Aftonbladet – 11 juni 1851, sida 2

Riksdagen, I BONDESTÅNDETS lördags-plenum uppläste Tobias Lind från Bohus län skriftlig reservation emot ständets beslut i tullfrågan, hvarigenom man väl voterat bort förbuden, men bibehållit så höga tullafgifter att faran för lurendrejeri på intet vis bortfallit. Han ansäg bevillningsutskottets tulltaxeförslag hafva förtjent noggrannare pröfning, och som ständet enligt reservant:ns öfvertygelse ej gifvit något skäl hvarken för antagande, äterremiss eller förkastelse af detta förslag, önskade han att sädant mätte ske innan riksdagens slut. Ola Månsson från Skåne anmälde sig ej hafva deltagit i öfverläggningarna angående bevillningsutskottets utlätande n:o 4, rörande allmänna bevillningen, eller n:o 5, om tullbevillningen; säledes ej heller i ständets beslut om und. skrifvelse rörande städernas beskattning, hvilken skrifvelse han ansäg utan ändamäl, eller i det beslut hvarigenom tulltaxeförslaget afgjordes i klump, oaktadt flere ledamöter uttryckeligem begärt ärendets föredragning -punktvis. — Nils Jeppssson och Nils Andersson frän Skäne hade enahandla tillkännag:fvanden. Härefter föredrogs och diskuterades under en god del af förmiddagen statsoch ekonomiutskottens utlåtand; n:o 9, om anslag till ersättning för under smittosanma boskapssjukdomar nedslagtade kreatur. Lekberg från Örebro län ansåg ersättning för dylika förluste: böra tillkomma en och hvar, efter Kongl. Maj:ts godtinnande, och David Andersson från Halland fann det vara härdt att de som ej kunna ingå i försäkringsbolag, enligt utskottens förslag skulle bli utan ersättning. I afseende på sjukdomens spridning i Halland trodde han, att om den ersättning regeringen beviljat fått fortfara, skulle sjukdomen hafva fullkomligt upphört, men begäret efter fri kommunikation med närgränande orter hade gjort att sjukdomens tillvaro