Aftonbladet – 12 juni 1851, sida 2

— lten emallan DNanmarl svt 4 OO. Hälläde kontilikten emellan Danmark och tyska riket, anser jag mig böra tillkännagifna att de ministeriella protokollerna 8 rörande denna sak blifvit af konstitutionsutskottet reqvirerade och med beredvillighet aflemnade. UtskotJtets majoritet har dock efter deraf tagen kännedom alicke funnit något att anmärka, som kunde förtjena Irikets ständers uppmärksamhet; men jag anser mig -, dock kunna utan åsidosättande af grannlagenhet för det högtärade ståndet tillkännagifva, att jag för min del jemte nägre flere utskottskamrater medelst särIskild reservation till utskottets protokolll förvarat vära r härutinnan afvikande tankar. Som em del förhällanelden äro allmängjorda och således kändda, kan man äfelven deraf hemta grund för sitt omddöme. Händelserna hafva visserligen aflägsnat de heotande farorna och nägon annan kännbar våda än utaf hämmade merkantila förbindelser har icke inträdt; men icke var allmänna sinnesstämningen fullt så krigisk, att -Jett väpnadt inskridande på en krigförande stats gebiet ej derigenom kunde motiveras, och satserna i allmänna folkrätten äro väl ännu icke så bortblandade, att man kan gilla förklaringen af en blott defensiv syftning i detta företag. Det är också fara värdt, att denna Y åtgärd, om hvars nödvändighet man för öfrigt må YUhysa olika begrepp, har hos vära stamftörvandter, Ger:manerna, ästadkommit känslor, hvilkas för oss och s vära interessen obenägna beskaffenhett i en framtid ) kan blifva särdeles menlig och störandle. Jag har dessutom i min reservation tagit migfrihet fästa uppmärksamhet på behandlingen afflerehanda antl dra allmänt vigtiga frågor, hvaribland hr Petrå också i Yjsynnerhet berört den af regeringen numera visade likgiltigheten för förbättringar i vår hgstiftning, särdeles den kriminella, hvilken tarfvar de skyndsammaste ätgöranden. Det vore högst beklagligt, om regeringen, efter det att rikets ständer adopterat hufvudgrunderna för denna reform och till befrämjande Jderaf anvisat frikostiga anslag, att förtiga de till ett par hundra tusen rdr uppgående kostnader för nya t)förslags uppgörande, det vore högst beklagligt, säger jag, om efter alla dessa ansträngningar meningen skulle vara att helt och hället undanslikjuta denna reform, säsom det af mänga tecken onelkligen kan ty1 das. Uti stadgarne för undervisningsvwerket har man länge suckat efter förbättring, ej allemast vid universiteterna, utan ock vid elementarlärovcerken. De förslag till revision af de akademiska konstitutionerna, som varit synliga, hafva icke varit af natur att till. fredsställa detta behof, lika litet som man kan finna belåtenhet med det rådande stilleståndet uti utfärdandet af ny skollag och ordnande af domkapitlens nära nog redlösa belägenhet. : Ett föremål, som länge sysselsatt allmän uppmärksamhet och hvarutinnan snar reglering är af synnerlig nödvändighet, utgöres af den särdeles vid sista Iriksdagen ventilerade frågan om skaitteförenklingen. ITrenne af riksständen ingingo i anledining deraf till Kongl. Maj:t med underdäniga skrifyeelser och rikets ständer hafva också i anledning deraf? fått vid detta riksmöte emottaga en kongl. proposition. Men denna proposition har icke heller varit af beskaffenhet att Itillfredsställa de skattdragandes billiga fordringar; icke nog dermed att den föredragande förklarar sig hysa andra äsigter, än dem han inför konungen söker göra gällande, förråder den i mänga andra afseenden bristande sammanhang och overkställbara bestämmelser, säsom bevis på hvilket sednare jag tager mig friheten åberopa det nymodiga förslag, för markegängsprisernas bestämmande, att magistraterne i städerne skola edeligen fästa deras uppgifter angående )torgpriserne, hvilket hvarken lärer ktunna efterkommas eller lämpligen ega rum, då ickee ens stället för sådan edgång är uppgifvet eller befinttligt. I afseende på försvarsverket till lamds, instämmer jag med hr Petre derutinnan, att en temligen i ögonen fallande liknöjdhet synes vara rådande, i synnerhet som några förslag äsyftande besparing i den dryga fjerde hufvudtiteln sällan förekomma, men väl hvarje återkommande riksdag rya anspråk på ökade anslag. Man