Aftonbladet – 16 juni 1851, sida 3

I dustriella intressen utöfva på hvarandra, så har man -Idock slutligen mäst inse det bättre, då det ena landet efter det andra förr eller sednare måst ansluta sig till det af de större handlande nationerna antagna handelsoch sjöfartssystem. Sverige har följt samma väg, och jag hoppas att vi slutligen nu, genom antagande af bevillningsutskottets utlåtande, mätte uttala nödvändigheten att ansluta sig till det för närvarande i verldsnavigationen införda friare systemet. I fall det höglofl. ständet icke ogillar en mindre betydlig digression, så skall jag hafva äran något utförligare utveckla denna punkt. (Forts.) Debatten i Borgareståndet angående Statsrädets decharge. (Forts. från thorsdagsbl.) Hr Wern: På de af konstitutionsutskottet uti dess förevarande memorial gjorda anmärkningar kan jag för min del icke anse nägon väsendtligare förebräelse emot statsrådets samtliga ledamöter kunna grundas. Endast tvenne af de nyss upplästa anmärkningarne äro af nägon vigt, och dessa äro bäda uteslutande rigtade emot chefen för landtförsvarsdepartementet, säsom tillika rådgifvare i kommandomäål. De öfriga äro alla föga betydande. Representationen hade likväl bordt sättas i tillfälle att fälla ett total-omdöme om konungens rädgifvare, huruvida de sä värdat sig om rikets sannskyldiga bästa, att de fortfarande må anses förtjenta af konungens och landets förtroende, eller ej. I följd häraf skulle jag helst hafva velat, att detta memorial kunnat till konstitutionsutskottet återremitteras, men då detsamma hos medständen redan blifvit slutligen behandladt, skulle en dylik ätgärd icke leda till nägon påföljd. Det synes derförel vara nödvändigt, att, oansedt den mindre fullständiga utredning af dithörande sakförhällanden, som i memorialet blifvit framlagd, nu yttra sig i berörde hänseende. Man är dervid ej heller utan all anledning. Ehuru knapphändigt nämnde memorial än må vara, är det nemligen likväl icke alldeles omöjligt att, om rädgifvarnes äsigter och verksamhet, på annat sätt finna nog säkra källor, för att derpä kunna grunda ett bestämdt omdöme. Flera af statsräds-protokolleni hafva, såsom bifogade K. M:ts vid denna riksdag aflemnade nädiga proposition, blifvit tryckta och innehålla ätskilliga ganska tänkvärda yttranden. En ännu säkrare ledning för omdömet erhälles af sjelfva propositionens innehäll, och statsrädens i öfrigt synbara verksamhet. Hittills under diskussionen gjorda anmärkningar hafva hufvudsakligen varit riktade mot en af konungens rädgifvare, och de skäl, på hvilka de blifvit grundade, hafva sannolikt förorsakat det beslut, som rörande denne rädgifvare blifvit af ett och annat riksstånd fattadt. Också synes det uppenbart, attchefen för landtförsvarsdepartementet oriktigt uppfattat vigten af sitt höga och ansvarsfulla embete. — Här har i dag mycket ordats om den brist på verksamhet i de större frågorna, som under den sednast förflutna tiden förefunnits hos konseljen, och man har särdeles fästat sig dervid, att ingenting blifvit ätgjordt för att i sin helhet på en bättre fot ordna värt landtförsvar. De ord, som föredragande chefen för landtförsvarslepartementet i konseljen i detta hänseende yttrat, äro sä märkliga och betecknande, att jag anser mig böra, ur det statsrådsprotokoll för den 13 November 1850, som finnes bifogadt Kongl. Maj:ts nådiga pro position om statsverkets tillständ och behof, uppläsa desamma, så lydande: Sedan det förslag till ett fullkomligare ordnande af försvarsverket till lands, hvilket Eders K. Maj:t före sista riksdagen lät utarbeta och derefter täcktes för Rikets dä församlade Ständer i näder framlägga, i de väsendtligaste delarne icke blef af Rikets Ständer bifallet och således icke heller kunnat i verket sättas, samt jag, vid sådant förhällande, ansett mig kunnat förutsätta, det E. K. M:t ej skulle vara benägen att vid nu instundande riksdag till Rikets Ständer änyo framställa samma förslag, eller något annat af lika omfattande syftning, har jag, ehuru visserligen, efter mina åsigter, mycket ännu brister uti anstalterna för landtförsvaret, innan dessa kunna fullt motsvara -sitt ändamäl, likväl trott min åtgärd nu böra inskränkas