och Murat kunde höra deras hotelser och förbanneser. Omsider, en halftimma före dagningen. begåfvo de sig af. Marouin lät dem aflägsna sig, och så snart han förlorat dem ur sigte. skyndade han till det ställe, der konunger befann sig. Han fann honom liggande i er fördjupning och med en pistol i hvardera han: den, Den olycklige hade icke kunnat öfver