Aftonbladet – 11 juni 1851, sida 3

RÄTTEGANGSoch POLISSAKER. Rädstufvurättens afdelning för tullmälhar i dag afkunnat utslag i mälet rörande det beslag, som för några veckor sedan verkställdes ä ängfartyget Svithiod. Eldrarne Högberg och Jonsson bakom ängpannan förstuckit varor till adt värde af 1479 rdr 24 sk., dömdes att böta hvardera 739 rdr 36 sk., eller hållas 8 månader i fängelse; stewarden Claesson, som bland smutsigt linne undangömt damastborddukar till värde af 172 rdr, fälldes att böta 86 rdr; matrosen Sjöbeck älades böta hälften af värdet på det af honom förstuckna godset med 18 rdr 4 sk. Derjemte fälldes fartygets befälhafvare hr Örnmark att för bristande tillsyn böta 50 rdr; allt banko. Claesson uppgaf sig hafva familj i Traveminde och pästod, att han för dess behof inköpt borddukarne, hvilka väl voro fläckade af vin och kaffe ete., men hvarken tvättade eller fällade; han kunde icke redogöra för orsaken dertill att han, istället för att lemna dukarne hos familjen, tagit dem ombord och mttjat dem, oaktadt fartygets rederi består allt linne; han hade endast för sitt nöjes skull gjort detta. — Vid ängfartyget Linnås, äterkomst från Upsala pingstdagen på aftonen, företog sig en ung man, vid namn O:dt, att i rusigt tillständ ofreda den ä Riddareholmskajen församlade folkmassa. Dä poliskonstaplarne uppmanade honom att bära sig anständigt ät, blef konstapeln Ekenberg knuffad för bröstet samt slagen i ansigtet. C:dt hemfördes då till sitt logis ä Ladugärdslandet, och var i gär uppkallad till förhör i poliskammaren; men polismästaren De Marå ansäg sig böra hälla ransakningen uti all sköns tysthet inne i det rum som disponeras af polismästarne. Denunge vildgasten lärer dock undsluppit med böter för gatufredsbrott och fylleri. . — Det förut omnämnda af rädhusrättens 6:te afdelning handlagda målet angående för stöld och förfalskningsbrott tilltalade ynglingarne Stäbleoch Andersson har under flere rättegångsdagar icke företett nägra serdeles märkvärdiga omständigheter, men i gär förekom en episod, som utvisar antingen att Ståhle, ehuru ung, är en förhärdad bof, eller ock att han i denna särskilda fråga räkat ut för sin öfverman. Förre poliskonstapeln Brander uppträdde nemligen i gär säsom målsägare och berättade, att Ståhle den 31 sistlidne Mars, sedan han nägon stund setat och skrifvit hos Brander, vid bortgäendet tillgripit Branders på en stol liggande uniformsbyxor på det sätt, att han, under det Brander för ett ögonblick vändt sig bort, begätt tillgreppet och derefter med händerna på ryggen bugat sig och tagit afsked; att Brander ingenting misstänkt, emedan han trott, att Ståhle bakom ryggen endast dolde sin hufvudbonad, såsom man stundom gör vid afskedstagande. Nägra dagar derefter hade Brander en morgon träffat Ståhle på ett restaurationsställe, då denne på Branders tillfrågan genast erkänt tillgreppet, men bedt honom nedlägga saken, hvilken Stahle ville i godo uppgöra, hvarefter och sedan Stähle lemnat honom assistanssedeln på de belänta byxorna, de ätföljts till Stähles bostad, der en i samma hus boende f. d. extra poliskonstapel Fogelberg förbundit sig att ersätta Brander hans förlust. Stähle, som förut erkänt hvad mot honom blifvit angifvet, nekade för tillgreppet och förklarade, att Brander, då de en dag träffats på ett restaurationsställe, beskyllt honom för tillgreppet af byxorna samt hotat honom att, derest han icke bekände, angifva honom för en utgifven falsk sk del, hvarjemte han lofvat slå Stähle sönder och samman, derest har någonsin ätertoge sin bekännelse. Ståhle, som visste med sig, att han hade ute en falsk skuldsedel, hade ätt in på allt hvad Brander fordrade och af fruktan ör det utsatta äfventyret icke eller i Fogelbergs närvaro vägat annat än erkänna tillgreppet. Sedan Fogelberg med 10 rdr bko uppgjort saken, hade alla tre ätföljts till kommissarien Thomasson, för hvilken Brander förklarat, att han icke ville Stähles ofird, utan med honom ingått förlikning, hvarefter Stihle till Fogelberg utfärdat en revers på 20 rår bko. På fråga, hvarföre summan bestimdes till 20 i st för 10 rår, svarade Stähle i början, att öfversk skulle anses som en ersättning till Fogelberg, för det han skulle tiga med saken, men medgaf sedermera, att han stode i särskild skuld till Fogelberg för något öfver 10 rdr bko,