Aftonbladet – 13 juni 1851, sida 3

derifrån också medfört hela den fransyska liflighet och angenäma sätt att vara som gör parisiskorna i våra ögon så retande och oemotståndliga. Om man härtill lägger: en särs åeleg utmärkt skönhet, sjutton år och en sjua med så och så många nollor efter, gom. efter mr Waggs död en gång komme att-tilfalla miss Ellen, så inser man lätt hvad äfven en gammal ungkarls hjerta kunde. vara i stånd till. Som vi af det förra sett; hade brukspatronen dessutom redan länge funderat på att gifta ie ehuru khan aldrig; vågat sig på att fria. är han såg Emili der hemma på Hammarlupda. så beställsam och treflig trippa omkring, hade -han många gånger i djupet af sin. själ änkt söm, Så dat. vore de kanske ej umt-attammeldagar ha. någon,.som gic och pussläder öm dig, Sclmetigr, Emili Ne väl. snart gift och då är du alldeles ensam... Denna börda var nu lättad, och Sebastian Kassbom såg så innerligen säll och lycklig ut der han-stod vid fortepianot och såg åt dörfen, genom hvilken miss Ellen rodnande af lägsnäde sig, så snart hon hunnit hviska ett sakta pja till sin friare, pitvig 20 ,Tu las voulu, George Dandin! skrattade miss Ellen, i det hon skälmaktigt höjde fingret mot brukspatronen och försvann genom dörren. i : Miss Ellen Hoppsan hade som så många andra unga flickor just ingenting emot att få blifva fru, och hon uträknade nu som bäst i sin budoir, den sjuttonåriga flickan, hur hon skulle få Troligt som maka åt en några och femtio års man, utan att alltför mycket behöfva draga sig från verlden; Hur den unga fästmöns räkning slog ut veta .vi-ej.med visshet, men att hon kunde subtrahera fermt är säkert, lika säkert som att Sebastian fick nöja sig med summan i resten,