Aftonbladet – 13 juni 1851, sida 2

ständigt liksom undanskymde dess präktiga aritektur för de förbigåendes blickar; : I gårdssalongen, . som vetter åt .den med lablier och indiansk: krasse rikt : öfversådda slomsterparterren utanför förstret, sitter i en somfortabel chaise-löngue Emili Werner. I! anden håller hon en magnifik törnrosbukett! vf otsöktaste qvalit6, hvars aromatiska ångor won tycks insupa, medan hon tillika använder len för samma ändamål som de gamla-soljedrarna; att kokettera litet smått med: Ett så oskyldigt koketteri må ingen förmena Emili, ty hon vill med. sin blomsterbukett nidast dölja den blyga rodnad eller småleenlet, som framkallas af hennes samtal med mir agg. Ike långt från dessa återfinna vi: vår like brukspatron, stående vid ett förteplano, vid hvilket miss Ellen Hoppsan gör musik; i dag rödblommigare än vanligt, tager-sig Sebastian Kassbom onekligen ej illa ut, der han i jernkontorets uniform och med asa-prdens-bandet öfver det nystärkta . skjortkråset står och vänder noterna för miss Ellen Hoppsan, som då och då tackar honom med en nick. på hufvudet. te ! Utom dessa fyra personer befinner sig ingen i m:r James salong, såvida man icke vill räkna dit några vackra rapphönshundar, som ligga och morra på golfvet aå snart papegojan i gungburen der borta i fönstret låter höra sina toner. För öfrigt prydes rummet af ett porträtt af Queen Victoria och hertigen af Wellington, utom en kolossal staty af Nelson som fredligt höjer sig midt bland en hel ND sällsynta och praktfulla krukväxter. et vore: dock: oartigt af oss att införa Jäsaren i denna salong och till tvenne förut alldeles; obekanta-personer, om vi ej genast presenterade dem, , ; M:r James Wagg och hans unga kusin,