Aftonbladet – 12 juni 1851, sida 2

Riksdagen. . Debatten i Borgareständet angående Statsrådet decharge. (Forts. fr. gärdagsbl.) Hr Ekholm: Utaf den reservation, hvarmed jag t git mig friheten beledsaga det höglofl. konstitution utskottets utlåtande, torde kunna skönjas att jag ich delat pluralitetens äsigter i afseende på beskaffenh ten och omfänget af utskottets granskningsarbet utan i stället önskat att en annan method blifvit följ hvarigenom det kunnat närmare lyckas för utskotte att fullgöra dess uppdrag. På det sätt som utskotte nu gått tillväga, lärer det väl icke låta sig göra, a bibringa rikets ständer någon kännedom om regerir gens karakter och åtgärder i frågor af allmän vigt En värd talare inom detta högtärade ständ yttrad härom dagen att det konstitutionella lifvet i värt lan ännu tycktes dväljas i sin barndom och detta yttrand är i mänga afseenden sannt och betydelsefnllt. Mai har nemligen få garantier att uti rädgifvarepersona len ega päålitlige mälsmän för folket inför thronen Hvarken aktar en nybildad minister här, säsom ian dra konstitutionella stater, hvilkas författning kai med vär jemföras, nödigt att medelst ett progran angifva hvilka äsigter, den hyser i landets vigtigaste frågor, sädana, hvilkas utveckling, undanskjutande eller undantryckande för hvarje samhälle beteckna lif, dvala eller död; eller eger den merendels sädant ursprung såsom sammansatt af framstående personligheter utur representationen eller oftentligen prononcerade karakterer, att man deraf kan sluta till dess innersta väsen och anhänglighet till den ena eller andra opinionen. Det är endast på stödet af sädana grundfästen, som en miniser kan intaga en fast och aktningsbjudande position. Man säger väl att det med vär illa sammansatta representation är svärt att utforska den herrskande opinionen i landet. Det torde dock icke vara vägsamt uttala, eftersom förhällandet grundar sig på ett allmänt kändt faktum, att vär representation för närvarande är delad i tvenne emot hvarandra sträfvande fraktioner, nemligen ä ena sidan adel och prester, samt ä den andra borgare och bönder, hvilka sistnämnde gemenligen äro enige i frågor af liberal syftning, för hushållning med statens medel o. s. v. En minister hos oss har följaktligen valet att ställa sig på ena eller andra sidan och medgifvas mäste att chancerna för vinnande af majoritet inom ständerna för närvarande kunna vara ika goda på bäda hällen; dock är det sannolikt att le sistnämnde ständens tankar närmast instämma med len hos folket rädande opinionen och omsider komma att vinna terrängen. Men här i landet har ett alesätt fått insteg, hvilket man söker att verkligsöra, som på hofspräket lyder, att ställa sig öfver vartierna. Denna neutrala position kunde visserligen ara beqväm att innehafva, derest det i allmänna frävor af vigt i sjelfra verket ginge an att intaga denamma och en lutning ät ett eller annat häll i alla all icke blefve alltför märkbar. En ännu mindre ast position intager ministeren, om dess medlemmar ig emellan äro söndrade i de vigtigare frågorna, säom anledning mängen gäng varit att förmoda, då jen homogenitet helt och hället saknas, hvilken enam kan grundlägga ministrarnes konstitutionella in-. ytande. Sädana förhällanden kunna dock med den ktningsfulla tystnad, konstitutionsutskottet iakttagit, ke afslöjas, utan ega rikets ständer för bedömandet, uruvida herrar statsräder till rikets sannskyldiga itnad utöfvat deras vigtiga befattningar, endast nåon ledning ifrän inträffade allmänt kända händelser. I anledning deraf att en värd talare, hr Petrå, i dant afseende, anmärkt konstitutionsutskottets urakt-s tenhet, att fästa uppmärksamhet vid den politik, ld