Aftonbladet – 20 juni 1851, sida 2

VN VV SMI DL HUDULIUVUCI IHUICIUHAUD till konstitutionsutskottet. Förutseende medständens , förkastelse af detta förslag, och af rent nit att snarare och säkrare nalkas målet, ville han derföre undvika att kämpa för eller mot omöjligheter, och slöt sig i stället till modifikationer af nuvarande representationssätt, hvilka ä ena sidan utgöra förbättringar och ä den andra innefatta utvägar att slutligen utan väldsamma skakningar realisera de grundsatser hän hittills bekännt och aldrig skulle upphöra att hylla. . Längt ifrån derföre, att det jemkningsförslag han nu förordade borde anses för ett så kalladt saffall frän hvad han förut yrkat, vore det fastmer just en öf vergång dit, som framdeles skulle underlätta antagandet af Örebroförslagets hufvudgrunder, på samma gäng det under öfvergängsperioden vore tjenligt att minska det närvarande oformliga tillständets olägenheter och orättvisor. — Utsigterna för antagandet af Bengt Gudmundssons reservation voro så mörka, att bemödanderni i denna riktning skulle likna ett försök att simma mot strömmen, der den brusar stri. dast, och om hr Brincks reservation lönte det ännu , mindre mödan att tala. Men fastän utskottets förslag hvarken i sin helhet eller i detaljerna uppfyllde en uppriktig reformväns önskningar, vore dess grunder till en ny organisation af det närvarande föräldrade representationssättet icke att försmä, och på dem syntes honom en ganska försvarlig byggnad kunna uppföras. Med de i en tryckt skrift, kallad: Om Representationsreformen, föreslagna modifikationer, trodde han sig derföre med godt samvete kunna tillstyrka ständet antagande af utskottets förslag, ytter: ligare sälunda jemkadt: att Riddarhuset skulle bestå af 75 ledamöter, 60 af adeln och 15 af ofrälse jordegare eller näringsidkare, som haft embete med kongl. fullmakt; Presteständet af 55 medlemmar, prester, universitets-, akademioch skollärare; Borgareständet af 70 personer samt Bondeständet af 100 fullmäk tige, hvilket antal vore närmast öfverensstämmande ,med ständets närvarande personal, med den skilnad dock, att då Bondeståndet nu blott eger en fjerdedel i i lagstiftande makten, dess andel deruti sedermera i Istället blefve en tredjedel, — en proportion, som syInes stå i riktigt förhållande till det inflytande stänIdet bör utöfra, i följd af sin talrikhet och sina skattebidrag. Med nägra ytterligare afgifna anmärkningar jönskade talaren derföre att ständet mätte säsom ge-! -mensam tanka antaga utskottets i enlighet med den .!omtalda brochyren modifierade förslag. Han kunde Iknappt föreställa sig att nägot af medständen :skulle ha. hjerta att motsätta sig en så hedersam och ändaI målsenlig reform; men säkert vore, att om något eller nägra af dem ej skulle vilja ingå på förbättrinIgar i sädan riktning, så torde den för Sverige säl. vigtiga och af svenska folket så lifligt omfattade frågan ej vidare låta lösa sig på fredlig väg, och förl följderna af hvad, efter derom. bland hela nationenl vunnen öfvertygelse, hända kan, ville .han två sinal, Jhänder. — Magnus Mänsson från Östergöthland, AnIders Olsson från Jemtland, Eden från Vesternorrland, Öbom frän Norrbotten och Erik Mänsson frän Ble; kinge instämde. Johannes Nilsson från Skåne yttrade sig skriftligen: Öfvertygad att bondeståndet vore skyldigt fäderneslandet och dess redliga, flärdfria och välsinnade folk, att upprätthålla och söka göra gällande den störa och ädla princip, som efterhand börjat antagas af folket: den nemligen, att rättvisan och samhällsord. ningen fordrar en jemlikhet inför lagen, som äfven . mäste utsträckas till politiska rättigheter; ansäg han, Jatt i den stora samhällsfråga, som nu var under öfverläggning, ståndet icke ett ögonblick borde tveka, att öppet och högtidligt förklara sig för den sam-l; fällda valrätt och utvidgade valbarhet, som medbro-! -Idren Bengt Gudmundsson i dess reservation föreslagit, -Joch som i talarens tanke inneHöllo ganska välbetänkta : förmedlingar af det så kallade reform-mötets i Öre-Ibro förslag. Han bad dock få fästa uppmärksamhe: ten på en sak som borde i Bengt Gudmundssons för-!, Islag förändras, förklarande likväl dervid högtidligen Jatt afsigten med framställningen af denna enda betänklighet vid det i öfrigt så väl öfvertänkta arbe-1 tet ej vore att splittra eller söndra, derest hopp fun-!, nes att borgareoch