Aftonbladet – 13 juni 1851, sida 3

ätt afstä något af sin fätt.. Utskottets Tnening gjör des gällande med 17 röster emot 15. Härefter före kom Ekonomiutskottets utlåtande N:o 106 (se Aftonbladet N:o 129) i anledning af väckta frågor om ändringar uti fabriksoch handtverksordningen af är 1846, och -debatten-öfver den enda punkt deri, som afgjordes, var ganska längvarig. . Den gällde föreslagen förändring af 4 3:e mom: b i nämnde förordning.: Hr Rinrhan fann förslaget innehålla ett ätergående tilldet gamla och visade, att kontroller pä viska yrken blifvit bibehällne, endast säsom koncessioner åt den tid, : då förf. utkom; och att nödvändigheten af mästerprofs afläggande-blott skulle vara: hinderlig för nya yrken... Herr Gustafsson hade -den--åsigten, -att en lag bör vara lika: för alla.Nu är det likvälbej så, enär i somliga yrken prof äro älagde, i andra icke. Enligt fabriksock: handtverksordningen är mästaren förbunden lära sina lärlingar något; men huru skulle-det vara möjligt, dä han sjelf ej kan något? Hr Palander ansåg ej skäl vara förhanden att ändra S, då så mänga dugliga handtverkare funnes, Hvilka ej genomgått något mästerprof. HrPetre uppläste hr Sundblads,i Aftonbladet förut införda, förtjenstfulla reservation, hvari han instämde, yrkande afslag: Häromsförenade sig-flere. -Hr Muren--uppplyste att mästerprof i vissa yrken blifvit bibehällne, emedan de ansetts mera behöflige än i andra yrken, som lättare af allmänheten kontrolleras och som på sätt och vis äro jemförlige med t. ex. apotekarens. Tal; yrkade afslag. Efter honom fick motionären lir Bostus ordet och sökte i ett längt anförande bevisa nyttan af den föreslagna kontrollen, Bland annat yttrade tal., att han med sitt förslag ej afsett nägotannat, än att. förekomma. en :dödssömn, som hotar våra handtverkerier. :Näringsförfattningen -hade -variti-högsta grad välgörande för handtverkerierna-och sålunda ej vållat deras dåliga skick; som isynnerhet: före 1846 var i ögonen fallande. Just derföre att handtverkerierna voro så förfallna, skall ock den frihet, som i vissa fall -är dem lemnad,medföra. skadliga följder: Men dä -tal.;väckte motionen; hade han ej tänkt. på hvåd hr Halling sedan: föreslagit -ångäende7 skolor, hvarigenom han måhända skulle hafva kommit :på atidra tankar. Men desse ånstalter äro ännu Ej-till; när de bli, då först kunna mästareprofven komma att undvaras. Tal. tecknade skrätiden, huru under densamma mästareprofyen voro välgörande, huru lärlingen ej blott inhemtade det mekaniska af yrket, utan genom umgänget i mästarens familj äfven njöt moralisk bildning, -då. han nu deremot oftast lemnas åt sig sjelf, hvarigenom arbetsklassen depraveras. I den kommun tal. tillhörde, hade gesällvandringarne ökats efter är 1846; hvilket tal. ansåg ej hafva någon :annan förklaringsgrund; än att det nw-är svärare: för gesäller att få arbete hos mästare. Ständet mätte bekjerta en talrik klass ställning! (Skola arbetarne upphjelpas och afstå från vandringarne genom mästareprof?) Om hos oss intet annat medel för betryggande af arbetsskicklighet gifves än ofvannämnde prof, böra de användas tills staten trädt emellan med undervisningsanstalter; Dessutom -finnes ingen.-rättsgrund, -hvarföre t.ex. skräddaren eller skomakaren mera än t: ex. sejlaren ms fl. skolaädagalägga sin skicklighet. Det vore ingen förnärmelse att underkasta sig prof. Slutligen tolkade hrB. näringsidkarnes missbelätenhet med författningen och ishopp att ständet hade så mycket intresse för borgerskapet, bvars ruin står för dörren, att det ej med likgiltighet betraktar denna sak, gaf tal. sitt bifall åt utskottets förslag. ..Hrr Lagergren, Syk, Ek och Ekenman instämde ; -den sistnämnde komplimenterade hr Boszus. Hr -Hesselgren bestred belätenheten i landet, talade om hur man här-ej -vill hafva någon medelklass, utan likna England