Aftonbladet – 20 juni 1851, sida 2

principen vara den naturligaste, och ingen skulle hellre än han kunna önska dess antagande, om det läte sig göra; men utgäende från synpunkten om denna princips förträfflighet för folket, förutsatte han en stabilitet hos samma folk, som möjligen ännu icke finnes, och i sädant fall blefve principen mera skade lig än gagnelig. Det vore nemligen svårt att säga om antagandet af denna princip medförde vimst eller förlust. Sådant blefve helt och hållet beroemde deraf huru Bondeständet bevakade sina intressen vrid valen och huru dessa slutades; derpå kunde nationens väl eller ve bero, och utgången blefve högst osäkker. Någon hade yttrat att den tid borde inträffa, ddå såväl det ena som det andra förslaget skall gå igenom. När ett förslag skall gå igenom, då ville tallaren ej vara med, ty tvång kunde han hvarken i dettta eller andra fall fördraga. Allmänna valprincipens upprinnelse härleder sig från önskningarne att få bort sjelfskrifvenheten; deima fördel vore nu erbjuden utan nämnde princips antagande och på ettsätt som kunde vinnas. Af reservationerna emot utskottets förslag föredrog han Bengt Gudmundssons, och trodde i afseende på Sahlströms förslag rörande landstingets val, att tillfällena till korruption vore större i orterna än bland den samlade kärnan af nationen. Han afstod från vidare ordande och förenade sig i Johan Johanssons anförande. (TForts.)