Aftonbladet – 12 juni 1851, sida 3

— ETT HUS RASAR. För några månader sc dan begynte en spekulant i London, Gracechurc street, att bygga ett fyra våningar högt hotell, hvi ket, för att blifva så mycket indrägtigare, skulle ii nehälla 140 rum. Redan voro murarna uppförda oc golfven inlagda, och timmermännen voro sysselsatt med takresningen, då, lördagen den 17 sistl. Ma kl. mellan 10 och 11 på förmiddagen, hela byggneö den, hvaruti 80 handtverkare arbetade, med åsklil brakande rasade och begrof flera menniskor unde ruinerna. En del af arbetarne hade från takbjel karne och de qvarstående delarne af murarna sprun git upp på de nästgränsande hustaken. Förskräckel sen var så stor och så allmän, som om en jordbäf ning hotat staden med undergång. Folket störtad ut ur husen, skrik och klagan uppfyllde luften, oc länge visste man ej hvad man skulle taga sig till men snart anlände en mängd konstaplar för att an ställa räddningsförsök. 17 särade transporterades un der de första tio minuterna till sjukhuset; härpå upp läste byggnadsinspektoren namnen på alla dem son varit sysselsatta med arbete på det nya huset, ocl ännu fattades tre; faran för ett nytt ras af de änm qvarstående murarna gjorde en längre undersökning omöjlig; man tillbragte dagen med de qvarstående ruinernas stödjande, och då aftonen inbröt, blef de alltför mörkt att fortsätta arbetet. Då erbjöd grea central gas compagnie beredvilligt sin tjenst och ledde inom mindre än en timme gasrör till olycks. stället, så att 60 ur jorden uppflammande gaslägo! gynnade arbetets fortsättande. Det var en fasaväc. kande syn. Timmar förgingo utan något resultat; först mot midnatten hade man hunnit förebygga ett nytt ras, så att man kunde skrida till undersökning och bortskaffandet at stenar och grus; först omkring kl. 3 på morgonen fann man de trenne saknades fullkomligt stympade lik. Anledningen till olyckan var den, att en hufvudojelke af jern sprang af, sannolikt genom något fel gjutningen, och i fallet drog hufvudmuren med sig. Murarna voro dessutom alltför tunna och svaga för wsets höjd. För att kunna göra sig ett begrepp om asets väldsamhet behöfver endast anföras, att 6 tum jocka jernbjelkar sprungo af som om de varit af las, och att alla stenarna så skiljdes från hvaranlra, att icke ens tvä förblefyvo tillsammans. (G. H. o. Sj. T.) Fr —