Aftonbladet – 23 juni 1851, sida 2

omgifningar, och Murat stannade ensamt jvar hos damerna, samt behöll hes sig blott en enda kammartjenare vid rimu Leblare. Murat qvardröjde omkring en månad i denha enslighet; han sysselsatte sig med att skrifva svar på de tidningsartiklar som hade anklagat honom för förräderi mot kejsaren. Denna anklagelse utgjorde enda föremålet för hans tankar, den var för honom ett hjernspöke: både dag och natt sökte han förjaga dessa rillter och af sin svåra belägenhet hemta ett rättfärdigande för sitt handlingssätt. Under iden spred sig den sorgliga underrättelsen om reder: aget vid Waterloo. Kejsaren, som så ryligen landsförvist andra, var nu sjelf fågelri, och han afvaktade i Rochefort, liksom Murat i Toulon, hvad fienderna skulle besluta ;fver honom. Det är ännu okändt för hvilsen inre röst Napoleon gaf vika, då han, försastande general Lallemands råd och kapten 3odins tillgifvenhet, föredrog England framör Amerika, samt, lik en annan Prometheus, rick att försmäkta på S:t Helenas klippa. Vi skola nu förmäla hvilken tillfällig händelse let var, som förde Murat till Pizzos grafvar; och sedan öfverlemna vi åt fatalisterna att vf denna sällsamma historia draga hvad filosofisk slutledning de behaga. Beträffande oss, obemärkte häfdatecknare, så kunna vi blott insvara för sanningen af de händelser, som i redan förtäljt, samt för dem som vidare kola följa. Konung Ludvig XVIII hade åter uppstigit vå tronen, således var allt hopp att få qvartanna i Frankrike förloradt för Murat; han näste bege sig bort. Hans brorsson Bonafoux ryrde i prins Rocca Romanas namn en brigg, som skulle afgå till Förenta Staterna. Hela sviten begaf sig ombord, och man började åta dittransportera alla saker af något värde, om den landsflyktige lyckats rädda undan