Aftonbladet – 11 juni 1851, sida 3

Fogelberg, Ihörd som vittne, intygade, att Ståhle i hans närvaro cerkänt tillgreppet. På särskilt fråga af kommissarien Tinngren, om icke bekännelsen afgifvits till följd af nägot hot ä Branders sida, förklarade vittnet, att Brander icke hotat på annat sätt, än att han yttrat: du vore värd att få stryk. Huruvida han dervid, efter hvad Stähle pästod, svängt battongen öfver hans hufvud, kunde vittnet icke minnas. Stähle fortfor i sitt nekande och hemställde, hvarföre icke Brander, om han varit fullt öfvertygad om Stähles brottslighet, i laga ordning anmält saken och icke tilltvingat sig förlikning, hvilket Stähle förmenade stå i stril med Branders pligt som polistjensteman, och ansig Stähle Fogelberg hafva gjort sig skyldig till samma förseelse, då han icke angifvit saken, ehuru han bordt vara öfvertygad om Stähles brottslighet. Brander och Fogelberg förmenade, att de icke gjort sig skyldige till nägon uraktlätenhet, då de anmält förhällandet hos deras närmaste förman, kommissarien Thomasson. För flere vittnens hörande uppsköts målet på ätta dagar.