med sina kapitalister och arbetareskaror, huru ynglingar skynda att blifva sina egna herrar och snart ruinera sig och andra, trodde att handtverkeriernablifvit sämre sedan 1846 -och:-fann det inkonseqvent att i somliga yrken prof afläggas; i andra ej, hvarjemte. vederläggning i åtskilliga punkter af hr Sundbladsreservation försöktes. Hr Gustafsson ansäg det ej lämpligt att tala om träl under kapitalisten och var rädd att ett fstättorparesystem, lifegne i näringarne, skulle tillskapas. Hvad hade man gjort, frägade täl., för att hindra fattigdomen och okunnigheten? Ingenting. Först i sednåre ären hade man begynt. att nägot göra i det afseendet här ilandet, ehuru ringa i jemförelse med hvad. i Danmark och andra länder blifvit ätgjordt. AVR sdp Hr Norin biföll utskottets mening; ansåg att den som kan ett yrke ej skyr att visa sin skicklighet och att man hellre borde säga rent ut, att man ville hafva handtverkerierna under penningen, d; v:s: köpa arbetskrafter och låta dem inbringa sina kapitaler. Hr -Collen instämde. Hr Brinck höll före, att oskickligheten hos arbetarne ofta kommer från det sätt, hvarpäå mästarne sjelfva .under lärjungens första är använda henom, -nemligen. ofta ej på yrkets inlärände; att konsumenten är den säkraste kontrollanten på arbetet, hvarjeihte hän erinrade att-de största fabrikanter: få a nägra riksdaler rättighet att jdkkan rörelse, -utan ädagalagd skicklighet.; Talaren e afslag.. Hr Wern gendref hrr rt eslalssöns ock Norins uttalade äsigter. Arbetsskicklighet ansåg talaren vinnas genom konkurrensen. Mästerskapet vore ingen mätare på duglighet, utan, liksom hr Sund blad; trodde talaren att man kan göra ett godt mästerstycke, -men -det oaktadt--sedermera--lemna dåligt arbete, Att vilja tillförsäkra någon bergning utan skicklighet. vore-en ätergäng till skräväseridet; Hvad det patronella förhällandet mellan mästaren och lärlingen angär, som man beklagat: hafva upphört; så har detta mera legat i tidsandan och man lärer ej kunna pästå, att ett mera patronelt förhållande rådde år 1845 än 1847, hvarförutan ett dylikt aldrig fanns emellan gesäller och lärlingar, utan snarare ett slags oenalism. Nu söker man en ersättning deri, att hvar och: en vill blifva en man för sig. ..Den omtalade nöden i England hade talaren: ej sett; vidare vore let omöjligt att friheten att försörja sigkunde inverka skadligt, utan tvärtom. Hr Petre uppläste ett införande från 1834 års riksdag, hvilket ty värr vi i lag ej kunna återgifva, men hvari visades, att Sveige. var en den fullständigaste skråstat:Den ärsänga kredit handtyerkarne kunna gifva bevisar deras rälständ, och det var äfven af hr Bosxus medgifvet, stt handtverkerierna före 1846 legat under, men att le sedan kunnat inlåta sig i täflan. Hr Hallström viföll förslaget, likaså hr Lund, på grunder; som j af referenten kunde höras. Hr Winge var missnöjd ned dendäliga redaktionen -af-1846 års författning samt uppgaf att i städer, der förr 5 å 6 mästare funnos i vissa yrken, nu är endast 1. Hr Wetterberg insåg mästerprofven gifva ringa garanti på arbetsskicklighet, men röstade för bifall. Hr Almgren rodde, att man måste lyssna till en. talrik-klass af medborgare; Hr Syk biföll ytterligare: --Hr Halling idagalade, att alla sådana yrken, -hvari:skicklighetsorof äro föreskrifna, haft ringast framgång, De handeringar, som gått mest framät, äro skräddares, skomakares och snickares. Talaren yttrade sig för öfrigt ned värma om menskliga naturens rätt att fritt sörja för sitt uppehälle samt om verkstäderna säsom vära enda praktiska skolor. Hr Lagergren instämde-med hr Boseus och ansäg att konkurrensen ej garanterar arbetsskicklighet och att den personliga skickligheten ir något helt annat än den mekaniska. Han fruktade äfven att kapitalisterna skulle komma att använda en hel hop yrken till sin fördel och yrkäde