bondeständen kunde sig derom förena, eller ständsbröderne ej skulle dela hans öf-s vertygelse. Den vore nämligen att landstinget bor-!s de väljas på annat sätt. Han hyste farhågor dels! lvid att låta personer väljas för flera riksdagar, eme-!k dan; derest ombuden befunnes svika folkets förtroen-!f u t u de, det vore skadligt och harmligt att icke få välja andra, bättre förtjenta, dels vid att låta valen anställas under riksdagarne i hufvudstaden, der så mänga frestelser och tillställningar begagnas för att göral partiäsigter gällande och der onekligen korruptionen I lättare bedrifves än i orterna under folkets äsyn.g Han hade äfven betänkligheter för det ringa repre-l sentantantalet i folktinget — 96 personer från landet och 24 frän städerna, hvilket medför alltför fås och sälunda mycket vidsträckta valdistrikter, dera oftast folket icke känner hvarandra och valmännent knappast kunna vara bekante för en stor del af med nigheterna. Alla dessa betänkligheter kunde häfvas!1 genom en ganska enkel förändring i förslaget. Om nemligen landet indelas i 150 och städerne i 30 val-d distrikter — summa 180, och hvardera valde enif riksdagsman, sä blefve valdistrikten mindre; de väl-!1 jande elektorerne kände bättre till hvarandra ochs till de personer som ifrägakommo till förtroendet;l valen ginge lättare för sig och representanterne me-N ra bekante med menigheten i sina valdistrikter skulle, V liksom de af desse toge lättare intryck från allmänna h t: C 2 tänkesättet, äfven lättare äterverka på menigheternes begrepp och öfvertygelse. Om deröfter representan-, terne delade sig till tvä afdelningar, på det sätt att de valde riksdagsmän för landtdistrikterna straxt efter!r valen församlade sig sex i hvärje afdelning, för att g öppet välja två ibland sig till ledamöter. i landsetn-!K get, och likasä de valde riksdagsinän för städerna församlade sig tre i hvarje afdelning för att välja en ibland sig till ledamot i landstinget, så vore landstinget redan på förhand utvaldt; under folkets ögon, la af dess valde representanter i sina orter, och manlä hade vunnit alla de fördelar, som eljest svärligen!ol skulle kunna vinnas; ty talaren ville gerna medgifva,r att nästan alla andra sätt att välja de begge tingen!sl i orterna imedföra sina stora betänkligheter. Deremot undveke man härigenom alla ofvan antydda olä-!få genheter, som blifva en följd af särskilda val till två la olika kamrar. I händelse dessa åsigter delades afid ständsbröderne, utbäd sig talaren få föreslå att stån-)je det måtte såsom sin gemensamma tanka till utskottet hänvisa Bengt Gudmundssons förslag till rege-fr ringsform och vallag, med åtskilliga vid vissa S i enlighet med hvad ofvan blifvit föreslaget gjorda för-si ändringar, dem talaren utarbetat och hvarigenom j få sälunda den i Bengt Gudmundssons förslag intagnalfi serskilda artikel komme att utgå. s) Anders Medin från Kronobergs län hade, dä hani8S utsägs till riksdagsman, erhållit ifriga uppmaningar af kommittenterna att verka för det hvilande försla-a gets förkastande och att heldre dä söka 8å bibehället! oc värt gamla representationssätt, -till dess något bättre!d: kan erhållas. Det nu framlagda förslaget syntes ho-loc nom med vissa lämpliga förändringar vara bättre änk det vi åu ega och alltså förtjena att antagas. Hanlki vore ej böjd för att taga stora skutt framåt, utaniar ville gå smått men säkert. Gerna ville han förena sig i Bengt Gudmundssons reservation, men fruktandem att denna ej komme att antagas, biträdde han ut-M skottets förslag, ändradt i enlighet med den trycktojFi brochyren, samt på sätt Ola Persson, Strinnlund ochjar Johan Johansson föreslagit. Emot den förstnämndesic! anförande hade han endast den olika åsigt, attistäl-ti; let för vald talman ny ledamot borde utses. Skulle för öfrigt den af honom förordade mening ej blifva emottagen af ständets sympatier, då ville han änyom ansluta sig till Bengt Gudmundssons förslag. — Ga-tr briel Andersson frän Elfsborgs län instämde i alltl detta. kd Pehr Pehrsson frän Örebro län instämde i Bengtity Gudmundssons förslag, men skulle ej motsätta sig ilgå händelse ståndet päyrkade landstingets utväljande ilrie landsorterna. — Likaså Lekberg från Örebro län och Nils Andersson från Wermlands län. sh Petter Claesson från Elfsborgs län ansäg af särdelesex vigt att få nävat förslaem hvilanda cam är höäöttra änlta lila