kan icke heller underlåta att fästa blicken på hvad som åtgöres för handelns och industriens förkofran. I sädant afseende framställer sig såsom särdeles anmärkningsvärd underlåtenheten att ästadkomma sammanhang och förbättring i vär tull-lagstiftning. Väl fingo rikets ständer vid förra riksdagen emottaga en med tidens fordringar enlig proposition i detta afseende; men regeringen bäfvade snart tillbaka för sitt eget verk, och ännu i denna stund befinna vi oss i ungefärligen samma belägenhet, som för 40 är tillbaka. : Hvad vidare befordringssytemet angär, sä vore det visserligen att önska det hrr rådgifvure med mera kraft ville sätta de grundsatser i verktällighet, hvilka uttalades i rikets ständers till Kagl. Maj:t vid 1840—41 ärens riksdag aflätna underdniga skrifvelse, med anhällan att vid befordran til högre administrativa och civila tjenster förnämligst borde afses väl bepröfvad tjenstgöring i samma embetsmannabana, som tillsättning kom i fråga. Det är icke nog, att såsom en föregående talare anmärkt, klandret drabbat befordringarne inom det militära ståndet, utan äfven vid ecclesiastika och högre civila befordringar, har man trott sig finna att afvikelser skett från de grundlagliga föreskrifterna. IDetta är onekeligen ett på det allmänna menligt inwerkande förhållande, enär man med temlig visshet känner, att der personer, ehuru oförvitlige de i öfrig: må hafva varit, till de högre funktionerne blifvit använde, medtäflare dock icke saknats af egentligae qvalifikation. Dock som exempla sunt odiosa, unde:låter jag att i detta fall utmärka nägra speciela cwsus. Och för att nu återkomma till de högsta värdgheterna i samhället är utan tvifvel den mest maktgliggande egenskap, som hos dem bör finnas, en oribblig fasthet i karakteren och stadigblifvande vid pinciper, så att den en gång beträdda banan troget ch konseqvent följes samt att regeringens egna föslag icke med liknöjdhet ställas i verket, men ännv mindre handlöst släppas å sido. Ingenting kan rera skada regeringens anseende än vankelmodet ler vacklandet emellan olika grundsatser; en sund satskonst förstår att leda händelserna, men låter sig icke af dem beherrskas. Den förebräelse, allmänna opinionen i all. mänhet rigtar emot rädgifvarepersionalen, är desa oförmäga att afböja inverkning på de allmänna ärendena af sidoinflytelser, hvartill mänga betänkliga tecken för närvarande vyppat sig, så mycket skadligare, som dessa för fäderneslandets fråmtid förete sig särdeles oroande, Skulle ett sådant förhållande tillåtas att fortfarande räda, skulle de utgöra ået tydligaste bevis på saknadt förtroende i det häll, der ministeren bör med skäl göra anspråc på en säker stödjepunkt. Säsom resultat af hvad jag haft äran anföra skulle väl kunna dragas, det jag för min ringa del ansäge det rikets ständer i allmänhet ieke saknade fog att hos Kongl. Maj:t anmäla, att de flestta af dess rädgifvare ioke i den grad egde landets förtroende, att le med bätnad för det allmänna vidare skulle kunna ortfara att bekläda deras höga embeten; men då nan besinnar det förhållande, som inträffade sistl. iksdag, att ehuru man, ätminstone iom detta högtirade stånd, visserligen önskade afging af en eller innan ledamot af statsrädet, för att erhålla en mera homogen och kompakt ministere, följden af ettannat riksständs anmälan i sådant afseende blef alla rådsifvarnes aftroppande, med ett enda undantag, och konseljen sedermera sammansattes af sädane, hvilkas törre sympathier för de liberala ideerna lindrigast agdt kunna anses tvätvdiga, så torde detta förfaringsätt, hvarigenom ätskillige förtjente och erfarne emetsmän äfven kommo att drabbas, icke böra tilltyrkas, helst ock man nu säsom förra gängen fåfängt panar efter kapaciteter värdige att träda i de afgåndes ställen. Medan vi nu äro inne på detta kaitel, torde jag i förbigående böra upptaga till veerläggning nägre andre talares påstående inom det2 högtärade ständ för nägra plenidagar sedan, att emligen den liberala sidans beteende inom detta tänd eller uteblifvet understöd derifrån skulle hafa föranledt Kongl. Maj:ts beslut att vid sista riksvötet entlediga det då varande kabinettet. Detta rider emöt sanna förhållandat TVola Re Flea r Å