till uttalande af skälen till de af mig nu underdänigst anmälda organisationsoch anslagsfrågor, samt för öfrigt till framhällande af hvad, vid regleringen af 4:de hufvudtiteln, synes mig böra af E. K. M:t tagas under nädig pröfning., Här säger bemälde statsråd uttryckligen, att han icke vill tillstyrka K. M:t att änyo framlägga mnägot förslag till ordnande af vårt försvarsverk i sin helhet, endast emedan ett sädant förut icke kunnat af Rikets Ständer godkännas. Då han likväl erkänner, att de närvarande anstalterna för landtförsvaret icke motsvara sitt ändamål, synes det vara så mycket mera underligt, att han, blott till följd af det sålunda an förda motivet, låter hela landet blifva lidande, som det otvifvelaktigt älegat just honom, i egenskap af föredragande för landtförsvarsdepartementet, att, då ett af hans föregängare utarbetadt förslag till detta försvars af behofvet högt påkallade ordnande blifvit ogilladt, antingen försöka att uppgöra och framlägga ett bättre, eller ock, om han det ej ville eller kunde, afgå frän en plats, den han i så fall mäste med sig sje Vänna, att han icke vore vuxen. Icke dess mindre voi ovrsedt den sälunda uttalade grundsats af en mot fäderneslandets väl stridande och för mig till sin natur obegriplig grannlagenhet, har bemälde departementschef funnit sig oförhindrad att tillstyrka Kongl. Maj:t, att till Rikets Ständer änyo framkomma med särskilda förslag, som förut och sednast vid sistliden riksdag blifvit af dem specielt ogillade. Ett exempel härpå hafva vi uti förutnämnde statsrädsprotokoll, i fråga om nytt anslag till uppsättande af en ingeniörtrupp. Han har säledes nästan i samma ögonblick begått en grof inkonseqvens, så mycket märkligare, som han dervid tillika underlåtit att inför K. Maj:t framhålla de skäl, på hvilka Rikets Ständer grundat sitt förra afslag. Vi veta nägot hvar, att Ständerna uti dess svar på K. M:ts i ämnet afgifna proposition tillkännagåfvo, att de väl erkände nyttan och ändamälsenligheten af en särskild ingeniörtrupps bildande, men att de önskade, att medel till densammas underhåll mätte beredas genom minskning i den värfvade armeens numerär. På denna önskan har departementschefen ej allenast icke ansett nödigt att fästa K. Maj:ts särskilda uppmärksamhet, utan till och med vid detta ärendes föredragning helt och hället undanhållit densamma. — Vidare har bemälde departements-chef i sina, Kongl. Maj:t gjorda till-j styrkanden inlagt ord, hvilka, ehuru de icke ledtl: till någon hufvudsaklig påföljd, ändock, säsom stående i strid mot grundlagen, ej böra helt och hället lemnas utan anmärkning. Då han nemligen tillstyrkt indragning till statsverket af nägra indeldta räntor och nedsättning uti ett på 4:de hufvudtiteln uppfördt anslag, mot hvars alltför höga belopp anmärkning afj rikets ständers revisorer blifvit gjord, har han dervid velat fästa förbehåll, uti det förra fallet af ett anslags beviljande till presidenten i kongl. krigskollegium, och uti det sednare af uppkomne betydliga reservationers fortfarande bibehällande till Kongl. Maj:ts disposition. Han borde likväl hafva vetat att, enligt 64 och 65 SS Reg.formen, statsmedlen icke få användas annorlunda än till de af riksens ständer pröfvade behof och efter den af dem upprättade stat; hvarföre också hvarje förbehåll af Kongl. Maj:t i afseende på statsmedlens användande mäste vara fullkomligt kraftlöst. Jag kan derföre icke finna annat än att uti nyssberörde för-l behäll ligger ett uppenbart förbiseende af grundlagensl: bud, men vill likväl antaga att ordandet derom endast är ett, lindrigast sagdt, illa valdt uttryck för en önskan att nämnde anslag mätte blifva beviljadt ochl omförmälte reservationer till hela sitt belopp fortfarande få af Kongl. Maj:t disponeras. — Uti en vid detta memorial afgifven reservation, finnes äfven omnämndt, hurusom chefen för landtförsvarsdepartementet förbisett helgden af en annan grundlagsparagraf, nemligen 60 Reg.formen, då han lemnat 2:ne ofticerare tillstånd att förlägga och för deras egen räkning försälja ett på statens bekostnad af en tillsatt) kommitte utarbetadt, och således staten tillhörigt allmöänt verkl kalladt nevercisreoloementa för recemen!: