Aftonbladet – 16 juni 1851, sida 2

AW ENSESSSER (SMS PRESS MMA SPP RES en man måste söka ett motstycke hos Goekes Faust eller i: Eugene Arams historia, och vilken alltså skulle lurat i djupet af hans jäl och öfverväldigat honom under frestelsen f någon inre förtviflan, den han dock förmått lölja för alla sina närmaste. Alla dessa omständigheter skoola utan tvifs vel föreskrifva hvar och en, att (sedan saken sommit i polisens händer och rmnan bör förmoda att der vidtages allt hvad lag och ordning bjuda till sanningens och det rättas utrönande, så långt det under den anklagades frånvaro kan ske) icke gå denna undersökning förväg med förtidiga omdömen. Vi inskränka oss således för dagen att meddela den berätelse som förekommer i polisens organ Dagladet, så lydande: Mot slutet af sistförflutna vecka biörjade detrykte prida sig, att en äldre man, den allimänt kända f. l. ryttmästaren v. Schewen, nu boemde i huset J4 5 å Norrbro, skulle dels blifvit beröfsvad af reverser pä ett betydligt belopp i penningar, dels ock attförsök skett, att bibringa Honom förgift. Häraf har Polis-styrelsen hemtat anledning att närmare wundersöka förhällandet och lärer anställt frhör, ehuru ännu icke är med full visshet kändt, hvad dervid blifvit upplyst. Hvad vi för närvarande tro oss kunna meddela om ifrågavarande hemska tilldragelser, utgör endast följande : Den namnkunnige skriftställaren, !egementspastorn C. J. L. Almqvist, har sedan nägra är tillbaka, sin familj och närmare bekanta ovetand:, med v. Sehewen stätt i vänskapsoch affärs-förhålländen och, enligt von Sehewens uppgift, på sednare tider af honom behandlats såsom hade han varit hans egen son, samt räkat i skuld till von Schewen på ieke mindre belopp än 18,000 rdr bko, enligt ätsskilliga reverser i denna summa. Den 29 sistl. Maj saknade v. Sehewen nämnda reverser, hvarom han sedermera samtalade med Almqvist, och tillfrågade honom hvad ätgärder borde vidtagas. Almqvist tillrädde då von Schewen att icke offentliggöra saken eller vidtaga nägra lagliga ätgärder, utan lofvade att hålla honom skadeslös för förlusten genom utfärdande af nya skuldförbindelser, hvilka von Sehewen efter nägra dagar jemväl skall hafva erhållit, dervid dock förekommer, att samma skuldebref, hvilka tyckas vara skrifna med Almqvists handstil, varit undertecknade med namnet Almgren, som sedermera synes rättadt och ändradt ill Almqvist. . Härförutan är upplyst, att uti hafresoppa och bränvin, som varit ämnadt att af v. Schewen förtäras, hade arsenik påträffats. Pastor Almqvist har förgäfves blifvit i sitt hemvist eftersökt. Tidigt förlidne onsdags morgon hade han derifrän bortgätt, under förmälan, det han på ett par dagar ärnade resa till Upsala, men sedermera icke afhörts. Vid det ofvanstående bör göras det tillägget, att för närvarande inga pesitiva bevis finnas på Almqvists brottslighet, och att hvad förgiftningshistorien angår, densamma hvilar helt och hållet på f. d. ryttmästaren von Sches vens och hans pigas egna uppgijfter, som dock ej innehålla att någon af dem sett Almqvist lägga förgift i den soppa och det bränviny hvilka sedan blifvit undersökta, äfvensom ingen bevisning blifvit företedd, att hr v. Schewen verkligen förlorat de reverser som han uppgifvit sig hafva mistat. Likaså förekommer den omständigheten, att v. Schewen icke anmält saken aos polisen; utan att det i stället är polisen, som företagit undersökningen i anledning af det utspridda ryktet. Almqvists hastiga bortresa, i förening dermed att ryttmästaren v.. Schewen uppvisat 8 st. reverser, daterade i ovörjan af denna månad och skrifna med en stil, hvilken synes lik Almqvists, men hvarå namnet är så skrifvet, att det från början snarare liknat Almgren, men hvilket blifvit medl annat bläck förvandladt till Almqvist, äfvenssom en anonym biljett till ett fruntimmer vidl namn Amanda Brandt, har gifvit polisen ankedning till misstankar, hvilkas beskaffenhet naturligtvis blir föremål för domstols granskning, efteråt. Emellertid har detta bedröfliga talämne blifvit serdeles kärkommet för hr Franz Sjöberg, som med anledning deraf fått på Dagbladets sista sida för i dag med tumshöga okstäfver införa en annons, att han ämnar i morgon derom utgifva ett serskildt skandalblad, — innehållande en fullständig historia om de ohyggliga brotts för hvilka Almqvist är anklagad — ehuru Sjöberg hwarken varit tillstädes vid polisundersökningeen eller protokollet deröfver ännu är justeradit. Då personer, som annonsera i Dagbladet, annars stundom få vänta flera dagar på sina annonsers införande, så har Dagbladets beredvillighet, att enast lemna ett så kolossalt utrymme för enna annons, väckt en viss förundran hos många; äfvensom man undrat derpå, att Dagbladets förläggare på den sednare tiden åtskilliga gånger, och sednast till lördagsnumret af Folkets Röst, försett hr Sjöberg med papper, sedan berörde tidning i sex eller sju serskilda mål blifvit för brott emot tryckfrihetslagen dömd såsom lögnare coch smädare. — Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning meddelar en särdeles intressant, två nummer af tidningen genomgående, beskrifning på studentfesten derstädes den 7 dennes. Vi beklaga att brist på utrymme hindrar oss att intaga något ful ständigare referat derom. Vi kunna blott nämna, att emottagningen om aftonen, vid återkomsten från Trol. hättan, var mycket högtidlig; en mängd folk var i rörelse; alla fönster vid hamnigatorna voro uppfyllda af åskådare; ett blormsterregn haglade öfver de, efter de tre nordisska fanorna, framtågande fremlingar och besöjkande, som emottogos vid frimurarelogen, (der en sexa var i logesalarne arrangerad, af biskop Bruhn med ett vackert helsningsstal, hvarefter en sång afsjöngs. Efter aftonmåltiden tågade man till Brunnsparken, som var eklärerad, och der bålar voro arrangerade. Här omvexlade åter skålar och ta!, och först kl. 2 på morgonen afgingo de resande med ångfartyget. Ibland de: hållna-talen utmärkte sig doktor Thomanders för sin genialitet och rikhet på qvicka anspelningar. Handelstidningen sammandrager detta tal sålunda: Talaren öppnade sitt föredrag med den absolutistiska satsen: divide et impera ((söndra och herrska!) fattad nemligen i den mening, att han ville skilja gästerna i två delar, danskar och lundenser. Man kunde på samma gäng säga, attt danskarna vore mera vära gäster än lundenserna (enär de komma afligsnare ifrån), och att de vore mimdre våra. gäster. När en son, som efter en läng fränvaro hemkommer, huru skole vi sägå? är han mera en gäst eller mindre en